En av de bästa sakerna med att vara pappa är filmerna man får gå och se. Jag älskar att dela mina favoritfilmer med mina barn, och när min dotter var fyra år, gick vi och tittade på "Trollkarlen från Oz" tillsammans. Den fyllde hennes fantasi i månader. Hennes favoritfigur var Glinda, naturligtvis. Det gav henne en bra ursäkt att ha på sig en glittrig klänning och bära på ett trollspö. Men ser du den filmen tillräckligt många gånger, så börjar du inse hur ovanlig den är Vi lever idag, och uppfostrar våra barn, i en sorts barn-fantasi-spektakulär-industri komplex. Men "Trollkarlen från Oz" var enastående. Den inledde inte en trend. Det tog fyrtio år innan trenden tog fart, intressant nog med en annan film som hade en kille i metall och en pälsklädd kille som räddade en flicka, utklädda till fiendens vakter. Vet ni vad jag talar om? (skratt) Just det. Det är stor skillnad på dessa två filmer, ett par riktigt stora skillnader emellan "Trollkarlen från Oz" och alla filmer vi tittar på numera. En är att det finns väldigt lite våld i "Trollkarlen från Oz" Aporna är rätt aggressiva, och äppleträden också.. Men jag tror att om "Trollkarlen från Oz" skulle ha gjorts idag, skulle trollkarlen ha sagt: "Dorothy, du är frälsaren av Oz som profetian förutsåg. Använd dina magiska skor för att besegra den elaka häxans datorskapade armé." Men det är inte så det går till. En annan sak som jag tycker är unik med "Trollkarlen från Oz" är att de mest heroiska och kloka och också skurkaktiga figurerna är kvinnor. Jag började lägga märke till detta när jag visade "Star Wars" för min dotter, vilket var många år senare, och situationen var helt annorlunda. Vid den tiden hade jag fått en son. Han var bara tre år då. Han var inte inbjuden till visningen. Han var för liten. Men han var barn nummer två, och övervakningen var inte lika strikt (skratt) Så han släntrade in, och det präglade honom som en ankmamma gör med sina ankungar, och jag tror inte att han förstod vad som hände, men han är sög verkligen i sig det. Jag undrar vad han sög i sig. Ser han temat om hjältemod och uthållighet och lojalitet? Ser han att Luke ansluter sig till en armé för att störta regeringen? Ser han att det bara är pojkar i universum förutom tant Beru, och prinsessan förstås, som är riktigt cool, men som liksom bara väntar större delen av filmen tills att hon kan ge hjälten en medalj och en blinkning för att tacka honom för att han räddade universum, vilket han gör med den magi som han föddes med? Jämför detta med 1939 och "Trollkarlen från Oz" Hur vinner Dorothy sin seger? Genom att bli god vän med alla och genom att vara en ledare. Det är den slags värld som jag hellre skulle uppfostra mina barn i -- Oz, alltså? -- och inte i den värld där killar slåss, där vi vi liksom måste vara. Varför är det så mycket Kraft -- Stort K, Kraft -- i filmerna som vi har till våra barn, och så lite gul tegelväg? Det finns mycket bra skrivet om intrycket som våldsamma pojk-filmer har på flicker, och ni skulle läsa in er på det. Det är mycket nyttigt. Jag har inte läst lika mycket om hur pojkar reagerar på det. Jag vet från egen erfarenhet att Prinsessan Leia inte erbjöd ett adekvat sammanhang som jag kunde använda för att hitta rätt i vuxenvärlden som är rumsrent. (Skratt) Jag tror det fanns ett ögonblick för den första kyssen när jag egentligen förväntade mig att eftertexterna skulle börja rulla för det är ju slutet på filmen, eller hur? Jag slutförde mitt uppdrag, jag fick flickan. Varför står ni fortfarande där? Jag vet inte vad jag förväntas göra. Filmerna är väldigt fokuserade på att besegra skurken och få belöningen, och det finns inte mycket utrymme för andra förhållanden och andra resor. Det är nästan som om ifall du är pojke, är du ett dumt djur, och om du är flicka, skall du ta med dig stridskostymen. Det finns gott om undantag, och jag försvarar Disneys prinsessor inför vem som helst. Men de är ett meddelande till alla pojkar, att de inte är, alltså pojkarna är inte riktigt målgruppen. De gör en fenomenal insats med att lära flickor hur man skall försvara sig mot patriarkatet, men de visar inte nödvändigtvis pojkar hur de kan försvara sig emot patriarkatet. Det finns inga förebilder åt dem. Vi har också några fantastiska kvinnor som skriver historier till våra barn, men hur tredimensionella och härliga Hermione och Katniss än är så är det fortfarande krigsfilmer. Och den mest framgångsrika studion genom tiderna fortsätter att veva ut klassiker efter klassiker som allihop handlar om en pojkes resa, eller en man, eller två män som är kompisar, eller en man och hans son, eller två män som uppfostrar en liten flicka. Fram till i år, som många av er tänker på då de slutligen gjorde "Modig". Jag rekommenderar den. Den finns att hyra nu. Kommer ni ihåg vad kritikerna sa när "Modig" kom? "Oj, jag kan inte förstå varför Pixar har gjort en prinsessfilm." Den är mycket bra. Låt inte sådant hindra er. Nästan ingen av dessa filmer klarar Bechdel-testet. Jag vet inte om ni hört talas om det. Det har inte blivit populärt än, men kanske kan vi idag skapa en folkrörelse. Alison Bechdel är en serietecknare, och på mitten av 80-talet, skrev hon ner det här samtalet som hon haft med en vän om att bedöma filmer som de såg. Det är väldigt enkelt. Du skall bara ställa tre frågor: Är fler än en av figurerna i filmen en kvinna med repliker? Försök att nå upp till den ribban. Talar dessa kvinnor med varandra vid något tillfälle i filmen? Och talar de då om någonting annat än killen de båda gillar? (skratt) Sådär? Tack. (applåd) Tack så mycket. Två kvinnor som talar med varandra om saker. Det händer. Jag har sett det, och ändå ser jag det mycket sällan i de filmer som vi känner igen och älskar. Faktum är att i veckan gick jag och såg en riktig kvalitetsfilm, "Argo". Oscar-varning, drar in massor pengar, ett koncentrat av vad en kvalitetsfilm från Hollywood skall vara. Den klarar inte Bechdel-testet. Och jag tycker egentligen inte att den borde göra det, för en stor del av filmen, jag vet inte om ni har sett den, men mycket av filmen utspelar sig på en ambassad där män och kvinnor gömmer sig under ett gisslandrama. Där finns ett stort antal scener med män som har djupa, ångestfyllda samtal i detta gömsle, och det stora ögonblicket för en av skådespelerskorna är att titta in genom en dörr och säga, "Kommer du och lägger dig, älskling?" Det är Hollywood. Så låt oss titta på siffrorna. År 2011, av de 100 mest populära filmerna hur många av tror ni faktiskt har kvinnliga huvudpersoner? Elva. Det är inte illa. Det är inte procentuellt lika många kvinnor som vi just valt in i kongressen, så det är ju bra. Men det finns ett tal som är ännu större som kommer att slå er med häpnad. New York Times publicerade förra året en undersökning som regeringen hade gjort. Här har ni resultatet. En av fem kvinnor i Amerika påstår att de blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp någon gång i sitt liv. Nu tror inte jag att vi kan skylla det på populärunderhållningen. Jag tror inte att barnfilmer har något med detta att göra. Jag tror inte ens att musikvideos eller pornografi har något direkt med detta att göra, men något är fel, och när jag ser den statistiken, är en av de saker jag tänker på att det där är en massa sexualbrottslingar. Vilka är de killarna? Vad lär de sig? Vad lär de sig inte? Tar de till sig storyn att en hjältes jobb är att besegra skurken med våld och sedan hämta belöningen, som är en kvinna som inte har några vänner och inte pratar? Suger vi i oss den historien? Ni förstår, som en förälder med förmånen att uppfostra en dotter precis som alla ni andra som håller på med samma sak, upplever vi världen och sådan statistik som mycket skrämmande och vi vill förbereda dem. Det finns verktyg vi kan använda, som "girl power", och vi hoppas att dom hjälper, men jag frågar mig, kommer "girl power" att beskydda dem om vi samtidigt, aktivt eller passivt, tränar våra pojkar att behålla sin "boy power"? Jag tror faktiskt att filmlistan är ett sätt att göra något mycket viktigt, och jag vänder mig främst till papporna nu. Jag tror att vi måste visa våra söner en ny definition av manlighet. Definitionen av manlighet är redan uppochnervänd. Ni har läst om hur den nya ekonomin förändrar rollerna som vårdgivare och familjeförsörjare. De är helt annorlunda. Så våra söner kommer att behöva hitta något sätt att anpassa sig till detta, att skapa nya förhållningssätt till varandra, och jag tror att vi verkligen måste visa dem, och vara förebilder för dem, hur en riktig man är någon som litar på sina systrar respekterar dem och vill ha dem i sitt team, och står emot de riktiga skurkarna, de män som misshandlar kvinnor. Jag tror att vårt jobb med filmlistan är att ta med de filmer som klarar Bechdel-testet, om vi kan hitta dem, och att leta efter hjältinnor som finns där och som visar verkligt mod, som för människor samman, och få våra söner att identifiera sig med dessa hjältinnor och säga, "Jag vill vara med i deras lag" för de kommer att vara med i deras lag. När jag frågade min dotter vem som var hennes favoritfigur i "Star Wars" vet du vad hon sa? Obi-Wan. Obi-Wan Kenobi och Glinda. Vad har dessa två gemensamt? Kanske inte bara den glittriga klänningen. Jag tror att dessa människor är experter. Jag tror att det är de två figurerna i filmen som vet mer än någon annan, och älskar att dela sin kunskap med andra och hjälpa andra att nå sin potential. Alltså, de är ledare. Jag tycker det är bra att min dotter strävar efter sådant, och jag tycker om den typen av strävan för min son. Jag skulle önska att fler strävade mot detta. Jag vill ha färre äventyr för min son där han får höra "Gå och kämpa ensam" och fler äventyr där han ser att det är hans jobb att gå med i ett lag, kanske ett lag lett av kvinnor, för att hjälpa andra människor att bli bättre och vara bättre människor, som i Trollkarlen från Oz. Tack.