Världen i tjugohundratalet
befinner sig vid ett vägval.
Jag känner att mänskligheten
har nått ett vägval.
Jag vill inte överdriva
eller verka sensationslysten-
-men jag tror att det är sant.
Jag tror att vår art, mänskligheten,
nu står inför ett beslut.
Det är ett enormt beslut:
Vilka är vi?
Vilka väljer vi egentligen att vara?
Vi föreställer oss
att det är en politisk fråga.
Sen säger vi: "Nej, det måste
vara ett ekonomiskt problem".
Problemet är inte politiskt
och det är inte ekonomiskt.
Och det är inte heller militärt,
uppenbarligen.
Omständigheterna bestämmer
inte vem du är.
– De avslöjar vem du är.
Och omständigheterna i världen i dag
förändras så snabbt-
-att vi nu är på väg
att avslöja vilka vi är.
Problem finns inte.
Ett problem är i grunden en övergång.
Jag ser därför på dagens kris som en
övergångsfas för mänskligheten.
Se från ovan
på det mänskliga dramat.
Och urskilj med dina kritiska egenskaper
vad det är som pågår.
Utan att döma det.
Urskilj bara:
Vad handlar detta mänskliga
drama om just nu?
Och vilken roll kan jag bäst spela i det?
CROSSROADS – VÄGVAL
CROSSROADS
En ny tid föds
En film av
Joseph Ohayon
"De stora problemen vi står inför kan inte lösas
på samma nivå av tänkande som skapade dem."
- Albert Einstein
ÖMSESIDIGT BEROENDE
Den senaste globala riskrapporten,
publicerad av World Economic Forum-
-presenterar en häpnadsväckande
"Karta över riskförbindelse".
Den visar tydligt hur alla
globala risker är sammanvävda-
-och relaterade till varandra.
Ekonomiska, miljörelaterade, geopolitiska,
sociala och teknologiska risker-
-är ömsesidigt beroende.
En kris inom ett område leder snabbt
till kriser inom andra områden.
Graden av sammanlänkning och komplexitet i
den här kartan illustrerar hur oförenliga-
-alla våra system är.
Detta är förvånande med tanke på den förra
finanskrisens slagkraft och hastighet.
Det visar hur separerade vi har blivit.
Våra försök att styra dessa system är
fragmentariska och förenklade.
De matchar inte dagens utmaningar.
Hur vi använder våra naturresurser
bygger på vårt ekonomiska system.
Vilket är nära relaterat till
våra sociala värderingar.
Vilket i sin tur direkt påverkar våra
psykologiska och känslomässiga system-
-och alla våra handlingar.
Vad vi ser i vår värld är
en reflektion av vilka vi är.
Man kan inte separera vad som händer i
världen, och vad som pågår inom människor.
Krisen är därför inte bara politisk
eller ekonomisk.
Människor är nu i kris med sig själva.
När jag studerade biocybernetik insåg jag
att när vi fördjupar oss i naturen, djurriket-
-och ekosystemet, ser vi att allting är
sammanlänkat genom ömsesidiga skeenden.
En del av dem förstår vi,
en del ännu inte.
Men nu är också det mänskliga samhället
på väg att bli så integrerat-
-att vi får ett enda slutet system,
som omfattar hela jorden.
Krisen vi möter nu är mycket unik.
Vi är alla inneslutna i
ett och samma system.
Och vi kan inte längre göra
precis som vi vill däri.
Världens ledare och presidenter har
tappat förmågan att leda folket.
Tunisien
januari 2011
Egypten
februari 2011
Spanien
mars 2011
Det är som om världen börjat
röra sig utan tyglar.
Utan snarare enligt en ny lag av
ömsesidighet och förbindelse.
Det är lagen som kännetecknar
integrerade system.
Israel
juli 2011
Och vi ser att världens ledare
inte ens kan fatta beslut.
Vare sig det är G8 eller G20.
Och även om de kommer fram till något,
så kan de inte sätta det i verket.
EGOLUTION
Amit Goswami
Fil.dr, teoretisk kvantfysiker
Vetenskapen började i Newtons anda,
och vi låtsades vara maskiner.
Det var vår världsbild för en tid.
Detta förändrades när biologerna kom.
Biologi ger en helt annan
syn på människan.
Biologer säger att, visst,
vi är maskiner ...
... men vi är maskiner som tävlar.
Vi kämpar och tävlar för vår överlevnad.
Så våra högre värderingar är viktiga
bara om de främjar vår överlevnad.
Människan har ingen annan
drivkraft än överlevnad.
Och på grund av denna idé har vi,
som du vet-
-blivit extremt tävlingsinriktade
i vårt samhälle.
Har någon annan något,
så måste jag också skaffa det.
Om någon annan inte har det ännu,
så måste jag skaffa det först.
Denna idé orsakar ödeläggelse
i vårt samhälle.
Mycket av utvecklingen
i den mänskliga civilisationen-
-har drivits av egoistisk tävlan.
Folk försöker överträffa varandra.
Och det skapar bättre vetenskap,
bättre teknologi etc.
Men nu har vi nått en punkt där denna
egoistiska drift har blivit så extrem-
-att den inte viker sig för något.
Det enda som räknas är att vara mer,
eller ha mer än andra.
Företag förstör ekosystemet.
Bankmän skapar ekonomisk kris.
Folk bygger sig själva på andras ruin.
Våra mattillgångar hotas.
Vattentillgången minskar ständigt.
Och vårt finansiella system fortsätter
vara instabilt och riskbenäget.
Samtidigt upptäcker vi hur alla
våra system är sammankopplade-
-och beroende av varandra.
Vi befinner oss helt klart
i en återvändsgränd.
[Global kollaps: MIT-forskare förutser
ett slut på världen såsom vi ser den.]
I alla tider har vi i mycket ägnat oss åt
individuell överlevnad:
-Hur tar jag mig igenom dagen,
veckan, månaden.
I det tjugonde århundradet lär vi oss nu
att vi inte längre kan fokusera-
-på individuella överlevnadsstrategier.
Om vi inte börjar förena dessa strategier
och lära oss att överleva kollektivt-
-så kommer till slut ingen att överleva.
Jag vill inte vara någon olycksprofet.
Men jag inser att vi står inför
en mycket kritisk tid.
Den separationsteologi som
människan etablerat genom åren-
-har skapat en separationskosmologi.
Alltså ett kosmologiskt synsätt som säger
att "allting är avskiljt från allt annat".
Och separationskosmologin har
producerat en separationssociologi-
-som är ett sätt att samverka med andra.
Den säger: "Jag är här, och du är där,
och våra intressen är våra egna".
"Om våra intressen skulle mötas
så försöker vi samarbeta."
"Men om våra intressen är olika,
kan jag bli tvungen att skada dig."
"Jag kanske till och med blir
tvungen att döda dig."
SVART VARG,
VIT VARG
Det finns en gammal historia:
En gammal man talar med
sin sonson i stugan.
Sonsonen säger:
"Jag hade en dröm i natt".
"Det var två vargar som kämpade
mot varandra."
"Det var en svart varg och en vit varg."
"Den svarta vargen skrämde mig farfar,
och den vita gav mig hopp."
"Vilken av dem kommer överleva?"
Och den gamle sa:
"Den du föder mest".
För mig är detta människans natur –
att vi har både och.
Det vi ger mest föda
är det vi kommer få se i världen.
1951
Asch-experimentet
Asch-experimentet är ett av
psykologins äldsta-
-och mest populära
forskningsprojekt.
En frivillig experimentdeltagare
har fått veta att han deltar i-
-ett test i synupfattning.
Han vet inte att de andra deltagarna
är skådespelare.
Han är den enda som deltar
i det verkliga testet-
-som i själva verket handlar om
gruppanpassning.
Experimentet ni deltar i idag handlar om
uppskattning av linjelängd.
Er uppgift är att titta på linjen
till vänster och säga vilken av de-
-tre linjerna till höger
som är lika lång.
Skådespelarna har blivit uppmanade
att uppge fel linjer.
Försöksdeltagaren observeras för att
se om han ger det rätta svaret-
-eller om han anpassar sig till
gruppens åsikt och anger fel svar.
I det första testet är det
rätta svaret "två".
"Ett."
"Ett."
"Ett."
"... Två."
"Ett."
Det rätta svaret är återigen "två".
"Tre."
"Tre."
"Tre."
"...Tre."
"Tre."
Aschs anpassningsexperiment har
upprepats många gånger.
Man har hävdat att störningen först
uppstår på handlingsplanet.
Försöksdeltagaren anser
att de andra har fel.
Ändå ansluter han sig till dem.
Sedan sker det på omdömesplanet.
Försöksdeltagaren börjar tänka,
"Kanske ser de något jag inte ser".
Sedan sker det på perceptionsplanet.
Det innebär att försöksdeltagarens
själva uppfattning om-
-vad som är rätt eller fel,
förvrängs av majoriteten.
Om vi länkar dessa slutsatser
till vad som sker i världen i dag-
-måste man fråga sig:
"Hur använder vi samhällets påverkan-
-som antagligen är människans
starkaste psykologiska drivkraft?"
1967
Påverkan av biologiska miljöer
Ett stamcellsexperiment
För över fyrtio år sedan
klonade jag stamceller.
Och ett av de första experimenten
slog mig med häpnad.
Det förändrade helt riktningen
i min utbildning, och i mitt liv.
Jag satte en ensam stamcell
i en petriskål-
-och den delade sig en gång
var tionde till tolfte timme.
Efter en dryg vecka
var det tusentals celler.
Men det viktigaste är att alla celler
var genetiskt identiska.
Jag delade sedan upp de identiska
cellerna i tre olika petriskålar.
Och jag förändrade deras miljö.
Den gemensamma kulturen för celler
är som världen vi lever i:
Den har luft, vatten, maten;
alla komponenter.
Så jag hade tre olika miljöer,
men med genetiskt identiska celler.
Resultatet blev att i miljö A
formades muskelceller;
-i miljö B, benceller;
-och i miljö C, fettceller.
Vad som är så enormt viktigt här,
är frågan:
Vad är det som avgör cellernas öde?
Experimentet visar tydligt att alla
cellerna var genetiskt identiska.
Det enda som skiljde en skål från en annan
var miljön.
Jag brukade undervisa att generna
kontrollerar vårt öde och våra liv.
Genetisk determinism var då
den gängse teorin.
Men mitt experiment avslöjade
något helt annat:
-att det främst är miljön som formar
beteende och genetik.
Analys av sociala nätverk
Nya upptäckter
Det finns ny forskning från Harvard
Medical School om social smittsamhet.
Jag tror att man intuitivt uppfattar
sinnesstämningen hos folk runtom sig.
Men nu har man funnit att
folk blir feta i grupp;
-de blir lyckliga i grupp;
-de slutar röka i grupp.
Nicholas Christakis och jag hittade en
källa i The Framingham Heart Study-
-som vi aldrig trott
vi skulle kunna hitta.
De frågade människor
under trettiotvå års tid:
"Vilka är dina familjemedlemmar?"
"Var arbetar du?"
"Var bor du?"
Och viktigast:
"Vilka är dina vänner?"
För första gången,
nu när vi har dessa data-
-kunde vi få en helhetsöverblick
över nätverken som folk lever i.
Vi hade bekräftade uppskattningar
av olika känslor, inklusive lycka.
Och vad vi ville visa, och kunde visa,
är att min lycka inte bara beror på-
-mina egna handlingar,
tankar och beteenden.
Utan också på handlingar, tankar
och beteenden hos folk-
-som jag är i direkt kontakt med.
Mina vänner, syskon, partner,
grannar, medarbetare osv.
Och även folk som de är i kontakt med-
-och t o m folk som de är i kontakt med.
Vad detta resultat visar
är att det inte bara är beteenden-
-som sprids genom nätverk.
Utan också känslotillstånd
sprids genom närverk.
Vi tror att det finns en tendens hos Idéer
och beteendenormer att sprida sig.
Du är en social organism.
Du är skapad av din miljö.
Det finns inget "du",
och inget "jag".
Allting man gör har blivit inlärt
på ett eller annat sätt.
Man drar slutsatser och tar beslut.
Men besluten är begränsade till
den information man har fått-
-som man har blivit inlärd.
Så jag är en sorts levande legering;
ett stycke social ingenjörskonst.
Om jag ser mig själv separerad
från allting, så är det inkorrekt.
Alla vet t.ex. att man måste andas.
Med tiden kommer folk att börja förstå
att deras integritet är samma integritet-
-som hos allt annat runt omkring dem.
Vad som händer inom forskningen
är verkligen patetiskt.
Och vad som sker i det allmänna
överlag är tillika patetiskt.
För vad som sker är att
genom att vi låtsas vara något-
-så blir vi detta något.
Genom att låtsas vara något,
så blir vi detta något.
1971
Stanfordexperimentet
Jag började känna att jag förlorade
min identitet, denna Clay-
-som frivilligt satt mig i detta fängelse.
För det var ett fängelse för mig.
Det är fortfarande ett fängelse för mig.
Jag ser det inte som ett experiment
eller en simulering.
Det var ett fängelse som drevs av
psykologer istället för av staten.
1971 bestämde sig den idag välkände
psykologen Philip Zimbaro för att-
-undersöka vad som händer om man tar
normala och friska unga studenter-
-och skapar en fängelseliknande miljö på
Stanford University-
-och säger till dem:
"Kommande två veckor ska några av er
agera fångar-"
"-och några av er ska agera vakter".
En dag efter att experimentet börjat,
bröt ett uppror ut.
Vakterna började förödmjuka fångarna.
De tillämpade fysisk bestraffning.
Vissa blev extremt sadistiska.
Fångarna började få
känslomässiga sammanbrott.
Vissa måste avlägsnas
från experimentet i förtid-
-och efter bara sex dagar,
måste experimentet avbrytas.
Plågovakt
Två månader senare
Jag trodde verkligen inte att jag var
kapabel till ett sådant beteende.
Jag ...
Jag var förvånad ...
Nej, jag var bestört ...
... över att upptäcka att jag
kunde agera på ett sätt så ...
... så långt från vad jag hade
kunnat drömma om.
Och jag ...
Och när jag gjorde det,
kände jag ingen ånger.
Jag kände ingen ...
... ingen skuld.
Det var först efteråt,
när jag reflekterade över vad jag gjort-
-som det här beteendet
började gå upp för mig.
Och jag insåg att det här var ...
... att det här var en del av mig som
jag inte hade lagt märke till tidigare.
Genom att låtsas vara något,
så blir vi detta något.
Genom att låtsas
att vi är sinneslös materia-
-stänger vi ute livets
djupare aspekter.
Vi stänger ute nyanserna
i vår upplevelseförmåga.
Och detta är något mycket allvarligt.
Materia vs mening
Vi har darwinistisk teori
som säger att vi konkurrerar-
-och måste jämföra varandra
för att hitta vår plats.
Vi har också den newtonska fysiken
som säger att universums storhet-
-ligger i den fysiska strukturen.
Ta dessa två synsätt och fråga dig:
"Hur vet jag var jag passar in
i den darwinistiska världen?"
Och svaret blir:
"Hur mycket materia äger du?"
Evolutionen sedan Newtons tid har därför
varit att utvinna material ur planeten-
-för att kunna skaffa ägodelar.
Och ägodelarna reflekterar
var vi befinner oss i hierarkin.
Var du långt nere i den mänskliga
hierarkin, så ägde du inget.
Var du högt upp i hierarkin,
så hade du pengar och ägodelar-
-och hus och leksaker,
och allt möjligt.
Då är frågan:
"Vem får lida av allt detta?"
Det finns stort lidande på alla nivåer.
Lidande i den fysiska planeten ...
... eller i den mänskliga civilisationen.
Det finns lidande överallt.
För att kunna hävda mig
i den mänskliga hierarkin-
-måste jag utvinna material ur planeten.
Så vad gör jag?
Jag utgräver planeten.
Jag våldtar planeten,
på alla dess ägodelar.
Sedan håller jag min guldklimp
och säger:
"Se vad jag är värd!
Var har du ditt guld?"
Evolutionsteorin baseras inte på
kollektivet, utan på individen.
Newtons fysik menade att
bara synliga ting är relevanta.
Men i kvantfysikens värld,
som baseras på energi-
-ser vi att energins natur
innehåller känslor.
Som kärlek och skönhet.
Dessa är uttryck för energi.
Och kvantfysikens värld
fokuserar mer på-
-naturen av kärlek, känslor, energi,
skönhet och harmoni.
Dessa kommer före pengar och materiella
uttryck, som vi fokuserar på idag.
Varför är då detta viktigt?
Se på världen och fråga dig:
"Vill du ha ett kilo guld-
-eller ett liv fyllt av kärlek?"
Fil.dr. Paul Bloom
Kognitiv psykologi & utvecklingspsykologi
Detta är en målning känd som
"Måltiden vid Emmaus".
På fyrtiotalet då den ansågs vara
målad av Johann Vermeer-
-var den värd miljontals dollar.
Den var ovärderlig.
Det var i Holland.
Och det var en av de mest ryktbara
målningarna i Europa.
Folk reste genom Europa för att se den.
Tills en hemsk dag då det avslöjades
att den inte alls var målad av Vermeer-
-utan av den store förfalskaren
Van Meegeren.
Med andra ord upptäckte man att
det inte var den här målningen-
-utan den målningen.
Och plötsligt föll dess värde
till ingenting.
Hur man upplever smaken av något påverkas
av vad man tror att det är man äter.
Och detta visar sig
på många olika sätt.
Man har bland annat upptäckt
detta med barn.
Hur får man barn att inte bara äta sina
morötter och dricka sin mjölk-
-utan att också efteråt
uttrycka att det var gott-
– godare än de vanliga
morötterna och mjölken?
Det är faktiskt mycket enkelt.
Det upptäcktes i en studie
för ett par år sedan.
Man tar upp dem ur
en påse från McDonalds.
De tar in folk i en hjärnscanner.
Och när de ligger där på rygg
får de en slang in i munnen.
Och de får dricka vin ur slangen,
medan deras hjärna scannas.
Ovanför sig har de en skärm där de får
information om vinet de dricker.
Alla dricker samma vin.
Tror de att de dricker nåt billigt säger de:
"Nä, det smakar inget vidare".
Och de har ett lågt gensvar i nerverna.
Om de tror de dricker ur en tvåhundra-
dollars-flaska säger de att de älskar det.
Och njutningscentrumet i hjärnan
tindrar som en julgran.
Detta är John Cages verk.
Det kallas "4 minuter och 33 sekunder",
eftersom det kommer från ett berömt modernt-
-framträdande där pianisten sitter TYST
vid pianot i 4 minuter och 33 sekunder.
Detta är som ni förstår,
ganska kontroversiellt-
-huruvida det är något briljant
– eller bara löjligt.
Men mitt favoritfakta med detta är att
man kan gå in på iTunes ...
-och man köpa hela stycket-
– 4 minuter och 33 sekunder tystnad,
för 1 dollar och 99 cent.
Och jag har läst kommentarer där
folk är urförbannade på detta.
"Man kan ju bara sänka volymen på datorn,
och sitta där i 4 minuter och 33 sekunder".
Men psykologiskt sett tror jag inte
att det vore samma tystnad.
Detta är d e n tystnaden,
från d e t t a framträdandet.
Det är häpnadsväckande att vi inte inser
att vi bara hittar på allt detta.
Vi hittar bara på det.
Vet du varför guld
är värt så mycket?
För att någon sa det.
Och bränslepriset?
För att någon sa det.
Någon spekulerar,
någon bestämmer.
Någon tror något och tillräckligt
många håller med: så får man priset.
Vi har alla bestämt detta.
Och vi märker att de här cyklerna bara
upprepas, och vi börjar tröttna på det.
Kanske vi skulle prova något annat
den här gången – vara något annat.
Folk är intresserade av att bearbeta
MENING och VÄRDERINGAR.
Vi måste höra det.
Det är samhället, speciellt media,
som leder in folk i denna menlösa jakt-
-på materiella varor.
Folk levde inte så här
för 50, 60 år sen.
Detta är ett nytt fenomen.
Att om man har två
mobiler istället för en-
-så har man det på något sätt bättre.
Just det!
Jag är överflödets kung.
Jag är säljandets sultan.
Det är jag som är
rabatternas överhuvud.
Mina kreditkort funkar alltid.
Jag har över sjuhundra i kreditpoäng.
Det betyder att jag inte är skyldig något
och jag kan köpa ännu mer.
Jag är en bufféätande,
tabloidläsande, älskvärd prick.
Jag får det bästa av det bästa,
som mina pengar kan köpa.
Livet är underbart!
Livet är underbart!
Med min rödhåriga fru.
Livet är underbart!
Dagens genomsnittliga amerikan konsumerar
dubbelt så mycket som för femtio år sen.
Fråga din farmor.
På hennes tid värderades förvaltning
och rådighet och sparsamhet.
Så hur blev det så här?
Kort efter andra världskriget klurade man
ut hur man skulle få fart på ekonomin.
Det var säljmarknadsexperten Victor Lebow
som uttalade lösningen-
-som har blivit normen för hela systemet.
Han sa:
"Vår enormt produktiva ekonomi ... kräver
att vi gör konsumtion till vår livsstil-
-att vi gör köp och bruk
av varor till ritualer-
-att vi söker vår andliga –och egoistiska–
tillfredsställelse i konsumtionen.
Saker måste konsumeras, brännas, bytas
ut och kastas bort, i allt snabbare takt."
Annonsering och media
spelar en stor roll här.
Varje människa i USA möts av
3000 annonser om dagen.
Vi ser fler annonser på ett år än folk
för 50 år sedan såg under en livstid.
Och vad är poängen med en annons förutom
att göra oss missnöjda med vad vi har?
3 000 gånger om dagen får vi veta att
vårt hår är fel; vår hud; våra kläder-
-våra möbler; våra bilar ...
V i är fel.
Men att allt ordnar sig
bara vi går och shoppar.
Mr. Rogers, tevepersonligheten
här i USA sa:
"Rummet mellan teven och teve-tittaren
bör vara heligt".
Det handlar om pengar
– om det går att sälja ...
Jag tror att 99% av all media inte
handlar om att förbättra mänskligheten-
-eller ens att påverka konsumenten.
Det handlar om:
"Kan vi sälja det?".
Och om det går att sälja
och det är något som är bra för folk-
-då säljer man det.
Om det går att sälja
och det inte är något bra-
– då säljer man det i alla fall.
Jag tror att detta har en stor inverkan
på den som lyssnar-
-för det förändrar ens liv
på ett eller annat sätt.
Problemet är delvis att folk fokuserar
för mycket på sin egen lilla värld,-
-på sina egna små liv,
vad man själv vill uppnå.
Men det finns inte något man kan uppnå
som ger lika mycket glädje-
-som att göra det med
andra människor.
Det är för mycket av den
entreprenörsmässiga girigheten-
-de senaste årtiondena:
–Jag, jag, jag.
Och jag tror att folk har blivit medvetna
om att vi blir allt olyckligare,-
-inte bara i USA,
utan i hela världen.
Depressionskvoterna
stiger snabbare.
"CDC: Användandet av
antidepressiva medel-
-har ökat med 400%
de senaste 20 åren."
"År 2020 är depression den näst största
orsaken till funktionsnedsättning."
Ofta är folk inte medvetna om det
tills man ställer viktiga frågor.
Vad är det bästa som hänt dig
den senaste månaden?
Vad gör dig riktigt glad?
Vad ger dig mening i livet?
Forskning om detta
är väldigt intressant:
Om man frågar högskoleelever
vad de strävar efter-
-så talar de om pengar.
Men om man frågar dem om det bästa
som hänt dem den senaste månaden-
-då nämner de upplevelser
med andra människor.
–De nämner aldrig ägodelar.
Så på den intuitiva nivån förstår folk
verkligen vad som ger dem glädje.
Men ibland måste man
upptäcka det den svåra vägen.
Vi är i en löjlig situation:
Vi går till jobbet,
kanske två jobb.
Vi kommer hem
helt utmattade.
Så vi sjunker ner
i vår nya soffa-
-och tittar på teve.
Och reklamen säger oss:
"DU DUGER INTE!"
Så vi får gå till
shoppingcentret-
-och köpa något
för att må bättre.
Och då måste vi
jobba mer-
-för att kunna betala
för sakerna vi köpt.
Och vi kommer hem
ännu tröttare.
Så jag sätter mig
och tittar mer på teve-
-som uppmanar mig att gå
till shoppingcentret igen.
Vi befinner oss i ett
galet ekorrhjul:
–Jobba, glo, spendera ...
–Kan vi inte bara SLUTA?!
VAR FEMTE SEKUND
SVÄLTER ETT BARN IHJÄL
GLOBALA MILITÄRA KOSTNADER STIGER
VARJE ÅR, NU ÖVER 2 TRILJONER DOLLAR
75% AV ALLT FISKEVATTEN NÄRA UTFISKAT
40% AV ALL ODLINGSBAR MARK SKADAD
Världen är förändrad.
66% FLER NATURKATASTROFER
SEDAN ÅR 2000
Och vi måste förändras med den.
FÖRÄNDRING?
Jag har skrivit ett öppet brev
till president Obama.
Jag återupplivade
det där mottot.
Under Clintons presidentkampanj
använde de ett motto som löd:
"Det handlar om
ekonomin, knäppis!"
Min slogan är:
"Det handlar om
världsbilden, knäppis!"
Om inte världsbilden förändras,-
-om inte världsbilden tillåter
att lyssna till värderingarna,-
-lyssna till meningen
med livet-
-på det personliga
och på det sociala planet.
Om vi inte gör det-
-så kan ingen riktig
förändring komma.
Så jag skrev till
president Obama:
"Du talade om riktig förändring,
förändring vi kan tro på."
"Om du verkligen vill ha
en förändring vi kan tro på-
-snälla hjälp oss då
att förändra vår världsbild."
Förändring av människan
är nyckeln till att förändra-
-allting i världen.
Utan det kommer ingenting
verkligen förändras.
Det räcker inte bara
att lappa ihop saker.
Det räcker inte endast med
lösningar på aktuella problem.
Vad vi behöver
är en omvandling.
En grundläggande omvandling.
Vilket betyder förändring
av värderingar,-
-förändring av tänkande,
-förändring av medvetande,
-en förändring av hur människan
tänker och agerar.
En världsbild påverkar
civilisationens motor.
Den påverkar hur vi tänker
och beter oss som individer.
Den påverkar vår
moraluppfattning, ekonomin ...
Den påverkar allt.
Ett experiment utfördes av två
socialpsykologer som gjorde följande:
De tog några studenter och lät dem
läsa ett av två textstycken.
En av texterna var en beskrivning
av vilka vi tror vi är.
Och nyckelfrasen i det stycket var:
"Du är inget annat än en packe neuroner."
–Att vi alla består av fysisk materia
och att allt du tror du är-
-hela ditt inre, dina tankar och känslor,
endast är en packe neuroner.
Sedan deltog eleverna i ett par experiment
där det var möjligt att fuska om de ville.
Eleverna som läst stycket
"Du är inget mer än en hög neuroner"-
-fuskade betydligt mer.
Om din världsbild säger att det inte finns
någon inneboende mening i någonting-
-att universum i slutänden är
ett meningslöst objekt-
-och att man sedan dör
och att det är allt-
-då förändrar det din uppfattning om
"hur jag bör leva just nu".
"Ja, jag måste få det jag kan,
nu med en gång!"
"Jag måste fuska
om det är vad som krävs".
Men om vi hade en annan modell,
som sa att du kanske är en del av-
-ett gigantiskt levande system
med en inneboende mening o s v,-
-så skulle det kunna ha konsekvenser
inte bara för dig själv.
Utan också för dina närmaste,
och alla andra också.
Alla problem vi står inför just nu
är i själva verket inte problem.
De är frågor.
Vilka är vi?
Vilka väljer vi att vara?
Hur väljer vi att relatera
till livet självt?
Hur väljer vi att relatera
till livets olika delar:
-miljön, planeten själv,
uppenbarligen människorna?
Varför är vi här,
och vart är vi på väg?
Vad är meningen med mitt liv?
Vi är inne i en övergångsfas-
-där de gamla svaren
inte längre är hållbara.
Och det är därför vi nu står inför
den kris vi står inför.
Befolkningen är i en förändring som säger
att det gamla inte funkar-
-och vi är redo för nya svar,
som kan skapa en nyare-
-mer hållbar civilisation.
Den enkla poängen:
Den gamla civilisationen
är inte längre hållbar.
Svaren är bristfälliga.
Nya svar är på väg.
Och vi är nu i skede att väva en ny kultur
med hjälp av dessa nya svar.
En kultur som stödjer de svaren,
och som stödjer oss själva.
I dessa kritiska tider
måste vi omdefiniera-
-vad det betyder att vara människa.
Vi måste välja
en ny identitet.
–Bokstavligen välja en ny identitet.
Och återskapa oss själva,
som en mänsklighet.
Återskapa oss själva
som en helt ny sorts levande organism.
En helt ny sorts art.
Och återskapa denna organism
som något samlat-
-som en grupp
snarare än spridda individer.
Vi måste förändra vårt synsätt på
vilka vi är i relation till varandra.
Vi har levt i ett konkurrenssamhälle
alltför länge.
Världen vi ser är resultatet.
–Egot,
det tävlingsinriktade egot.
Vi måste lära oss att samarbeta-
-och ge upp egot.
Om vi har människor i ett land
som är mycket fattiga-
-och andra som är mycket rika-
-så kommer de rika behöva stora arméer och
höga stängsel för att hålla folk borta.
Det kommer inte att fungera
med den indelning och stratifiering-
-vi har i samhället idag.
Människan måste gå igenom
en förändring-
-för att inse att livet bör levas
för mänsklighetens enandes skull.
Att vi alla är som en människa
med ett hjärta.
Och att vi delar det begäret,
den tanken.
Vi är då i ömsesidig
förbindelse-
-i ömsesidigt samförstånd.
Som celler i en levande kropp.
LARV,
FJÄRIL
Det är så enkelt.
Men vi gör det så svårt.
Och dessa svåra saker
–utmaningarna, det hemska vi ser-
-är till för att mana oss
till förbättring.
Och tills vi börjar inse det
så kommer de fortsätta-
-på alla plan.
Vi ser på vår ekonomiska kris.
Vi ser på vår ekologiska kris.
Vi ser på vår andliga kris.
Och vi säger:
"Jag är inte lycklig.
Samhället är inte lyckligt."
"Vad är det för fel på oss?"
Det är det som är utlösaren.
Vi måste ha problem
för att kunna ha lösningar.
Problem skapar kreativitet.
Problem finns inte.
Ett problem är i grunden en övergång.
Jag ser därför dagens kriser som en
övergångspunkt för mänskligheten.
Jag ser dem inte nödvändigtvis
som något utöver det vanliga.
I naturen kan vi se igen och igen se hur
allt från den mest uråldriga bakterien-
-till de nyaste arterna går igenom en
barndomsfas av fientlig konkurrens-
-för att etablera sig själva.
Och sen upptäcker de
samarbetets ekonomi.
De inser att det är billigare och
effektivare och fördelaktigare för alla-
-att gynna sin fiende snarare än att
bekämpa honom.
Då är vi på väg mot den nya civilisationen
vi alla letar efter.
Det fina med att naturen är fraktal
är att vi kan använda mönster i naturen-
-för att förstå andra mönster
som existerar.
För mönster upprepar sig.
Så vi kan studera ett mönster
som utspelar sig på planeten just nu-
-för att få insikt i vad som pågår.
Se på en växande larv.
Den representerar sju miljarder celler
som lever under samma hud.
Varje cell är en medborgare.
Och titta,
de är precis som oss!
De arbetar varje dag.
Cellerna i matsmältningssystemet
bryter ner maten och gör produkter av den.
Vissa celler står för rörligheten.
De transporterar larven.
Det är en struktur som liknar våra
motorvägar med lastbilar och andra fordon-
-som transporterar material hit och dit.
Cellerna i immunsystemet
arbetar med att skydda systemet.
Respirationssystemet sköter
leveransen av färskt syre.
Alla celler har jobb.
Larven växer.
Placera en reporter där
och hon hade sett sig om och utbrustit:
"Ekonomin är på topp;
den växer dag efter dag."
"Alla arbetar!"
"Full sysselsättning
och några procents tillväxt om dagen."
"Precis som vi vill ha det!"
Sedan når larven
en viss nivå av tillväxt.
Och den slutar nu helt att äta.
Den klarar inte mer.
Den når sin maximala storlek.
Tänk dig att du är en arbetande cell
i ett sånt samhälle.
Och plötsligt slutar
maten komma in.
Matsmältningscentralen meddelar:
"Arbetsmängden minskar
och fabriken saktar ner".
Och plötsligt är man på en så låg nivå
att det knappt finns några jobb kvar.
Många av cellerna får sparken
och andra har inget att göra.
Varför?
Det kommer inte in mat nog
för att hålla dem i arbete.
Och då påverkas även andra jobb.
För utan mat,
ingen energi.
Då börjar alla system
avskeda celler.
Och snart råder utbrett kaos
under larvens hud.
Varför?
Systemet slutade växa.
Cellerna är arbetslösa.
Inget utvecklas.
Allt faller.
Vore du en cell i den larven
hade du sett dig om och utbrustit:
"Herre Gud,
världen är på väg att gå under".
Men mitt bland dessa miljarder celler
finns andra celler-
-som är genetiskt identiska med dem.
Ingen skillnad.
Men de tänker annorlunda.
De svarar mot signalerna
på ett annat sätt.
Dessa celler har det intressanta
namnet "tankeceller".
Och dessa tankecellerna
kommer med nya visioner.
Vad händer då i detta kaos
då alla de andra cellerna är upptagna-
-med tankar om världens undergång?
De nya tankecellerna skapar nu
nya idéer och visioner-
-en ny plan,
ett nytt sätt att leva.
Och cellerna börjar omorganisera sig
runt de här nya idéerna och skapa-
-nya enorma organisationer.
De börjar skapa något mycket mer
fantastiskt än det tidigare systemet.
Ett mer hållbart system,
med en högre nivå av evolution.
Systemet de bygger kallas "fjärilen".
Det är en övergång från
den gamla världen-
-från larvens ohållbara tankesystem
och levnadssätt.
Vi har därför två val
i den här världen just nu:
Vi kan fortsätta vara larver
och säga:
"Herregud, undergången är nära!"
och leva i rädsla.
Eller så kan vi säga:
"Larven ska bort.
Jag vill bygga en fjäril".
Varför?
För jag blir aktiv och positiv
när jag bygger min fjäril.
Jag jobbar och engagerar mig.
Vi skapar en framtid.
Om jag sitter och sörjer
förlusten av larven-
-då förpestar jag mig själv
och allt omkring mig.
Varför?
För jag bidrar inte till evolutionen.
Så, var befinner vi oss?
Vi är i slutet av civilisationens larvfas,
på väg in i fjärilens tid.
Vad vi måste inse är att hela dagens
kris inte är utanför vårt medvetande-
-utan också inom
vårt medvetande.
Det finns en plan
för den här galenskapen.
All biologisk evolution av betydelse
föregås av en katastrof.
Vad som pågår nu är
evolution av människan-
-från överdrivet fokus på negativa
känslor och irrationellt-tänkande-
-till att lyssna mer till värderingar som
kärlek, skönhet, rättvisa, sanning, godhet.
Vi måste lyssna till dessa.
Men hur kan vi lyssna
utan lidandets värkar?
MEDVETEN
EVOLUTION
Frågan är hur vi kan få
största möjliga antal människor-
-att förstå att vi i själva verket är ett.
Att förstå vår enhet.
Vår miljö måste förändras så att
vi stöttas till att respektera varandra.
Och vårt värderingssystem
måste förstå att vi inte längre kan-
-överleva enbart genom vårt logiska
resonerande och tävlingsmentalitet-
-som har överlevt generation
efter generation.
Om vår miljö fortsätter att
underhålla denna själviskhet-
-kommer det bli svårare
att ta sig ur den.
Om vi skapar en miljö
som kan ge oss mod att ge-
-som belönar och stärker givande,
då tror jag att vi mycket fortare-
-kan gå över till den sortens
givande mentalitet.
Vad vi börjar skymta nu är
alla de stora institutionernas fall.
Ekonomi, politik, utbildning, sjukvård.
Varje grundläggande nivå
av världens institutioner.
Det måste därför ske
förändringar på varje nivå.
Och det börjar med
utbildning och medvetenhet.
Varför?
För vår kunskap om vilka vi är
och varför vi är här-
-visar sig vara föråldrade uppfattningar
som inte stödjer vår överlevnad.
Vi måste gå från våra gamla
begränsande uppfattningar-
-som har lett till världens
nuvarande tillstånd-
-och skriva om de uppfattningarna
så att vi kan ta nästa steg framåt-
-med ny medvetenhet, ny kraft;
en ny förståelse för vart vi vill nå.
Därför måste vi förändra utbildningen.
Föreställ dig vad som
skulle hända-
-om vi förändrade
vår miljö totalt.
Tänk om vi ständigt fick
höra på nyheterna-
-genom konst, underhållning, reklam-
-att vi alla är beroende
av varandra-
-och sammankopplade
som ett enda integrerat system.
Hur hade vår värld sett ut?
Hur hade du relaterat till
alla andra i det systemet?
Du hade plötsligt börjat känna
att du relaterar till andra-
-som något som
är nära dig.
Du hade tänkt mindre på
hur du kan utnyttja och-
-manipulera andra,
och dra fördel av dem.
Du hade börjat se andra
som närmare dig själv.
Du får en känsla av samhörighet,
som att de tillhör dig.
Du börjar se dem
på samma sätt som-
-du ser på dina barn,
eller din familj.
Du börjar ta dem i beaktning
när du vill göra något i livet.
Du tänker:
"Hur kommer det påverka dem?"
Det är den typen av förändring
vi måste gå igenom.
Och det kan ske med oss
genom den rätta miljön-
-som vi skapar åt oss själva.
Vi har olika negativa känslokretsar i vår
hjärna, som konkurrens och girighet o s v.
Men vi kan också skapa en verklighet
där vi skapar positiva känslor-
-i oss själva
och i våra relationer.
Och vi kan skapa positiva
emotionella hjärnkretsar.
Hjärnkretsar vi skapat genom
frivilliga handlingar av kärlek-
-som vi avsiktligt
utfört i praktiken.
Detta kommer att dämpa de
negativa emotionella hjärnkretsarna-
-och vi kan övervinna
våra låga begär.
Vi började se att känslor har
en sorts kollektiv identitet-
-som en slags känslomässig massrörelse
hos mänskliga populationer.
Ett slags tyst uppror som ständigt
pågår precis under ytan.
För när vi kartlade det här nätverket fann vi kluster av lyckliga och olyckliga människor inom nätverket.
Och vi kunde också visa att lyckliga människor kan påverka andra att bli lyckliga, och att lycka kan-
-spridas från person till person, till person till person.
Denna syn på den mänskliga superorganismen har börjat förändra hur vi ser oss själva som människor.
Vi är sammankopplade.
Vi är sammankopplade på samma sätt som andra arter, som fiskstim och fågelflockar.
Djur har detta. Så kallade "primitiva folkslag" har detta.
Vi verkar ha förlorat det genom vår intensiva egoistiska attityd.
Om vi kan återupprätta den här förbindelsen kommer vi att agera med större solidaritet mot varandra-
-och vi kommer expandera den solidaritet som existerar i familjer.
Vi kan utveckla den över större områden och i slutänden till hela den mänskliga familjen-
-och till den levande miljön.
Vi kan uppmuntra folk i alla livets stråk, i alla sorters organisationer, att bli en sann global familj-
-och införliva en sådan värld vi alla faktiskt drömmer om.
Det har mer och mer framkommit att de lyckligaste människorna har livfulla sociala nätverk.
De arbetar hårt för att odla relationer med andra människor.
Det är samhörigheten, att vara tillsammans, som ger folk mest glädje.
FÖRBINDELSENS
NATUR
På något sätt har vetenskapen alltid bekräftat att allting är sammankopplat.
Men också att allt är ömsesidigt beroende, och att man inte kan studera allt samtidigt.
Så vetenskapen har varit mycket duktig på att liksom sortera upp världen i små bitar och sedan djupdyka-
-in i varje bit, som blir en forskningsgren.
Vi har mycket lätt för att "glömma" att denna lilla bit fortfarande är förbunden till allt annat.
Vi bryter alltså ner detta hela och sammansatta system till ett söndrat system.
Förvisso har nog en liten bråkdel av vetenskapsmännen en naturlig dragning till frågan om hur-
-vad just jag själv studerar passar in i ett större sammanhang.
Och vetenskapsmän som tänker på detta och löper linan ut, kommer till slut till tanken-
-att universum i själva verket är en enda stor enhet.
Vi ställer oss frågan "Varför är vi här som människor?"
Svaret blir något så simpelt och katastrofalt illa som:
"Det finns ingen orsak till varför vi är här. Vi är bara 'genetiska tillfälligheter'".
"Och därför kan vi göra vad vi vill, för vi var inte ämnade att vara här från början".
Så vi ringaktar i hög grad vårt förhållande till världen runt omkring oss och till naturen vi lever i.
För vi tror att organismer bara kom hit av en slump.
Jorden vi lever på är en mycket liten zon som stödjer liv.
En perfekt kombination av gaser i miljön, en perfekt temperatur o s v.
Och allt förblir konstant, vilket är något mycket ovanligt.
För hur kan en planet förbli konstant i en värld där allting runtom är dynamiskt?
Svaret är att naturen har skapat organism efter organism för att bevara miljön i balans-
-och kompensera för alla aktiviteter som sker runt oss, så att vi kan bevara den s k "homeostasen".
HOMEOSTAS
Ett enkelt exempel: När världen främst bestod av växter fanns till en början koldioxid och lite syre.
Senare utarmades koldioxiden och syret ökade eftersom växterna ständigt använde koldioxiden och-
-släppte ut syre. Balansen upphävdes.
Det fanns så mycket syre på planeten att den var lättantändlig.
Det hände då och då att blixten slog ner och brände upp allt syre och planeten. Livet var inte hållbart.
Så naturen skapade en balans, en balans som kallas djur.
Djur andas in syre och släpper ut koldioxid, vilket är det motsatta till vad växterna gjorde.
Varför är då detta viktigt? För när vi sätter djur och växter i samma miljö, och växterna tar in koldioxid-
-och avger syre, då tar djuren in syre och avger koldioxid. Detta skapar en balanserad cykel: harmoni.
Så djurens införande var inte en slump; det var något som krävdes för att upprätthålla balansen.
Tänk dig livet som en gungbräda som går upp och ner.
Sätt en organism på ena sidan och det rubbar balansen så att brädan väger över åt ena hållet.
Naturen sätter då en annan organism på den andra sidan för att återbringa balansen.
Var finns då människan på den här gungbrädan, och varför är det viktigt?
Människans har så stor makt att lite oförsiktighet med var vi lägger vikten kan rubba hela balansen.
Då måste vi dra lärdom och återvinna balansen.
Utan medvetenhet om vår plats i naturen tappar vi insikten om att varje organism har bidragit till att hålla-
-miljön mer stabil.
Vi borde inte ha manipulerat miljön.
Om balansen rubbas helt p g a mänskligheten betyder det att naturen inte längre kommer stödja-
-mänskligt liv på den här planeten.
Det betyder att vi rubbat balansen i miljön och orsakar vårt eget utdöende.
Det är tydliga fakta. Vi måste arbeta kollektivt för att återskapa harmoni i miljön.
När vi blir medvetna om detta kan vi sysselsätta oss med det som mål för den mänskliga civilisationen.
KRITISK MASSA
Kan vi som en global folkstam handla snabbt nog för att förändra vårt kollektiva beteende?
Den stora potentialen här är att alla inte behöver förändras samtidigt, för vi talar om en "kritisk massa".
Vi vet inte hur många som måste förändras för att det ska spridas, men faktum är att när folk börjar tänka-
-och handla annorlunda så har det effekt på andra; det sprids.
Forskare vid RPI har funnit att då 10% av en population är djupt engagerade i en idé-
-anammas alltid den idén av samhällets majoritet.
Det är intressant hur deras matematiska modell visar att detta sker som ett spontant språng.
D v s, under tio procent finns ingen synlig utveckling; men över tio procent sprids idén som en löpeld.
Jag tror inte att det kommer att ske först bland ledarskapet, varken politiskt eller ekonomiskt.
Det finns alltid undantag såsom mycket upplysta ledare inom politik och näringsliv.
Men dessa människor har för mycket på spel i det nuvarande systemet och de är rädda för förändring.
För deras egen makt och rikedom beror av att upprätthålla det nuvarande systemet.
Förändringen måste därför komma från någon annanstans.
Jag tror inte den kan komma från de allra fattigaste.
De fattigaste, kanske två miljarder människor i världen, kämpar för att överleva.
De måste skaffa den nödvändiga nivån av mat och boende och arbete och hälsovård och utbildning.
Vi kan inte förvänta oss den från de två, tre hundra miljoner i den rikaste och ledande klassen.
Den måste komma från dem mitt emellan, de som har ett val och börjar bli mer och mer angelägna.
De som vet att något måste göras. Hoppet ligger i att de vaknar.
Om det finns människor som är medvetna om att världen måste bli integrerad, då är frågan:
Kan de förenas? Kan de ta det första steget mot detta?
Problemet med den globala krisen är att man inte vet vad man ska göra åt den som individ.
Mitt ego är en illusion. För hur kan jag omvandla mitt ego när jag är beroende av så många andra egon?
Några fås ansträngningar förändrar världens centrum. Hur?
Det evolutionära trycket verkar på alla. Vissa har dock inte den rätta miljön.
Allt de behöver är en utlösare.
Utlösaren kommer att bestå av en övre gruppering människor som arbetar tillsammans för att utveckla-
-positiva känslor.
De kommer då påverka många fler människor än det lilla antal som startade det.
Så en liten förändring i en liten grupp kan påverka en mycket större grupp av människor.
Och den sammanlänkning som finns genom Internet, mellan våra egon, kommer plötsligt, utan att ens-
-veta om det, att förändras och etablera sig själv. Därför kan förändringar komma mycket snabbt.
Mänskligheten är en enorm sammansättning människor utsträckt i oändlighet.
Jag är kopplad till dig, och du till andra, vidare oändligt.
Dina handlingar kan påverka andras handlingar och känslor, vilka i sin tur kan spridas till andra-
-och vidare till ännu fler.
Om du säger till någon att de inte påverkar någon, då kommer de inte göra någonting.
Men, om du säger till dem att de påverkar tusen människor, då kommer de förändra sina liv.
Det är därför det är så viktigt för oss att först och främst förstå hur och varför vi är sammankopplade.
Tänkande människor
Tänkande människor kan se möjligheter i detta. Vi måste göra detta kollektivt.
Vi måste göra det kollektivt genom dialog. Först mellan två människor, genom relationen mellan dem.
Sedan utvidga det till en hel familj, till hela samhället, till större samhällen, till nationen, till hela världen.
Det krävs ett samhälle för att inse att vi inte kan göra detta på egen hand.
Vi kan inte göra detta ensamma.
Vad vi måste göra är egentligen mycket enkelt.
Vi måste bara få människor att identifiera sig med det och se nyttan av det här erbjudandet.
Erbjudandet att arbeta tillsammans. Och hur omstörtande mycket bättre livet kommer att bli-
-både materiellt och andligt.
Bristen på förbindelse mellan folk orsakar all nedstämdhet i världen. Utan tvivel.
Vi står inför ett vägval.
Och det kommer inte avgöras av ödet.
Det är inte ödet.
Vi har nått en punkt där mänsklighetens framtid avgörs av hur folk tänker sig den.
Och hur de agerar.
Medvetenhet.
Uppvaknande.
Det är nyckelorden.
Vi har en chans att förändras.
Vi måste inse att det inte längre finns några alternativ till förändring.
Förändringen kommer.
Frågan är bara om den kommer att komma över oss oväntat och abrupt-
-så att vi inte kan göra något åt den; vi blir dess offer.
Eller om vi kan förutse den och skapa de stora förändringar som kan bringa en bättre framtid.
Det är denna enastående uppgift den nuvarande generationen har.
CROSSROADS
En ny tid föds
Skriven, regisserad, och redigerad
av Joseph Ohayon