Mitt sjuåriga barnbarn
sover i ett rum nära mitt,
och ofta när han vaknar på morgonen
så säger han:
"Vet du, det här är nog
världens bästa dag."
Och andra gånger, mitt i natten,
ropar han med darrande röst:
"Momo, kommer du bli sjuk och dö?"
Detta är en bra beskrivning
av mig och de flesta jag känner;
vi är en blandad kompott av glad förväntan
och rädsla.
Jag satte mig ner några dagar före
min 61:a födelsedag
och jag bestämde mig för att göra en lista
över allt som jag är vet är sant.
Det finns så lite sanning
i populärkulturen,
och det är bra att vara säker
på några saker.
Till exempel så är jag inte längre 47,
även om det är så jag känner mig,
och den ålder som jag önskar att jag vore.
Min vän Paul brukade säga
när han närmade sig 80
att han kände sig som en ung man
som det var något allvarligt fel med.
(Skratt)
Vår sanna personlighet
är inte begränsad av tid och rum,
men när jag tittar i papperen
ser jag att jag faktiskt föddes 1954.
Mitt inre jag begränsas inte
av tid och rum.
Det har ingen speciell ålder.
Jag är alla åldrar jag någonsin varit,
och det är även du,
även om jag som parentes måste nämna
att det hade hjälpt
om jag inte följt 60-talets hudvårdsregler
som innebar att sola så mycket det gick,
fullkomligt dränkt i sololja
och med en reflekterande folie
nedanför ansiktet.
(Skratt)
Det var dock befriande att inse
att jag inte längre var
i sista rycket av medelåldern,
så jag bestämde mig för
att skriva ner alla sanningar jag vet.
Folk känner sig väldigt nedtyngda
och överväldigade nu för tiden,
och de frågar hela tiden efter sanningen.
Så jag hoppas att min lista över saker
som jag är nästan är helt säker på
kan fungera som en grundläggande manual
för den som känner sig
överväldigad eller orolig.
Nummer ett:
Den första och största sanningen är
att all sanning är en paradox.
Livet är både en dyrbar,
ofattbart vacker gåva,
samtidigt som det är hopplöst,
när man tänker på vår dödlighet.
Det har varit en dålig kombination
för oss som alltid varit extremt känsliga.
Det är så svårt och konstigt
att vi ibland undrar
om någon driver med oss.
Det är fyllt både med
med hjärtevärmande snällhet och skönhet,
fruktansvärd fattigdom,
översvämningar och bäbisar
och akne och Mozart,
allt i ett enda virrvarr.
Jag tycker inte det är ett idealt system.
(Skratt)
Nummer två:
Nästan allt fungerar igen
om man drar ut sladden i några minuter...
(Skratt)
(Applåder)
inklusive dig själv.
Tre:
Det finns nästan inget i din omgivning
som hjälper på något bestående sätt,
om du inte väntar på en organdonation.
Man kan inte köpa, vinna
eller dejta lugn och sinnesfrid.
Det är den allra värsta sanningen,
och jag gillar det verkligen inte.
Det är en inre resa;
vi kan inte fixa frid
eller bestående förbättringar
för de människor vi älskar mest av alla.
De måste fixa det själva,
hitta sina egna svar.
Man får inte springa
bredvid sina vuxna barn
med solkräm och Lypsyl
på deras hjälteresa.
Man måste släppa taget.
Allt annat är respektlöst.
Och om det är någon annans problem
så har du troligen inte svaret ändå.
(Skratt)
Vår hjälp är för det mesta
inte till någon hjälp.
Vår hjälp är ofta giftig.
Hjälp är en omskrivning av kontroll.
Sluta hjälpa till så mycket.
Häll inte din hjälp och godhet över alla.
(Skratt)
(Applåder)
Det för oss till nummer fyra:
Alla är förstörda, trasiga,
klängiga och rädda,
även de som verkar ha full kontroll.
De är mycket mer lika dig än du tror,
så försök att inte jämföra din insida
med andras personers utsida.
Det kommer bara göra dig sämre
än du redan är.
(Skratt)
Och du kan inte rädda, fixa
eller undsätta någon av dem
eller få någon att bli nykter.
Det som fick mig drogfri
och nykter för 30 år sedan
var mitt katastrofala beteende
och resonemang.
Jag bad några nyktra vänner om hjälp,
och jag vände mig till en högre makt.
En av förkortningarna för Gud är
"Gåvan Utav Desperation",
G-U-D,
eller som en nykter vän uttryckte det:
Till slut gick det utför snabbare
än jag hann sänka mina krav på mig själv.
(Skratt)
Gud kanske betyder, i mitt fall,
"paniken när jag har slut på bra idéer".
Eftersom det är meningslöst
att rädda, fixa eller undsätta någon,
blir radikal självhjälp livsavgörande,
och den strålar ut från dig
till atmosfären
likt lite frisk luft.
Du ger en stor gåva till världen.
När gensvaret från de omkring dig blir:
"Hon är verkligen självupptagen",
le då bara hemlighetsfullt som Mona Lisa
och gör en kopp gott te till er båda.
Att vara fullt upptagen
med sitt egna konstiga, självupptagna,
gnälliga, irriterande ego
är tanken.
Det är där världsfred uppstår.
Nummer fem:
Choklad med 75 procent kakao
är faktiskt inte föda.
(Skratt)
Det lämpar sig bäst som bete i ormfällor
eller för att lägga under benet
på vingliga stolar.
Tanken var aldrig
att klassa det som ätbart.
Nummer sex:
(Skratt)
Författande.
Varje författare som du känner
skriver riktigt dåliga första utkast,
men de sitter envist kvar i stolen.
Det är hemligheten med livet.
Det är troligtvis den största skillnaden
mellan dig och dem.
De bara kör.
De gör det på bokade möten med sig själva.
De gör det som en hederssak.
De berättar historier som kommer till dem
en dag i taget, lite i taget.
När min storebror gick i fjärde klass
hade han en uppsats om fåglar
som skulle lämnas in nästa dag
och han hade inte börjat än.
Min pappa satte sig med honom
och en fågelbok,
papper, pennor och jungfruben -
ni som hunnit bli lite mindre unga
och kommer ihåg jungfruben -
och han sade till min bror:
"Ta bara en fågel i taget, vännen.
Läs om pelikaner
och så skriver du om pelikaner
med dina egna ord.
Och sedan läser du om mesar
och berättar om dem med egna ord.
Och sedan gäss."
Så de två viktigaste sakerna
med att författa är:
en fågel i taget
och riktigt usla första utkast.
Om du inte vet hur du ska börja,
kom då ihåg att allt som händer dig
är din egendom,
och du får berätta om det.
Om folk ville
att du skulle skriva snällt om dem
så skulle de uppfört sig bättre.
(Skratt)
(Applåder)
Du kommer må skitdåligt
om du vaknar upp en morgon
och du inte skrivit
om det som gnager i ditt hjärta:
dina berättelser, minnen,
tankar och sånger -
dina sanningar,
din version av saker och ting -
med dina egna ord.
Det är det enda du behöver göra
och det var också därför du föddes.
Sju:
Publicering och tillfälliga
kreativa framgångar
är något som du måste tillfriskna från.
Det tar kål på varannan person.
De sårar, skadar och förändrar dig
på sätt som du inte kan föreställa dig.
De mest utflippade
och onda personer jag någonsin mött
är manliga författare
som fått stora bästsäljare.
Och ändå, enligt nummer ett
- att all sanning är en paradox -
så är det samtidigt ett mirakel
att bli publicerad,
att någon läser och lyssnar
på dina berättelser.
Försök inse att det bara är en utopi
att utgivning kommer göra dig frisk,
att det skulle fylla
schweizerosthålen i ditt inre.
Det kan det inte.
Det kommer det inte göra.
Men skrivandet kan.
Det kan att sjunga i en kör också göra,
eller i ett bluegrassband.
Det kan även att hjälpa till
i grannskapet göra,
eller fågelskådning,
eller att uppfostra gamla hundar
som ingen annan bryr sig om.
Nummer åtta:
Familjer
Familjer är komplicerade saker,
hur omhuldade och fantastiska
de än kan vara samtidigt.
Återigen, se nummer ett.
(Skratt)
Vid familjehögtider när du plötsligt blir
självmords- eller mordbenägen,
(Skratt)
kom ihåg att hur det än är
så är det ett mirakel att vi alla,
just vi, kom till och föddes.
Jorden är en kurs i förlåtelse.
Första kursen är att förlåta sig själv,
och då kan du lika väl börja
vid middagsbordet.
Då kan du göra det
när du har bekväma byxor på dig.
(Skratt)
När William Blake sade
att vi är här för att lära oss stå ut
med människors kärleksförklaringar
så visste han att din familj
skulle vara en stor del av detta,
även när du vill
springa skrikande därifrån.
Men jag lovar att du fixar det.
Du klarar det, Askungen, du klarar det,
och du kommer bli hänförd.
Nio: Mat
Försök lite mer.
Jag tror du vet vad jag menar.
(Skratt)
Nummer tio:
(Skratt)
Välvilja
Välvilja är som andligt smörjmedel
eller armringar.
Det märkliga med välvilja
är att Gud älskar Henry Kissinger
och Vladimir Putin
och mig
precis lika mycket
som hen älskar ditt nyfödda barnbarn.
Sug på den!
(Skratt)
Välviljan är det som påverkar oss,
helar oss och helar vår värld.
För att framkalla välvilja, säg "Hjälp"
och spänn fast säkerhetsbältet.
Välviljan hittar dig alltid,
men den lämnar dig inte
på samma plats som den fann dig.
Och välviljan ser inte ut som Casper,
det snälla spöket, tyvärr.
Men telefonen kommer ringa
eller du kommer få ett brev
och så, mot alla odds,
kommer du kunna skratta åt dig själv igen.
Skratt är verkligen kolsyrad helighet.
Det hjälper oss andas gång på gång,
och ger oss tillbaka till oss själva,
och det ger oss tro på livet och varandra.
Och kom ihåg:
Välviljan har alltid sista ordet.
Elva:
Gud betyder helt enkelt godhet.
Det är faktiskt inte så himla skrämmande.
Det betyder det gudomliga
eller en kärleksfull, levande intelligens,
eller - som vi lärde oss
från den fantastiska låten "Deteriorata" -
"den kosmiska muffinsen".
Ett bra namn för Gud är "Inte jag".
Emerson sade en gång
att den lyckligaste personen på jorden
är den som lär sig från naturen om andakt.
Gå ut ofta och titta uppåt.
Min pastor sade att man kan fånga bin
i botten av syltburkar utan lock
eftersom de inte tittar uppåt,
och därför bara går runt bittert
och slår i glasväggarna.
Gå ut. Titta uppåt.
Livets hemlighet.
Och till sist: Döden
Nummer tolv.
Wow och fy.
Det är så tufft när de få personer
som du inte kan leva utan dör.
Du kommer aldrig komma över det,
och hur det än hanteras i din kultur,
så är det inte meningen.
Vi kristna ser på döden som en stor flytt.
Hur som helst;
personen kommer leva igen i ditt hjärta
om du inte stänger dörrarna till det.
Som Leonard Cohen sade:
"Det finns sprickor i allt,
och det är där som ljuset kommer igenom".
Det är så vi känner våra nära, levande.
De kommer även få dig att skratta rakt ut
vid de mest opassande tillfällen,
och det är bra att veta.
Men deras frånvaro kommer även vara
en livslång mardröm av hemlängtan.
Sorgearbete och vänner, tid och tårar
kommer läka dina sår till viss del.
Tårar kommer tvätta och döpa dig,
och släcka din törst och återfukta dig
och den mark du går på.
Vet du vad det första var
som Gud sade till Moses?
"Ta av dig skorna."
För det här är helig mark,
även om det inte går att bevisa.
Det är svårt att tro,
men det är det mest sanna jag vet.
När man blir lite äldre, som lilla jag,
inser man att döden
är lika viktig som födseln.
Var inte orolig - fortsätt leva.
Nästan alla dödsfall sker lätt och varsamt
med de viktigaste personerna närvarande
så länge du behöver dem.
Du kommer inte vara ensam.
De kommer hjälpa dig över
till det som väntar på andra sidan.
Som Ram Dass sade:
"När allt kommer till kritan
följer vi alla varandra hem."
Det var allt tror jag,
men om jag kommer på något mer
så säger jag till.
Tack!
(Applåder)
Tack!
(Applåder)
Jag blev överraskad
när de bad mig komma,
för det här är inte min arena -
teknik eller design eller underhållning.
Min arena är typ tro och författande
och att liksom ta sig fram
genom livet tillsammans.
Och jag blev förvånad,
för de sade att jag fick hålla ett tal,
och jag sade att det gör jag gärna.
[Video]: "Om du inte vet hur du ska börja,
kom då ihåg att allt som händer dig
är din egendom,
och du får berätta om det."
Människor är väldigt rädda
och känner hopplöshet
i USA numera,
och jag ville bara försöka hjälpa dem
att ta det på ett bättre sätt
och få dem att inse
hur mycket det är som fungerar bra.
Om du tar dig för något,
om du tar dig för med något
med kärlek och vänlighet,
kommer du känna kärlek och vänskap."