WEBVTT

00:00:00.000 --> 00:00:03.000
Om jag skulle få en dotter,

00:00:03.000 --> 00:00:05.000
istället för "mamma,"

00:00:05.000 --> 00:00:08.000
ska hon kalla mig "Punkt B,"

00:00:08.000 --> 00:00:11.000
för på det sättet vet hon att vad som än händer,

00:00:11.000 --> 00:00:14.000
så kan hon alltid hitta tillbaka till mig.

00:00:14.000 --> 00:00:17.000
Och jag ska måla solsystemet på hennes händer

00:00:17.000 --> 00:00:20.000
så hon måste lära sig hela universum

00:00:20.000 --> 00:00:23.000
innan hon kan säga, "Men den här världen kan jag utantill."

00:00:23.000 --> 00:00:25.000
Och hon kommer lära sig

00:00:25.000 --> 00:00:28.000
att livet kommer slå till hårt, i ansiktet,

00:00:28.000 --> 00:00:31.000
vänta på att du ska återhämta dig, bara för att slå dig i magen igen.

00:00:31.000 --> 00:00:33.000
Men att tappa andan

00:00:33.000 --> 00:00:35.000
är det enda sättet att påminna dina lungor om

00:00:35.000 --> 00:00:37.000
hur mycket luft betyder.

00:00:37.000 --> 00:00:39.000
Det finns smärta, här,

00:00:39.000 --> 00:00:41.000
som inte plåster eller poesi kan fixa.

00:00:41.000 --> 00:00:43.000
Så när hon väl inser

00:00:43.000 --> 00:00:45.000
att Wonder Woman inte kommer,

00:00:45.000 --> 00:00:47.000
ska jag se till att

00:00:47.000 --> 00:00:49.000
hon själv inte ska behöva bära manteln,

00:00:49.000 --> 00:00:51.000
för hur mycket du än sträcker dina fingrar,

00:00:51.000 --> 00:00:53.000
kommer dina händer alltid vara för små

00:00:53.000 --> 00:00:55.000
för att läka all den smärta du vill.

00:00:55.000 --> 00:00:57.000
Tro mig, jag har försökt.

00:00:57.000 --> 00:00:59.000
"Och älskling," ska jag säga,

00:00:59.000 --> 00:01:01.000
"Ha inte näsan i vädret sådär.

00:01:01.000 --> 00:01:03.000
Jag kan det tricket; Jag har provat det miljontals gånger.

00:01:03.000 --> 00:01:05.000
Du letar bara efter röken

00:01:05.000 --> 00:01:08.000
som leder dig till ett brinnande hus,

00:01:08.000 --> 00:01:10.000
så du kan se om du kan rädda pojken

00:01:10.000 --> 00:01:12.000
som förlorade allt i branden.

00:01:12.000 --> 00:01:16.000
Eller, leta efter pojken som startade branden från första början

00:01:16.000 --> 00:01:18.000
och se om du kan ändra på honom."

00:01:18.000 --> 00:01:20.000
Men jag vet att hon kommer göra det ändå.

00:01:20.000 --> 00:01:22.000
Så istället kommer jag ha ett extra lager med

00:01:22.000 --> 00:01:24.000
choklad och gummistövlar,

00:01:24.000 --> 00:01:27.000
för det finns ingen sorg som choklad inte kan fixa.

00:01:28.000 --> 00:01:30.000
Okej, så det finns några sorger som choklad inte kan fixa.

00:01:30.000 --> 00:01:32.000
Men det är det som gummistövlarna är till för.

00:01:32.000 --> 00:01:36.000
för regn spolar bort allt, om du bara tillåter det.

00:01:36.000 --> 00:01:38.000
Jag vill att hon ska se världen

00:01:38.000 --> 00:01:40.000
från undersidan av en båt med glasgolv,

00:01:40.000 --> 00:01:42.000
se genom ett mikroskop

00:01:42.000 --> 00:01:44.000
på alla galaxer som existerar

00:01:44.000 --> 00:01:46.000
på nålspetsen av det mänskliga sinnet,

00:01:46.000 --> 00:01:48.000
för det var så min mamma lärde mig det.

00:01:48.000 --> 00:01:50.000
Att det kommer finns dagar som dessa.

00:01:50.000 --> 00:01:53.000
♫ Det kommer finnas dagar som dessa, min mamma sa. ♫

00:01:53.000 --> 00:01:55.000
När du öppnar dina händer för att ta emot

00:01:55.000 --> 00:01:57.000
och det enda du får är blåsor och blåmärken;

00:01:57.000 --> 00:02:00.000
när du kliver ur telefonkiosken för att försöka flyga

00:02:00.000 --> 00:02:02.000
och de personer du försöker rädda

00:02:02.000 --> 00:02:04.000
är precis de som står på din mantel;

00:02:04.000 --> 00:02:06.000
när dina stövlar fylls med regn,

00:02:06.000 --> 00:02:08.000
och du kommer stå upp till knäna i besvikelse.

00:02:08.000 --> 00:02:11.000
Och de är precis de dagar som du har all anledning till att säga tack.

00:02:11.000 --> 00:02:13.000
För det finns ingenting mer vackert

00:02:13.000 --> 00:02:16.000
än hur havet vägrar sluta kyssa kustlinjen,

00:02:16.000 --> 00:02:19.000
hur många gånger det än blir avvisat.

00:02:19.000 --> 00:02:22.000
Du kommer att sätta ordet vinn i vinna något, förlora något.

00:02:22.000 --> 00:02:24.000
Du kommer sätta stjärnan

00:02:24.000 --> 00:02:26.000
på omstart, på omstart.

00:02:26.000 --> 00:02:29.000
Och oavsett hur många landminor som sprängs på en minut,

00:02:29.000 --> 00:02:31.000
var säker på att ditt sinne landar

00:02:31.000 --> 00:02:33.000
på det vackra på detta lustiga ställe kallat livet.

00:02:33.000 --> 00:02:36.000
Och ja, på en skala från ett till godtrogen,

00:02:36.000 --> 00:02:38.000
Är jag nog jäkligt naiv.

00:02:38.000 --> 00:02:41.000
Men jag vill att hon ska veta att denna värld är gjord av socker.

00:02:41.000 --> 00:02:43.000
Det kan smulas så lätt.

00:02:43.000 --> 00:02:46.000
Men var inte rädd för att sticka ut tungan och smaka.

00:02:46.000 --> 00:02:49.000
"Älskling" ska jag säga, "kom ihåg, din mamma är en krigare,

00:02:49.000 --> 00:02:51.000
och din pappa är en krigare,

00:02:51.000 --> 00:02:53.000
och du är flickan med små händer och stora ögon

00:02:53.000 --> 00:02:55.000
som aldrig slutar att fråga efter mer."

00:02:55.000 --> 00:02:57.000
Kom ihåg att bra saker kommer i tre-pack.

00:02:57.000 --> 00:02:59.000
och det gör visserligen dåliga också.

00:02:59.000 --> 00:03:01.000
Och be alltid om ursäkt när du gjort något fel,

00:03:01.000 --> 00:03:03.000
men be aldrig om ursäkt

00:03:03.000 --> 00:03:06.000
för hur dina ögon vägrar att sluta lysa.

00:03:06.000 --> 00:03:09.000
Din röst är liten, men sluta aldrig att sjunga.

00:03:09.000 --> 00:03:11.000
Och när de slutligen ger dig sorg,

00:03:11.000 --> 00:03:14.000
när de sticker krig och hat under din dörr

00:03:14.000 --> 00:03:16.000
och erbjuder dig broschyrer i gathörn

00:03:16.000 --> 00:03:18.000
med cynism och nederlag,

00:03:18.000 --> 00:03:23.000
säg då till dem att de verkligen borde träffa din mor.

NOTE Paragraph

00:03:24.000 --> 00:03:28.000
Tackar. Tack så mycket.

NOTE Paragraph

00:03:28.000 --> 00:03:30.000
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:03:30.000 --> 00:03:32.000
Tack så mycket.

NOTE Paragraph

00:03:32.000 --> 00:03:35.000
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:03:35.000 --> 00:03:37.000
Tack.

NOTE Paragraph

00:03:37.000 --> 00:03:39.000
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:03:39.000 --> 00:03:41.000
Tack så mycket.

NOTE Paragraph

00:03:41.000 --> 00:03:45.000
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:03:45.000 --> 00:03:48.000
Okej, så jag vill att ni tar en minut,

00:03:48.000 --> 00:03:50.000
och jag vill att din tänker på tre saker

00:03:50.000 --> 00:03:52.000
som ni vet är sanna.

00:03:52.000 --> 00:03:54.000
Det kan vara vad som helst –

00:03:54.000 --> 00:03:56.000
teknik, underhållning, design,

00:03:56.000 --> 00:03:58.000
din familj, vad du åt till frukost.

00:03:58.000 --> 00:04:01.000
Den enda regeln är att inte tänka för mycket.

00:04:01.000 --> 00:04:03.000
Okej, redo? Kör.

00:04:09.000 --> 00:04:11.000
Okej.

NOTE Paragraph

00:04:11.000 --> 00:04:13.000
Så här är tre saker som jag vet är sanna.

00:04:13.000 --> 00:04:15.000
Jag vet är Jean-Luc Godard hade rätt

00:04:15.000 --> 00:04:17.000
när han sa, "en bra berättelse har

00:04:17.000 --> 00:04:19.000
en början, en mitt och ett slut,

00:04:19.000 --> 00:04:22.000
men inte nödvändigtvis i den ordningen."

00:04:22.000 --> 00:04:25.000
Jag vet att jag är otroligt nervös och spänd över att vara här uppe,

00:04:25.000 --> 00:04:27.000
vilket verkligen hämmar min förmåga att hålla mig lugn.

00:04:27.000 --> 00:04:29.000
(Skratt)

00:04:29.000 --> 00:04:31.000
Och jag vet

00:04:31.000 --> 00:04:33.000
att jag har väntat hela veckan på att få berätta det här skämtet.

00:04:33.000 --> 00:04:35.000
(Skratt)

00:04:35.000 --> 00:04:38.000
Varför var fågelskrämman inbjuden till TED?

00:04:38.000 --> 00:04:41.000
För han var enastående på fältet.

00:04:41.000 --> 00:04:44.000
(Skratt)

00:04:44.000 --> 00:04:47.000
Jag är ledsen.

00:04:47.000 --> 00:04:50.000
Okej, så det var tre saker som jag vet är sanna.

00:04:50.000 --> 00:04:53.000
Men det är flertal saker som jag har svårt att förstå.

00:04:53.000 --> 00:04:57.000
Så jag skriver dikter för att försöka lista ut saker.

00:04:57.000 --> 00:04:59.000
Ibland är enda sättet för mig att lösa någonting

00:04:59.000 --> 00:05:01.000
är att skriva en dikt.

00:05:01.000 --> 00:05:03.000
Och ibland kommer jag till slutet av en dikt

00:05:03.000 --> 00:05:05.000
och ser tillbaka och tänker, "Jaha, det var så här det var,"

00:05:05.000 --> 00:05:07.000
och ibland kommer jag till slutet av en dikt

00:05:07.000 --> 00:05:09.000
och har inte löst någonting.

00:05:09.000 --> 00:05:11.000
Men åtminstone har jag en ny dikt utav det.

NOTE Paragraph

00:05:11.000 --> 00:05:14.000
Spoken word är performance-poesi.

00:05:14.000 --> 00:05:16.000
Jag brukar säga att det involverar att skapa poesi

00:05:16.000 --> 00:05:18.000
som inte bara behöver stå på papper,

00:05:18.000 --> 00:05:21.000
att det är någonting som kräver att få bli hört

00:05:21.000 --> 00:05:23.000
eller sett personligen.

00:05:23.000 --> 00:05:25.000
När jag gick i första ring på high school,

00:05:25.000 --> 00:05:29.000
var jag full av nervösa hormoner.

00:05:29.000 --> 00:05:31.000
Och jag var outvecklad

00:05:31.000 --> 00:05:33.000
och överexalterad.

00:05:33.000 --> 00:05:35.000
Och trots min rädsla

00:05:35.000 --> 00:05:37.000
av att någon skulle titta på mig allt för länge,

00:05:37.000 --> 00:05:40.000
var jag fascinerad av spoken word poesi.

00:05:40.000 --> 00:05:43.000
Jag kände att mina två hemliga passioner, poesi och teater,

00:05:43.000 --> 00:05:46.000
hade blivit tillsammans, fått ett barn,

00:05:46.000 --> 00:05:48.000
ett barn som jag var tvungen att lära känna.

00:05:48.000 --> 00:05:50.000
Så jag bestämde mig för att prova.

00:05:50.000 --> 00:05:52.000
Min första spoken word dikt,

00:05:52.000 --> 00:05:56.000
full med all visdom en 14-åring kan ha,

00:05:56.000 --> 00:05:58.000
handlade om orättvisan

00:05:58.000 --> 00:06:00.000
av att ses som okvinnlig.

00:06:00.000 --> 00:06:02.000
Dikten var väldigt indignerad,

00:06:02.000 --> 00:06:04.000
och rätt överdriven,

00:06:04.000 --> 00:06:07.000
men den enda spoken word poesi jag sett upp till då

00:06:07.000 --> 00:06:09.000
var främst indignerad,

00:06:09.000 --> 00:06:11.000
så jag trodde att det var det som förväntades av mig.

00:06:11.000 --> 00:06:13.000
Första gången som jag uppträdde,

00:06:13.000 --> 00:06:16.000
skrek och ropade all tonårspublik deras sympati,

00:06:16.000 --> 00:06:19.000
och när jag klev av scenen skakade jag.

00:06:19.000 --> 00:06:21.000
Jag kände en klapp på min axel,

00:06:21.000 --> 00:06:23.000
och jag vände mig om för att se

00:06:23.000 --> 00:06:25.000
en stor tjej i munktröja resa sig från mängden.

00:06:25.000 --> 00:06:27.000
Hon var över två meter lång

00:06:27.000 --> 00:06:29.000
och såg ut att kunna slå mig med en hand,

00:06:29.000 --> 00:06:31.000
men iställe så nickade hon bara åt mig

00:06:31.000 --> 00:06:34.000
och sa, "Du, jag kände verkligen det där. Tack."

00:06:34.000 --> 00:06:36.000
Det var ett blixtnedslag.

00:06:36.000 --> 00:06:38.000
Jag var fast.

NOTE Paragraph

00:06:38.000 --> 00:06:41.000
Jag upptäckte en bar på Manhattans Lower East Side

00:06:41.000 --> 00:06:44.000
som varje vecka arrangerade poesi med öppen mick,

00:06:44.000 --> 00:06:47.000
och mina snopna, men stöttande, föräldrar tog med mig dit

00:06:47.000 --> 00:06:50.000
för att absorbera varenda ord av spoken word som jag kunde.

00:06:50.000 --> 00:06:53.000
Jag var den yngsta där med minst ett årtionde,

00:06:53.000 --> 00:06:56.000
men på något sätt verkade poeterna på Bowery Poetry Club

00:06:56.000 --> 00:06:59.000
inte bry sig om att en 14-åring kom dit –

00:06:59.000 --> 00:07:01.000
faktum var att de välkomnade mig.

00:07:01.000 --> 00:07:03.000
Och det var här, lyssnandes på de här poeternas berättelser,

00:07:03.000 --> 00:07:06.000
som jag lärde mig att spoken word poesi inte behövde vara indignerad,

00:07:06.000 --> 00:07:09.000
det kunde vara roligt eller smärtsamt,

00:07:09.000 --> 00:07:11.000
allvarligt eller fjantigt.

00:07:11.000 --> 00:07:14.000
Bowery Poetry Club blev mitt klassrum och mitt hem,

00:07:14.000 --> 00:07:16.000
och poeterna som uppträdde

00:07:16.000 --> 00:07:18.000
uppmuntrade mig till att dela mina berättelser också.

00:07:18.000 --> 00:07:20.000
Strunt i det faktum att jag var 14 –

00:07:20.000 --> 00:07:23.000
de sa till mig, "Skriv om att vara 14."

00:07:23.000 --> 00:07:25.000
Så det gjorde jag och stod förbluffad varje vecka

00:07:25.000 --> 00:07:28.000
när dessa briljanta, vuxna poeter

00:07:28.000 --> 00:07:30.000
skrattade med mig och jämrade sin sympati

00:07:30.000 --> 00:07:33.000
och applåderade och sa, "Jag kände verkligen det där jag med."

NOTE Paragraph

00:07:34.000 --> 00:07:37.000
Nu kan jag dela in min spoken word resa

00:07:37.000 --> 00:07:39.000
i tre steg.

00:07:39.000 --> 00:07:41.000
Steg ett var då jag sa,

00:07:41.000 --> 00:07:43.000
"Jag kan. Jag kan göra det här."

00:07:43.000 --> 00:07:45.000
Och det var tack vara tjejen i munktröjan.

00:07:45.000 --> 00:07:47.000
Steg två var då jag sa,

00:07:47.000 --> 00:07:49.000
"Jag ska. Jag ska fortsätta.

00:07:49.000 --> 00:07:52.000
Jag älskar spoken word. Jag ska fortsätta komma tillbaka vecka efter vecka."

00:07:52.000 --> 00:07:54.000
Och steg tre började

00:07:54.000 --> 00:07:56.000
när jag förstod att jag inte behövde skriva dikter som var indignerade,

00:07:56.000 --> 00:07:58.000
om jag inte var det.

00:07:58.000 --> 00:08:00.000
Det fanns saker som var specifika för mig,

00:08:00.000 --> 00:08:03.000
och ju mer jag fokuserade på dessa saker,

00:08:03.000 --> 00:08:05.000
desto konstigare blev min poesi,

00:08:05.000 --> 00:08:07.000
men ännu mer kändes de som mina.

00:08:07.000 --> 00:08:10.000
Det handlar inte om ordspråket "skriv det du kan."

00:08:10.000 --> 00:08:13.000
Det handlar om att samla all den kunskap och erfarenhet

00:08:13.000 --> 00:08:15.000
du fått ihop upp till nu,

00:08:15.000 --> 00:08:18.000
för att hjälpa dig dyka ned i det du inte kan.

00:08:18.000 --> 00:08:20.000
Jag använder mig utav poesi när jag inte förstår saker,

00:08:20.000 --> 00:08:22.000
men vid varje ny dikt anländer jag med

00:08:22.000 --> 00:08:24.000
en ryggsäck full med

00:08:24.000 --> 00:08:26.000
alla ställen som jag varit på.

NOTE Paragraph

00:08:26.000 --> 00:08:29.000
När jag kom till universitetet, mötte jag en annan poet

00:08:29.000 --> 00:08:32.000
som delade min tro om det magiska i spoken word poesi.

00:08:32.000 --> 00:08:34.000
Och faktiskt, Phil Kaye och jag

00:08:34.000 --> 00:08:37.000
delar av ett sammanträffande samma efternamn.

00:08:37.000 --> 00:08:40.000
När jag gick i high school hade jag skapat Project V.O.I.C.E.

00:08:40.000 --> 00:08:43.000
som ett sätt att uppmuntra mina vänner att göra spoken word med mig.

00:08:43.000 --> 00:08:46.000
Men Phil och jag bestämde oss för att förnya Project V.O.I.C.E

00:08:46.000 --> 00:08:48.000
– den här gången med uppdrag

00:08:48.000 --> 00:08:51.000
att använda spoken word poesi för att underhålla,

00:08:51.000 --> 00:08:53.000
utbilda och inspirera.

00:08:53.000 --> 00:08:55.000
Vi var fortfarande heltidsstudenter, men emellanåt reste vi,

00:08:55.000 --> 00:08:57.000
uppträdde och undervisade

00:08:57.000 --> 00:09:00.000
nioåringar till MFA kandidater,

00:09:00.000 --> 00:09:03.000
från Kalifornien till Indiana till Indien

00:09:03.000 --> 00:09:06.000
till ett kommunalt high school bara gatan upp från campus.

NOTE Paragraph

00:09:06.000 --> 00:09:08.000
Och vi såg om och om igen

00:09:08.000 --> 00:09:10.000
hur spoken word poesi

00:09:10.000 --> 00:09:12.000
bryter upp lås.

00:09:12.000 --> 00:09:14.000
Men det visade sig att ibland

00:09:14.000 --> 00:09:16.000
kan poesi vara riktigt skrämmande.

00:09:16.000 --> 00:09:18.000
Det visade sig att ibland,

00:09:18.000 --> 00:09:21.000
måste du lura tonåringar till att skriva dikter.

00:09:21.000 --> 00:09:24.000
Så jag kom på listor. Alla kan skriva listor.

00:09:24.000 --> 00:09:26.000
Och den första listan jag tilldelade var

00:09:26.000 --> 00:09:29.000
"10 saker jag vet är sanna."

00:09:29.000 --> 00:09:32.000
Och vad som händer är, och vad som du också skulle upptäcka,

00:09:32.000 --> 00:09:34.000
om vi alla började dela våra listor högt.

00:09:34.000 --> 00:09:36.000
Att någon gång, inser du

00:09:36.000 --> 00:09:39.000
att någon har exakt samma sak,

00:09:39.000 --> 00:09:41.000
eller en något väldigt liknande,

00:09:41.000 --> 00:09:43.000
till det du har på din lista.

00:09:43.000 --> 00:09:45.000
Och så har någon annan

00:09:45.000 --> 00:09:48.000
någonting helt motsatta din.

00:09:48.000 --> 00:09:51.000
Tredje, någon har någonting du aldrig ens hört talas om förut.

00:09:51.000 --> 00:09:54.000
Och fjärde, någon har någonting du trodde du visste allt om,

00:09:54.000 --> 00:09:57.000
men de visar en helt annan vinkel på det hela.

00:09:57.000 --> 00:10:00.000
Jag säger till folk att det är här fantastiska berättelser börjar

00:10:00.000 --> 00:10:02.000
– dessa fyra korsningar

00:10:02.000 --> 00:10:04.000
av vad du brinner för

00:10:04.000 --> 00:10:06.000
och vad andra kan vara intresserade av.

NOTE Paragraph

00:10:06.000 --> 00:10:09.000
Och de allra flesta är väldigt positiva till övningen.

00:10:09.000 --> 00:10:12.000
Men en av mina elever, en förstaårselev vid namn Charlotte,

00:10:12.000 --> 00:10:14.000
var inte övertygad.

00:10:14.000 --> 00:10:17.000
Charlotte, var väldigt bra på att skriva listor, men hon vägrade att skriva någon dikt.

00:10:17.000 --> 00:10:20.000
"Fröken," brukade hon säga, "Jag är inte intressant.

00:10:20.000 --> 00:10:23.000
Jag har ingenting intressant att säga."

00:10:23.000 --> 00:10:25.000
Så jag tilldelade henne lista efter lista,

00:10:25.000 --> 00:10:27.000
och en dag tilldelade jag listan

00:10:27.000 --> 00:10:29.000
"10 saker jag borde lärt mig vid det här laget."

00:10:29.000 --> 00:10:31.000
Nummer tre på Charlottes lista var,

00:10:31.000 --> 00:10:33.000
"Jag borde lärt mig att inte bli kär i killar

00:10:33.000 --> 00:10:35.000
tre gånger min ålder."

00:10:35.000 --> 00:10:37.000
Jag frågade henne vad det betydde,

00:10:37.000 --> 00:10:39.000
och hon sa, "Fröken, det är en rätt lång historia."

00:10:39.000 --> 00:10:42.000
Och jag sa, "Charlotte, det låter rätt intressant för mig."

00:10:42.000 --> 00:10:44.000
Och så skrev hon sin första dikt,

00:10:44.000 --> 00:10:47.000
en kärleksdikt, olikt någon annan jag någonsin hört.

00:10:47.000 --> 00:10:50.000
Och dikten började med,

00:10:50.000 --> 00:10:52.000
"Anderson Cooper är en underbar man."

00:10:52.000 --> 00:10:54.000
(Skratt)

00:10:54.000 --> 00:10:56.000
"Såg du honom på 60 Minutes,

00:10:56.000 --> 00:10:58.000
tävlandes mot Michael Phelps i bassängen –

00:10:58.000 --> 00:11:00.000
ingenting annat än badbyxor –

00:11:00.000 --> 00:11:02.000
dykandes ned i vatten, fast besluten att slå denna simmästare?

00:11:02.000 --> 00:11:05.000
Efter loppet, kastade han med sitt blöta, vita hår

00:11:05.000 --> 00:11:07.000
och sa 'Du är en gud.'

00:11:07.000 --> 00:11:09.000
Nej, Anderson, du är guden."

NOTE Paragraph

00:11:09.000 --> 00:11:11.000
(Skratt)

NOTE Paragraph

00:11:11.000 --> 00:11:15.000
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:11:15.000 --> 00:11:18.000
Jag vet nu att den första regeln i att vara cool

00:11:18.000 --> 00:11:20.000
är att verka oberörd,

00:11:20.000 --> 00:11:23.000
att aldrig erkänna att någonting skrämmer dig

00:11:23.000 --> 00:11:25.000
eller imponerar eller exalterar dig.

00:11:25.000 --> 00:11:27.000
Någon sa till mig en gång

00:11:27.000 --> 00:11:29.000
det är som att gå igenom livet så här.

00:11:29.000 --> 00:11:31.000
Du skyddar dig själv

00:11:31.000 --> 00:11:34.000
från all oväntat elände och smärta som kan dyka upp.

00:11:34.000 --> 00:11:36.000
Men jag försöker gå igenom livet så här.

00:11:36.000 --> 00:11:39.000
Och ja, det betyder att man fångar allt elände och smärta,

00:11:39.000 --> 00:11:42.000
men det betyder också att när vackra, och fantastiska saker

00:11:42.000 --> 00:11:44.000
bara faller från himlen,

00:11:44.000 --> 00:11:46.000
så är jag redo att fånga dem.

00:11:46.000 --> 00:11:48.000
Jag använder spoken word till att hjälpa mina elever

00:11:48.000 --> 00:11:50.000
återupptäcka under,

00:11:50.000 --> 00:11:53.000
till att slåss mot deras instinkt att vara cool och oberörd

00:11:53.000 --> 00:11:56.000
och istället aktivt fortsätta att vara engagerad i vad som händer runt omkring dem,

00:11:56.000 --> 00:11:59.000
så att de kan återtolka och skapa någonting utav det.

NOTE Paragraph

00:11:59.000 --> 00:12:01.000
Det är inte det att jag tycker att spoken word poesi

00:12:01.000 --> 00:12:03.000
är den ideala konstformen.

00:12:03.000 --> 00:12:06.000
Jag försöker hela tiden hitta det bästa sättet att berätta varje historia.

00:12:06.000 --> 00:12:09.000
Jag skriver musikaler; jag gör kortfilmer bredvid mina dikter.

00:12:09.000 --> 00:12:11.000
Men jag undervisar spoken word poesi

00:12:11.000 --> 00:12:13.000
för att det är nära till hands.

00:12:13.000 --> 00:12:15.000
Alla kan inte läsa musik

00:12:15.000 --> 00:12:17.000
eller äger en kamera,

00:12:17.000 --> 00:12:19.000
men alla kan kommunicera på något sätt,

00:12:19.000 --> 00:12:21.000
och alla har berättelser

00:12:21.000 --> 00:12:23.000
som alla andra kan lära sig av.

00:12:23.000 --> 00:12:26.000
Spoken word poesi möjliggör omedelbar kontakt.

00:12:26.000 --> 00:12:28.000
Det är inte ovanligt att folk känner sig ensamma

00:12:28.000 --> 00:12:30.000
eller att ingen förstår dem,

00:12:30.000 --> 00:12:32.000
men spoken word lär dig

00:12:32.000 --> 00:12:35.000
att om du kan uttrycka dig själv

00:12:35.000 --> 00:12:37.000
och har modet att berätta de där berättelserna och åsikterna,

00:12:37.000 --> 00:12:39.000
så kan du bli belönad

00:12:39.000 --> 00:12:41.000
med ett rum full av dina medmänniskor

00:12:41.000 --> 00:12:43.000
eller ett samhälle som lyssnar.

00:12:43.000 --> 00:12:45.000
Och kanske även en stor tjej i en munktröja

00:12:45.000 --> 00:12:47.000
kommer relatera till vad du sagt.

00:12:47.000 --> 00:12:50.000
Och det är fantastisk att inse,

00:12:50.000 --> 00:12:52.000
speciellt när man är 14.

00:12:52.000 --> 00:12:54.000
Nu när man har YouTube,

00:12:54.000 --> 00:12:56.000
så är den förbindelsen inte bara begränsad till rummet vi är i.

00:12:56.000 --> 00:12:59.000
Jag har sådan tur att det finns ett helt arkiv med uppträdanden

00:12:59.000 --> 00:13:01.000
som jag kan dela med mina elever.

00:13:01.000 --> 00:13:03.000
Det ger ännu fler möjligheter

00:13:03.000 --> 00:13:06.000
för dem att hitta en poet eller dikt

00:13:06.000 --> 00:13:08.000
som de kan relatera till.

NOTE Paragraph

00:13:08.000 --> 00:13:10.000
Det är frestande – när man väl förstått det här –

00:13:10.000 --> 00:13:12.000
så är det frestande att skriva samma dikt,

00:13:12.000 --> 00:13:15.000
eller berätta samma historia, om och om igen,

00:13:15.000 --> 00:13:17.000
när du väl förstått att det är det som ger dig applåder.

00:13:17.000 --> 00:13:20.000
Det räcker inte med att lära dig uttrycka dig själv.

00:13:20.000 --> 00:13:22.000
Du måste växa och utforska,

00:13:22.000 --> 00:13:24.000
och ta risker och utmana dig själv.

00:13:24.000 --> 00:13:27.000
Och det är steg tre:

00:13:27.000 --> 00:13:29.000
att ta det arbete som du håller på med

00:13:29.000 --> 00:13:31.000
med det där specifika som gör dig till dig,

00:13:31.000 --> 00:13:33.000
även fast det är dem sakerna som alltid ändras.

00:13:33.000 --> 00:13:36.000
För steg tre tar aldrig slut.

00:13:36.000 --> 00:13:38.000
Men du får inte börja på steg tre,

00:13:38.000 --> 00:13:41.000
innan du tagit steg ett först: Jag kan.

NOTE Paragraph

00:13:41.000 --> 00:13:43.000
Jag reser mycket när jag undervisar,

00:13:43.000 --> 00:13:46.000
och jag får inte alltid se mina elever nå sina steg tre,

00:13:46.000 --> 00:13:48.000
men jag hade tur med Charlotte,

00:13:48.000 --> 00:13:51.000
att jag fick se hennes resa utvecklas så som den gjorde.

00:13:51.000 --> 00:13:53.000
Jag såg henne inse

00:13:53.000 --> 00:13:56.000
att genom att ta de saker som hon vet är sanna, in i det hon gör,

00:13:56.000 --> 00:13:59.000
så kan hon skapa en dikt som bara Charlotte kan skriva –

00:13:59.000 --> 00:14:02.000
om ögonglober och hissar och Dora Utforskaren.

00:14:02.000 --> 00:14:04.000
Och jag försöker berätta historier som bara jag kan berätta

00:14:04.000 --> 00:14:06.000
– som den här.

00:14:06.000 --> 00:14:09.000
Jag tog mycket tid till att tänka ut bästa sättet att berätta den här historien

00:14:09.000 --> 00:14:11.000
och jag undrade i fall bästa sättet var

00:14:11.000 --> 00:14:13.000
att skriva en PowerPoint eller en kortfilm

00:14:13.000 --> 00:14:15.000
– och vart exakt var början, eller mitten, eller slutet?

00:14:15.000 --> 00:14:18.000
Och jag undrade i fall om jag skulle komma till slutet av det här talet

00:14:18.000 --> 00:14:21.000
och äntligen ha löst allting, eller inte.

NOTE Paragraph

00:14:21.000 --> 00:14:23.000
Och jag trodde alltid att min början var vid Bowery Poetry Club,

00:14:23.000 --> 00:14:26.000
men det är möjligt att det var mycket tidigare.

00:14:26.000 --> 00:14:28.000
I förberedelse för TED,

00:14:28.000 --> 00:14:30.000
upptäckte jag en sida i en gammal dagbok.

00:14:30.000 --> 00:14:34.000
Jag tror 54:e december skulle vara 24:e.

00:14:34.000 --> 00:14:36.000
Det var uppenbart att jag när jag var liten,

00:14:36.000 --> 00:14:38.000
gick jag definitivt igenom livet så här.

00:14:38.000 --> 00:14:40.000
Jag tror att vi alla gjorde det.

00:14:40.000 --> 00:14:43.000
Jag vill hjälpa andra återupptäcka det undret –

00:14:43.000 --> 00:14:45.000
att vilja engagera sig i det, att vilja lära sig,

00:14:45.000 --> 00:14:47.000
att vilja dela med dig av det de lärt sig,

00:14:47.000 --> 00:14:49.000
vad de insett varit sant

00:14:49.000 --> 00:14:51.000
och vad de fortfarande försöker lösa.

NOTE Paragraph

00:14:51.000 --> 00:14:54.000
Så jag skulle vilja avsluta med den här dikten.

NOTE Paragraph

00:14:54.000 --> 00:14:57.000
När de bombade Hiroshima,

00:14:57.000 --> 00:15:00.000
så formade explosionen en mini-supernova

00:15:00.000 --> 00:15:03.000
så varenda levande djur, människa eller växt

00:15:03.000 --> 00:15:05.000
som kom i kontakt

00:15:05.000 --> 00:15:07.000
med strålningen från den solen

00:15:07.000 --> 00:15:09.000
omedelbart blev till aska.

00:15:09.000 --> 00:15:11.000
Och vad som var kvar av den staden följde strax därefter.

00:15:11.000 --> 00:15:13.000
De långvariga skador av radioaktiv strålning

00:15:13.000 --> 00:15:16.000
fick en hel stad och dess invånare

00:15:16.000 --> 00:15:19.000
att förvandlas till puder.

00:15:19.000 --> 00:15:22.000
När jag var född, sa min mamma att jag tittade runt i sjukhusrummet

00:15:22.000 --> 00:15:26.000
men en blick som sa, "Det här? Det här har jag gjort förut."

00:15:26.000 --> 00:15:28.000
Hon säger att jag har gamla ögon.

00:15:28.000 --> 00:15:31.000
När min morfar Genji dog, var jag endast fem år,

00:15:31.000 --> 00:15:33.000
men jag tog min mammas hand och sa,

00:15:33.000 --> 00:15:36.000
"Oroa dig inte, han kommer tillbaka som ett barn."

00:15:36.000 --> 00:15:39.000
Och fortfarande, för någon som tydligen redan gjort detta,

00:15:39.000 --> 00:15:42.000
så har jag fortfarande inte löst något än.

00:15:42.000 --> 00:15:45.000
Mina knän viker sig fortfarande varje gång jag går upp på scen.

00:15:45.000 --> 00:15:47.000
Min självkänsla kan mätas ut

00:15:47.000 --> 00:15:49.000
med teskedar blandat med min poesi,

00:15:49.000 --> 00:15:52.000
och det smakar fortfarande lustigt i munnen.

00:15:52.000 --> 00:15:55.000
Men i Hiroshima, några personer blev helt bortsvepta,

00:15:55.000 --> 00:15:58.000
och lämnade endast en klocka eller ett dagboksblad.

00:15:58.000 --> 00:16:01.000
Så oavsett mina hämningar som gör att jag inte kan fylla fickorna,

00:16:01.000 --> 00:16:03.000
försöker jag alltid,

00:16:03.000 --> 00:16:05.000
hoppas att jag en dag ska skriva en dikt

00:16:05.000 --> 00:16:07.000
som jag kan vara stolt över att visas på museum

00:16:07.000 --> 00:16:09.000
som det enda bevis på att jag existerade.

00:16:09.000 --> 00:16:11.000
Mina föräldrar döpte mig till Sarah,

00:16:11.000 --> 00:16:13.000
som är ett bibliskt namn.

00:16:13.000 --> 00:16:16.000
I originalberättelsen, sa Gud till Sarah att hon kunde göra någonting omöjligt,

00:16:16.000 --> 00:16:19.000
och hon skrattade,

00:16:19.000 --> 00:16:21.000
eftersom den första Sarah

00:16:21.000 --> 00:16:23.000
visste inte vad hon skulle göra med det omöjliga.

00:16:23.000 --> 00:16:26.000
Och jag? Ja, jag vet inte heller det,

00:16:26.000 --> 00:16:28.000
men jag ser det omöjliga varje dag.

00:16:28.000 --> 00:16:31.000
Omöjligt är att försöka nå ut i den här världen,

00:16:31.000 --> 00:16:33.000
att försöka hålla sig fast vid andra,

00:16:33.000 --> 00:16:35.000
när saker och ting sprängs omkring dig, vetandes att där du pratar,

00:16:35.000 --> 00:16:38.000
så väntar de inte bara på sin tur att få tala – utan de hör dig.

00:16:38.000 --> 00:16:40.000
De känner exakt samma sak som du känner

00:16:40.000 --> 00:16:42.000
samtidigt som du känner det.

00:16:42.000 --> 00:16:44.000
Det är det jag strävar efter varje gång jag öppnar min mun

00:16:44.000 --> 00:16:46.000
– den där omöjliga kopplingen.

00:16:46.000 --> 00:16:49.000
Det finns en vägg i Hiroshima

00:16:49.000 --> 00:16:52.000
som blev helt svartbränd av strålningen.

00:16:52.000 --> 00:16:54.000
Men på trappan, satt en person

00:16:54.000 --> 00:16:56.000
som blockerade strålen från att nå stenen.

00:16:56.000 --> 00:16:58.000
Det enda som är kvar

00:16:58.000 --> 00:17:00.000
är en permanent skugga av ett positivt ljus.

00:17:00.000 --> 00:17:02.000
Efter atombomben,

00:17:02.000 --> 00:17:04.000
sa specialister att det skulle ta 75 år

00:17:04.000 --> 00:17:07.000
för den skadade jorden i Hiroshima City

00:17:07.000 --> 00:17:09.000
att någonsin gro någonting igen.

00:17:09.000 --> 00:17:12.000
Men den våren, var det nya knoppar som kom upp från jorden.

00:17:12.000 --> 00:17:14.000
När jag möter dig, i den stunden,

00:17:14.000 --> 00:17:16.000
Så är jag inte längre en del av din framtid.

00:17:16.000 --> 00:17:18.000
Jag börjar direkt att bli en del av ditt förflutna.

00:17:18.000 --> 00:17:21.000
Men i just den stunden, får jag ta del av din nutid.

00:17:21.000 --> 00:17:23.000
Och du, du får ta del av min.

00:17:23.000 --> 00:17:25.000
Och det är den bästa tiden av alla.

00:17:25.000 --> 00:17:27.000
Så om du säger att jag kan göra det omöjliga,

00:17:27.000 --> 00:17:29.000
så skrattar jag förmodligen åt dig.

00:17:29.000 --> 00:17:31.000
Jag vet inte om jag kan ändra på världen än,

00:17:31.000 --> 00:17:33.000
eftersom jag vet inte så mycket om den –

00:17:33.000 --> 00:17:35.000
och jag vet inte så mycket om reinkarnation heller,

00:17:35.000 --> 00:17:37.000
men om du får mig att skratta tillräckligt mycket,

00:17:37.000 --> 00:17:40.000
glömmer jag ibland vilket århundrade jag är i.

00:17:40.000 --> 00:17:43.000
Det här är inte min första gång här. Det här är inte min sista gång här.

00:17:43.000 --> 00:17:45.000
Det här är inte de sista orden jag kommer säga.

00:17:45.000 --> 00:17:48.000
Men i fall att, så gör jag mitt bästa

00:17:48.000 --> 00:17:51.000
för att få till det rätt den här gången.

NOTE Paragraph

00:17:51.000 --> 00:17:53.000
Tack så mycket.

NOTE Paragraph

00:17:53.000 --> 00:17:57.000
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:17:57.000 --> 00:17:59.000
Tack så mycket.

NOTE Paragraph

00:17:59.000 --> 00:18:01.000
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:18:01.000 --> 00:18:03.000
Tack så mycket.

NOTE Paragraph

00:18:03.000 --> 00:18:07.000
(Applåder)