Det är så självklart att det nästan är ett ordspråk. Man kan inte okoka ett ägg. Fast man kan faktiskt göra det, typ. Det värmeenergi gör med äggets molekyler, kan mekanisk energi göra ogjort. Ägg består mest av vatten och proteiner. Proteinerna är till en början hopvikta i komplicerade former, som hålls ihop av svaga kemiska bindningar. När värme tillsätts, söndras de bindningarna, vilket gör att proteinerna kan veckla ut sig och bölja fritt. Processen kallas denaturering. De nyligen frigjorda proteinerna krockar med sina grannar och börjar skapa nya bindningar till varandra, allt eftersom värmen ökar, tills de till slut är så hoptrasslade att de stelnar till en fast massa, ett kokt ägg. Denna hoptrassling kan verka permanent, men det är den inte. Enligt en kemisk idé som kallas principen för mikroskopisk reversibilitet, kan teoretiskt sett allt som händer, som t.ex. äggproteiner som stelnar, ohända om man går bakåt i sina steg. Men att tillföra mer värme skulle trassla ihop proteinerna ännu mer, och nedkylning skulle bara frysa dem, så här är tricket: Snurra runt dem löjligt snabbt. Jag skojar inte. Så här funkar det. Först löser forskarna upp kokt äggvita i vatten med en kemikalie som heter urea, en liten molekyl som likt ett smörjmedel täcker proteinsträngarna och gör det lättare för dem att glida förbi varandra. Sedan snurras lösningen runt i ett glasrör i halsbrytande 5000 varv per minut, vilket får lösningen att spridas ut till en tunn film. Det här är nyckeln. Lösningen närmast väggen snurrar fortare än lösningen närmare mitten. Hastighetsskillnaden skapar belastningar som gång på gång sträcker ut och drar ihop proteinerna tills de till slut studsar tillbaka till sin ursprungliga form och stannar där. När centrifugen slutar snurra, är äggvitan tillbaka i sitt ursprungliga okokta tillstånd. Den här tekniken funkar på alla sorters proteiner. Större, rörigare proteiner kan vara mer resistenta mot att dras isär, så forskarna fäster en plastpärla i ena änden som ger extra belastning och uppmuntrar den att vika ihop sig först. Okokningsmetoden funkar inte på ett helt ägg i sitt skal eftersom lösningen måste spridas ut i en cylindrisk kammare. Men användningsmöjligheterna sträcker sig långt utöver att okoka vår frukost. Många läkemedel består av proteiner som är extremt dyra att framställa, delvis för att de fastnar i trassliga föreningar, precis som kokt äggvita och måste redas ut och vikas ihop igen innan de kan göra sitt jobb. Snurrtekniken har potential att bli en enklare, billigare och snabbare metod än andra sätt att vika om proteiner, och kan göra att nya läkemedel kan bli tillgängliga för fler människor snabbare. Det finns en till sak att komma ihåg innan du försöker okoka din mat. Att koka ett ägg är egentligen en ovanlig tillagningsprocess för även om kokningen förändrar hur proteiner ser ut och håller ihop, så förändrar den inte deras kemiska identitet. De flesta tillagningsformer är mer som den berömda Maillardreaktionen, som gör kemiska förändringar och förvandlar socker och proteiner till utsökt karamelliserad knaprighet och är mycket svårare att göra ogjort. Så du kan kanske okoka ditt ägg, men tyvärr kan du inte osteka det... än.