Jag är tvärvetenskaplig. Som vetenskapsman har jag varit befälhavare på en av NASAs Mars-simulationer förra året, och som konstnär skapar jag multikulturell samhällskonst över hela världen. Nyligen har jag faktiskt börjat att kombinera dessa båda. Men låt mig börja med att prata lite om NASA-uppdraget. Det här är HI-SEAS-programmet. HI-SEAS är en NASA-finansierad simulering av ytan på Mars på Mauna Loa-vulkanen på Hawaii, Det är ett forskningsprogram som är speciellt utformat för att studera effekten av långvarig isolering av små besättningar. I fyra månader bodde jag i denna kupol med en besättning på sex personer, en väldigt intressant upplevelse förstås. Vi gjorde många sorters forskning Huvudforskningen var en matstudie, men förutom matstudien - där vi utvecklade ett ny matsystem för astronauter som bor i rymden - gjorde vi också en hel del annan forskning. Vi tog rymdpromenader, som ni kan se här, klädda i attrapper av rymddräkter, men vi hade också rutinsysslor och en del andra saker, som frågeformulär vid slutet av varje dag. Väldigt hårt arbete. Som ni kanske kan tänka er, så är det en rätt så stor utmaning att bo med en så liten grupp på så litet utrymme under så lång tid. Man handskas med en massa psykologiska utmaningar: hur man håller samman sitt lag under sådana omständigheter; hur man hanterar den tidsförskjutning man börjar känna av när man lever under sådana omständigheter; sömnproblem som dyker upp, och så vidare. Men vi lärde oss massor. Jag lärde mig mycket om hur enskilda besättningsmedlemmar handskas med situationer som dessa; hur man kan hålla sin besättning både produktiv och nöjd, att till exempel ge dem tillräckligt med självständighet är ett bra knep för att åstadkomma det; Och ärligt talat lärde jag mig en massa om ledarskap, eftersom jag var befälhavare. När jag gjorde detta uppdrag började jag tänka mer på vår framtid i rymden. Vi kommer att åka till yttre rymden och vi kommer att börja bosätta oss där. Det är ingen tvekan om det. Det kanske tar 50 år, eller kanske 500, men det kommer definitivt att ske. Så jag kom på ett nytt konstprojekt som jag kallar Seeker. Seeker-projektet utmanar samhällen över hela världen att ta fram prototyper av rymdskepp med en ny föreställning av boende och överlevnad. Det är grundtanken bakom projektet. En viktig sak är att detta inte är ett dystopiskt projekt. Det handlar inte om "Herregud, världen går åt skogen och vi måste fly för att hitta en ny framtid någon annanstans." Absolut inte. Projektet bjuder in människor till att ta ett steg bort från jordbundna begränsningar och genom det föreställa sig framtiden på ett nytt sätt. Det är till stor hjälp, och det funkar jättebra, så det är det viktigaste med vad vi gör. I projektet använder jag en medskapandeprocess, vilket är lite annorlunda, än vad man skulle förvänta sig från många konstnärer. I grund och botten släpper jag ner en idé i en grupp, ett samhälle, folk börjar dras till idén, och så skapar vi konstverket tillsammans. Det är egentligen lite som termiter. Vi arbetar tillsammans, och när t.ex. arkitekter kommer och kollar på vad vi gör, så har till och med de svårt att förstå hur vi bygger allt utan en plan. Vi brukar komma på fantastiska, storskaliga skulpturer som man till och med kan bo i. Den första versionen byggdes i Belgien och Holland. Vi byggde den med en grupp på nästan 50 personer. Detta är andra versionen av samma projekt, fast i Slovenien, i ett annat land, där den nya gruppen bestämde sig för att arbeta utifrån en ny arkitektur. Så de tog bort arkitekturen och lämnade bara grunden i konstverket, och de byggde en helt ny, mer biomorfisk arkitektur på den gamla grunden. Och det är en till viktig del i projektet. Det är ett utvecklande konstverk, utvecklande arkitektur. Här är den senaste versionen, den visades i Holland för ett par veckor sen, och där använde man husvagnar som moduler för att bygga rymdskeppet. Vi köpte några begagnade husvagnar, tog isär dem, och monterade ihop dem till ett rymdskepp. När vi tänker på rymdskepp, så ser vi det inte bara som en teknisk utmaning. Vi ser det som en kombination av tre olika system: ekologi, människor och teknik. Så det finns alltid en tydlig ekologisk del i projektet. Här kan ni se akvaponiska system som omger astronauterna, så att de befinner sig i konstant kontakt med en del av maten de äter. En väldigt typisk sak i projektet är att vi kör egna isoleringsuppdrag inom dessa konstprojekt. Vi stänger in oss i flera dagar, för att testa det vi har byggt. Det här till exempel, på höger sida kan ni se ett isoleringsuppdrag i Moderna konstmuseet i Ljubljana, Slovenien, där sex konstnärer och designers stängde in sig - jag var en av dem - i fyra dagar i museet. Självklart så är det här en väldigt performativ och stark upplevelse för oss alla. Vi håller nu på med att utveckla projektets nästa version tillsammans med Camilo Rodriguez-Beltran, som också är TED Fellow, i Atacamaöknen i Chile, en magisk plats. För det första så anses det vara en motsvarighet till Mars. Det liknar Mars väldigt mycket på vissa ställen och NASA har använt det till att testa utrustning. Öknen har en lång historia av kopplingar till rymden genom stjärnobservationer. Där befinner sig också ALMA, det stora teleskop som utvecklas där. Det är också världens torraste plats, vilket gör det till ett intressant ställe att bygga vårt projekt på, för plötsligt så måste man tänka rätt så mycket på hållbarhet. Vi har inget annat val, så jag är väldigt nyfiken på vad som kommer att ske. En speciell sak i denna version av projektet är att jag är väldigt nyfiken på att se hur vi kan nå lokalbefolkningen, ursprungsbefolkningen. Dessa människor har bott här väldigt länge, och kan ses som experter inom hållbarhet, så det blir intressant att se vad de kan lära oss, och ge oss en inhemsk kunskap att använda i utforskandet av rymden. Så vi försöker att omdefiniera hur vi föreställer oss framtiden i yttre rymden genom att utforska integration, biologi, teknologi och människor; genom att använda en medskapande metod; och genom att använda och utforska lokala traditioner, och att se hur vi kan lära av det förflutna, och integrera det i vår framtid. Tack. (Applåder)