Du har blivit strandsatt hundratals mil från hemmet utan vare sig pengar eller ägodelar. Ett sådant scenario skulle göra många människor förtvivlade. Men för Zenon från Cypern lade det grunden för hans livsverk och arv. Den en gång rika affärsmannen förlorade allt när han blev skeppsbruten i Aten omkring 300 före Kristus. Då han inte hade mycket för sig gick han in i en bokhandel, blev fascinerad av att läsa om Sokrates och fortsatte söka sig till och studera med stadens kända filosofer. När Zenon började undervisa egna elever inrättade han en filosofi, den så kallade stoicismen, vars läror om dygd, tolerans och självbehärskning utgjort en inspiration för generationer av tänkare och ledare. Namnet stoicism härstammar från Stoa Poikile, en utsmyckad pelargång för allmänheten, där Zenon och hans lärjungar brukade samlas för diskussioner. I vardagstal använder vi idag ordet 'stoisk' om någon som bibehåller lugnet i stressande situationer och undviker känslomässiga ytterligheter. Medan detta fångar in viktiga aspekter av stoicismen, handlade filosofin i grunden om mer än enbart karaktärsdrag. Stoikerna ansåg att allting i vår omgivning vävs samman i ett nät av orsak och verkan och att universum därför har en förnuftig struktur som de kallade Logos. Medan vi inte alltid kan styra över hur händelser påverkar oss kan vi välja hur vi förhåller oss till saker och ting. Istället för att tänka sig ett idealsamhälle försöker stoikern se världen som den är och sträva efter att utvecklas genom fyra kardinaldygder: visdom – förmågan att ta sig igenom svårigheter på ett logiskt, upplyst och lugnt vis; måttfullhet – att utöva självbehärskning och besinning i livets alla lägen; rättrådighet – att behandla andra rättvist även när de begått misstag; och mod – att – inte bara i undantagsfall – men även till vardags hantera utmaningar med klarsynthet och integritet. Som Seneca, bland de mest berömda romerska stoikerna, skrev: "Att ens leva, är ibland en modig handling." Medan stoicismen kretsar kring personlig utveckling är den ingen egocentrisk filosofi. I en tid då slavar betraktades som egendom enligt romerska lagar krävde Seneca att de skulle behandlas humant och betonade att vi i grunden alla delar samma mänsklighet. Stoicismen manar inte heller till passivitet. Grundidén är att det endast är människor som förfinat dygdens och självbehärskningens konst som kan få till positiv förändring hos andra. Till de mest berömda stoiska författarna hör även en av Roms främsta kejsare. Under sitt 19-åriga styre förmådde stoicismen Marcus Aurelius leda riket genom två storkrig och samtidigt hantera förlusten av flera av sina barn. Århundraden senare kom Marcus dagböcker att stötta Nelson Mandela under sin 27-åriga fängelsevistelse då han kämpade för rasers jämlikhet i Sydafrika. När han till slut frigavs framhöll Mandela vikten av fred och försoning. Han ansåg att oförrätter i det förgångna inte gick att ändra på, men att hans folk kunde ta itu med dem i nuet samt sträva efter att skapa en bättre och rättvisare framtid. Under flera århundraden var stoicismen en levande filosofiskola i Grekland och Rom. I egenskap av formell institution har den försvunnit, men har än idag fortsatt inflytande. Kristna teologer som Thomas av Aquino har sett upp till och tagit efter stoicismens fokus på dygderna och det finns likheter mellan 'ataraxia', den stoiska termen för sinnesro, samt den buddhistiska idén om nirvana. En i särklass inflytelserik stoiker var filosofen Epiktetos som skrev att lidandet inte beror på våra livshändelser, utan på vår inställning till dem. Något som haft en enorm inverkan på dagens psykologi och självhjälpsrörelsen. Rationell emotiv beteendeterapi går till exempel ut på att förändra självdestruktiva tankar som människor skapar i sin livssituation. Vi har också Viktor Frankls logoterapi. Med prägel av Frankls tid som fånge i koncentrationslägret, vilar logoterapin på den stoiska principen att vi med viljans kraft kan fylla livet med mening – även i dess svåraste stunder.