Tänk på ett svårt val du står inför
inom den närmaste tiden.
Det kan handla om valet
mellan två karriärer -
konstnär och revisor -
eller var du ska bo -
i en stad eller på landet -
eller mellan två personer
du kan gifta dig med -
du skulle kunna gifta dig
med Betty eller Lolita.
Eller det kan handla om att välja
om man ska ha barn eller inte,
att låta en åldrande släkting
flytta in hos sig,
att uppfostra ett barn enligt en religion
som ens partner följer
men som man själv är likgiltig inför.
Eller om man ska donera
sin kvarlåtenskap till välgörenhet.
Chansen är stor att det svåra val
som du kom att tänka på
var något stort, något viktigt,
något som betyder mycket för dig.
Svåra val verkar vara tillfällen
som framkallar ångest,
nervösa handvridningar
och tandagnisslan.
Men jag tror att vi har
missförstått svåra val
och rollen som de spelar i vårt liv.
Att förstå svåra val
tar fram en dold kraft
som var och en av oss äger.
Det som gör ett val svårt är sättet
som alternativen relaterar till varandra.
Vid ett enkelt val
är ett av alternativen
bättre än det andra.
Vid ett svårt val
är ett alternativ bättre på några sätt
och det andra alternativet
är bättre på andra sätt,
och inget är bättre
än det andra generellt.
Man slits mellan att stanna
på sitt nuvarande jobb i staden
eller att bryta upp
för ett mer utmanande jobb på landet
för att stanna är bättre på vissa sätt,
och att flytta är bättre på andra,
och inget av dem är bättre
än det andra totalt sett.
Vi borde inte anta
att alla svåra beslut är stora.
Anta att du ska bestämma
vad du ska äta till frukost.
Du kan äta flingor med hög fiberhalt
eller en chokladmunk.
Det som är viktigt för valet
är hur god och hälsosam den är.
Flingorna är bättre för kroppen,
munken är mycket godare,
men ingen av dem är bättre
än den andra totalt sett,
ett svårt val.
Att inse att också små beslut
kan vara svåra
kan göra stora svåra beslut
lättare att hantera.
För om vi kan klara att välja
vad vi ska äta till frukost
kan vi kanske också ta reda på
om vi ska stanna i staden eller bryta upp
för det där jobbet på landet.
Vi ska inte heller tro
att svåra val är svåra
för att vi är dumma.
När jag tog examen från college
kunde jag inte välja
mellan två karriärvägar,
filosofi eller juridik.
Jag älskade verkligen filosofi.
Man kan lära sig
fantastiska saker som filosof
utan att ens resa sig från fåtöljen.
Men jag kom från en modest invandrarfamilj
och min uppfattning om lyx
handlade om att ha en smörgås
med gristunga i gelé i lunchlådan,
så tanken på att tillbringa hela livet
sittande i en fåtölj, försjunken i tankar,
slog mig som höjden
av extravagans och dekadens.
Så jag tog fram mitt gula block,
jag ritade ett streck i mitten,
och jag gjorde mitt bästa
för att hitta fördelar och nackdelar
med de olika alternativen.
Jag minns att jag tänkte,
”Om jag bara visste hur mitt liv
skulle se ut i de olika karriärerna.
Tänk om Gud eller Netflix
kunde skicka mig en DVD
med mina två möjliga karriärer,
då skulle allting ordna sig.
Jag skulle jämföra dem sida vid sida,
jag skulle se att en av dem var bättre,
och valet skulle bli lätt.
Men jag fick ingen DVD,
och eftersom jag inte kunde
ta reda på vilken som var bäst
gjorde jag som många brukar göra
när vi står inför svåra val:
Jag valde det säkra alternativet.
Rädslan för att vara en arbetslös filosof
ledde in mig på banan som advokat,
och jag fick då reda på
att juridik inte riktigt passade mig.
Det var inte den personen jag var.
Så nu är jag filosof,
och jag studerar svåra val,
och jag kan berätta för er
att rädslan för det okända
är en vanlig känslomässig inställning
när man ska handskas med svåra val,
men den vilar på en missuppfattning.
Det är ett misstag att tro att det finns
ett bättre alternativ i ett svårt val,
men att vi är för dumma
för att veta vilket.
Och eftersom vi inte vet vilket
kan vi lika gärna
välja alternativet med lägst risk.
Även om man ställer upp
två alternativ bredvid varandra
med all information tillgänglig
så kan valet fortfarande vara svårt.
Svåra val är inte svåra
på grund av vår okunnighet;
de är svåra eftersom det inte finns
något alternativ som är bäst.
Och om det inte finns något bästa alternativ,
om vågskålarna inte tippar över
för något av alternativen
då måste alternativen vara lika bra.
Så kanske är det rätt
att säga om svåra val
att de handlar om alternativ
som är likvärdiga.
Men det kan inte vara sant.
Om alternativen är lika bra
så skulle man bara kunna
singla slant om dem,
och det verkar inte vara någon bra idé
att det är så man ska bestämma
vilken karriärväg man ska ta,
var man ska bo eller vem
man ska gifta sig med: att singla slant.
Det finns en annan anledning att tro
att svåra val inte är val
mellan likvärdiga alternativ.
Vi antar att du kan välja mellan två jobb:
Att vara investeringsrådgivare
eller konstnär.
Det finns mycket som spelar in
i ett sådant val,
som spänningen i jobbet,
hur stor ekonomisk trygghet det skapar,
hur mycket tid som blir över
för familjen, och så vidare.
Kanske konstnärkarriären gör att du
hamnar i framkant
för nya konstnärliga uttryck.
Kanske bankkarriären gör
att du hamnar i framkant
av nya former av finansiell manipulation.
Tänk dig de två jobben hur du vill
så att inget av dem
är bättre än det andra.
Nu antar vi att vi förbättrar
det ena av dem lite grann.
Vi antar att banken, för att locka dig
lägger till 500 dollar
i månaden på din lön.
Gör de extra pengarna att bankjobbet
nu blir bättre än konstnärsjobbet?
Inte nödvändigtvis.
En högre lön gör bankjobbet
bättre än det var förut,
men det kanske inte räcker för
att göra bankjobbet bättre
än att vara konstnär.
Men om en förbättring av det ena jobbet
inte gör det bättre än det andra
så kan de två ursprungliga jobben
inte ha varit lika bra.
Om man börjar med två saker
som är lika bra
och sedan förbättrar en av dem
så måste en vara bättre än det andra.
Men så är det inte med svåra val.
Nu har vi att göra med en gåta.
Vi har två jobb.
Inget är bättre än det andra,
men de är inte heller lika bra.
Så hur ska vi kunna välja?
Någonting verkar ha gått fel här.
Kanske är valet i sig själv problematiskt
vilket gör en jämförelse omöjlig.
Men det kan inte stämma.
Det är inte som om vi försöker välja
mellan två saker som inte kan jämföras.
Vi jämför trots allt
egenskaperna hos två jobb,
inte egenskaperna hos siffran nio
och en tallrik stekta ägg.
En jämförelse av egenskaperna hos två jobb
är något vi kan göra,
och som vi ofta faktiskt gör.
Jag tror att gåtan uppstår
utifrån ett oreflekterat antagande
som vi gör om värde.
Vi antar oavsiktligt att värden,
precis som rättvisa, skönhet och vänlighet
går att dela in i vetenskapliga enheter,
som längd, massa och vikt.
Ta vilken jämförande fråga som helst
som inte innehåller värde,
som vilken resväska som är tyngst.
Det finns bara tre möjligheter.
Den ena väger mer, mindre
eller lika mycket som den andra.
Egenskaper som vikt kan representeras
av reella tal -
ett, två, tre och så vidare -
och det finns bara tre möjliga utfall
när man jämför två reella tal.
Ett tal är större, mindre
eller lika stort som det andra.
Så är det inte med värden.
Vi varelser som lever
efter upplysningstiden,
vi brukar anta
att det vetenskapliga tänkandet kan lösa
allt av vikt i vår värld,
men värdets värld
är annorlunda än vetenskapens värld.
Sakerna i den ena världen
kan mätas i reella tal.
Sakerna i den andra världen kan inte det.
Vi borde inte anta
att världen som finns,
som är gjord av längder och vikter,
har samma struktur
som världen som borde finnas,
som säger vad vi borde göra.
Så som det som betyder något för oss...
ett barns glädje, kärleken man har
för sin partner -
kan inte representeras av reella tal,
då finns det ingen anledning att tro
att det bara finns tre möjligheter
när man gör ett val -
att ett alternativ är bättre,
sämre eller likvärdigt
med det andra.
Vi behöver introducera
en ny, fjärde relation
förutom bättre, sämre eller lika,
som beskriver vad som pågår i svåra val.
Jag skulle vilja säga
att alternativen är jämförbara.
När alternativ är jämförbara
kan det spela stor roll vilket du väljer,
men ett alternativ
är inte bättre än det andra.
Istället kan man säga att alternativen
befinner sig i samma värdeområde
i samma värdeliga,
men att de samtidigt
kan vara väldigt olika
i sin typ av värde.
Det är därför valet är svårt.
Om vi tänker på svåra val
på det här sättet
avslöjar vi något om oss själva
som vi inte visste om.
Var och en av oss har makten
att skapa anledningar.
Tänk dig en värld där varje val
du står inför är enkelt,
att det alltid finns ett bästa alternativ.
Om det finns ett bästa alternativ
då är det det du ska välja,
eftersom begreppet rationell
betyder att man hellre
gör en bra sak än en dålig sak,
och väljer det man har
mest anledning att välja.
I en sådan värld
skulle vi ha större anledning
att ha svarta strumpor än rosa strumpor,
att äta flingor istället för munkar,
att bo i staden istället för på landet,
att gifta oss med Betty
istället för Lolita.
En värld full av enkla val
skulle kedja oss till anledningar.
Om man tänker på det
så är det galet att tro
att de anledningar du har fått
har bestämt att du hade störst anledning
att utöva de exakta hobbys som du gör,
att bo i exakt det hus du bor i,
att ha det jobb som du har.
Istället stod du inför alternativ
som var jämförbara, svåra val,
och du var tvungen att komma på
dina egna anledningar
att välja den hobbyn,
det huset och det jobbet.
När alternativ är jämförbara
kan anledningarna som ges till oss,
de som bestämmer om vi gör ett misstag,
inte berätta för oss vad vi ska göra.
Det är här, i de svåra valens land
som vi får övning i
vår normativa styrka,
styrkan att skapa dina egna anledningar,
att göra dig själv
till den slags person
som föredrar lantliv
framför stadsliv.
När man väljer mellan
alternativ som är jämförbara
kan vi göra något
som är ganska fantastiskt.
Vi kan visa våra rätta jag genom ett val.
Det här är vad jag står för.
Det här är den jag är.
Jag föredrar bankarbete.
Jag föredrar chokladmunkar.
(Skratt)
Att reagera så här inför svåra val
är en rationell reaktion,
men den styrs inte
av de anledningar som ges till oss.
De styrs istället av anledningar
som vi skapat själva.
När vi skapar anledningar för oss själva
för att bli en slags person
snarare än en annan
blir vi helhjärtat den slags person
som vi faktiskt är.
Man skulle kunna säga
att vi blir författare
av våra egna liv.
Så när vi står inför svåra val
borde vi inte banka huvudet i väggen
för att ta reda på
vilket alternativ som är bättre.
Det finns inget bästa alternativ!
Istället för att leta efter
anledningar där ute,
borde vi leta efter anledningar här inne:
Vem ska jag bli?
Du kanske bestämmer dig för att vara
en bankanställd som har rosa strumpor,
älskar flingor och bor på landet,
och jag kanske bestämmer mig för
att vara en konstnär med svarta strumpor,
som bor i stan och älskar munkar.
Hur vi fattar svåra beslut
beror mycket på oss själva.
De som inte använder sin normativa styrka
när de fattar svåra beslut
är kappvändare.
Vi känner alla sådana människor.
Jag drogs mot att bli advokat.
Jag lade ingen vikt vid juridiken.
Jag var inte för juridik.
Kappvändare låter världen
skriva deras livs historia.
De låter mekanismerna
bakom straff och belöningar -
klappar på huvudet,
rädsla, valets enkelhet -
bestämma vad de ska göra.
Så lärdomen om svåra val
handlar om vad man kan skriva under på,
vad man förespråka,
och genom svåra val
bli den personen.
De är inte källor till ångest och rädsla,
utan svåra val är värdefulla tillfällen
för oss att uppskatta det som är speciellt
med oss som människor,
att anledningarna som styr om våra val
är rätt eller fel
ibland tar slut,
och det är här, i de svåra valens land,
som vi har kraften att skapa anledningar
för oss själva
att bli de speciella personer som vi är.
Och det är därför som svåra val
inte är en förbannelse
utan en gudagåva.
Tack.
(Applåder)