I min roll som arabisk kvinnlig fotograf har min livserfarenhet alltid varit en inspirationskälla för mina projekt. Den passion för kunskap som jag utvecklat, och som hjälpt mig övervinna hindren för ett få ett bättre liv, var motivationen bakom projektet "Jag läser, jag skriver." Driven av min egen erfarenhet, eftersom jag först inte tilläts söka högre utbildning, ville jag utforska och dokumentera historier från andra kvinnor som förändrat sina liv genom utbildning, och samtidigt visa på och ifrågasätta de hinder de möter. Jag utforskade en rad ämnen kring kvinnors utbildning, medveten om skillnaderna mellan olika arabiska länder vad gäller ekonomiska och sociala faktorer. Ämnena inkluderar kvinnors analfabetism, som är ganska hög i regionen, utbildningsreformer, program för studenter som hoppat av, och politiskt engagemang bland studenter vid universitet. När jag påbörjade mitt arbete var det inte alltid lätt att övertyga kvinnorna att delta. Inte förrän jag hade förklarat för dem hur deras historier kanske kunde påverka andra kvinnors liv, hur de skulle kunna bli förebilder i sin egen närmiljö, ville några vara med. För att hitta en metod baserad på samverkan och reflektion, bad jag dem skriva ned sina egna ord och idéer på foton av dem själva. Dessa foton visades sedan i några av klassrummen, och fungerade som inspiration och motivation för andra kvinnor i liknande utbildning och livssituationer. Aisha, en lärare från Yemen, skrev, "Jag sökte utbildning för att bli självständig och inte vara beroende av män i allt." En av de första deltagarna var Umm El-Saad från Egypten. När vi träffades första gången kunde hon knappt skriva sitt namn. Hon tog del i en nio månader lång kurs i läs- och skrivkunnighet som hölls av en lokal organisation i Kairos förorter. Flera månader senare skämtade hon om hur hennes man hotat med att stoppa hennes undervisning när han fick veta att hans numera läskunniga fru gick igenom hans sms-meddelanden. (Skratt) Busiga Umm El-Saad. Det var givetvis inte därför Umm El-Saad deltog i kursen. Jag såg hur hon längtade efter kontroll över sina enkla dagliga rutiner, små detaljer som vi ser som självklara, som att räkna pengar på marknaden och hjälpa sina barn med läxorna. Trots hennes fattigdom och attityden hos hennes omgivning, som inte värdesätter kvinnors utbildning, var Umm El-Saad och hennes egyptiska klasskamrater ivriga att lära sig läsa och skriva. I Tunisien träffade jag Asma, en av de fyra kvinnliga aktivister som jag intervjuade. Hon är sekulär, studerar bioteknik, och är aktiv inom sociala medier. Hon sade om sitt land, som värderar den så kallade arabiska våren högt, "Jag har alltid drömt om att upptäcka en ny bakterie. Nu, efter revolutionen, har vi en ny varje dag." Asma talade om den ökande religiösa fundamentalism i regionen, vilken utgör ännu ett hinder för kvinnor. Av alla kvinnor jag träffade, blev jag mest berörd av Fayza från Yemen. Fayza tvingades sluta skolan när hon gifte sig vid åtta års ålder. Det äktenskapet varade i ett år. Vid 14 blev hon en 60-årig mans tredje fru, och vid 18 var hon en frånskild trebarnsmor. Trots hennes fattigdom, trots hennes sociala status som frånskild i ett ultra-konservativt samhälle, och trots hennes föräldrars motstånd mot att hon skulle utbilda sig, visste Fayza att enda sättet att få styra sitt eget liv var genom utbildning. Nu är hon 26. Hon fick bidrag från en lokal organisation för att finansiera sina affärsstudier vid universitetet. Hennes mål är att hitta ett jobb, hyra en bostad, och hämta hem sina barn. Arabstaterna går igenom enorma förändringar, och utmaningarna för kvinnor är överväldigande. Precis som kvinnorna jag fotograferade tvingades jag övervinna många hinder för att bli den fotograf jag är idag, många längs vägen talade om för mig vad jag kan och inte kan göra. Umm El-Saad, Asma och Fayza, och många kvinnor över hela arabvärlden, visar att det är möjligt att övervinna hindren för utbildning, vilket de vet är bästa vägen till en bättre framtid. Och här vill jag avsluta med att citera Yasmine, en av de fyra kvinnliga aktivisterna jag intervjuade i Tunisien. Yasmine skrev, "Ifrågasätt dina övertygelser. Var den du vill vara, inte den de vill att du ska vara. Acceptera inte att förslavas, för din mor födde dig fri." Tack. (Applåder)