WEBVTT

00:00:00.462 --> 00:00:02.552
Jag är hazarer

00:00:02.552 --> 00:00:06.356
och mitt folks hemland är Afghanistan.

00:00:07.101 --> 00:00:10.400
Precis som hundratusentals
andra hazariska barn

00:00:10.400 --> 00:00:13.164
föddes jag i exil.

00:00:13.164 --> 00:00:17.366
Den pågående förföljelsen
och angreppen på hazarerna

00:00:17.366 --> 00:00:20.877
tvingade mina föräldrar
att lämna Afghanistan.

00:00:21.963 --> 00:00:26.374
Denna förföljelse har en lång historia
som sträcker sig tillbaka till 1800-talet

00:00:26.374 --> 00:00:29.301
och kung Abdur Rahmans styre.

00:00:29.301 --> 00:00:34.298
Han dödade 63 procent
av den hazariska befolkningen.

00:00:34.597 --> 00:00:37.304
Han byggde minareter med deras huvuden.

00:00:37.304 --> 00:00:39.651
Många hazarer såldes som slavar,

00:00:39.651 --> 00:00:45.834
och många andra flydde
till grannländerna Iran och Pakistan.

00:00:45.834 --> 00:00:48.730
Mina föräldrar flydde också till Pakistan

00:00:48.730 --> 00:00:51.916
och slog sig ner i Quetta, där jag föddes.

00:00:51.916 --> 00:00:54.647
Efter attacken den 11 september
på World Trade Center

00:00:54.647 --> 00:00:56.645
fick jag chansen att åka till Afghanistan

00:00:56.645 --> 00:00:59.073
för första gången,
ihop med utländska journalister.

00:00:59.073 --> 00:01:02.543
Jag var bara 18, 
och jag fick jobb som tolk.

00:01:02.810 --> 00:01:05.213
Efter fyra år

00:01:05.213 --> 00:01:09.903
kände jag att det var säkert nog
att flytta permanent till Afghanistan,

00:01:09.903 --> 00:01:14.523
och jag jobbade där
som dokumentärfotograf

00:01:14.523 --> 00:01:18.509
och jag arbetade med många historier.

00:01:18.509 --> 00:01:21.373
En av de viktigaste artiklarna jag gjorde

00:01:21.373 --> 00:01:24.805
var den om Afghanistans dansande pojkar.

00:01:25.247 --> 00:01:30.211
Det är en tragisk historia
om en vidrig tradition.

00:01:30.211 --> 00:01:33.722
Den handlar om barn
som dansar för krigsherrar

00:01:33.722 --> 00:01:35.801
och mäktiga män i samhället.

00:01:35.801 --> 00:01:39.460
Dessa pojkar rövas ofta bort 
eller köps av sina fattiga föräldrar

00:01:39.482 --> 00:01:42.967
och får börja arbeta som sexslavar.

00:01:43.627 --> 00:01:45.731
Detta är Shukur.

00:01:45.731 --> 00:01:49.400
Han kidnappades från Kabul 
av en krigsherre.

00:01:49.400 --> 00:01:51.372
Han togs till en annan provins

00:01:51.372 --> 00:01:56.133
där han tvingades att arbeta som sexslav
för krigsherren och hans vänner.

00:01:56.133 --> 00:01:59.058
När berättelsen publicerades
i Washington Post

00:01:59.058 --> 00:02:01.380
började jag ta emot dödshot

00:02:01.380 --> 00:02:04.738
och jag tvingades lämna Afghanistan

00:02:04.738 --> 00:02:07.150
precis som mina föräldrar.

00:02:07.150 --> 00:02:10.792
Tillsammans med min familj 
återvände jag till Quetta.

00:02:10.792 --> 00:02:15.244
Situationen i Quetta hade förändrats
dramatiskt sen jag åkte därifrån 2005.

00:02:15.244 --> 00:02:18.167
Det som en gång var
en fridfull frihamn för hazarer

00:02:18.167 --> 00:02:23.181
hade förvandlats till
den farligaste staden i Pakistan.

00:02:23.181 --> 00:02:27.176
Hazarerna hålls instängda
på två små områden,

00:02:27.176 --> 00:02:31.809
och marginaliseras på det sociala,
utbildningsmässiga och ekonomiska planet.

00:02:31.809 --> 00:02:33.229
Detta är Nadir.

00:02:33.229 --> 00:02:35.156
Jag hade känt honom sedan barnsben.

00:02:35.156 --> 00:02:39.645
Han skadades när hans skåpbil
attackerades av terrorister i Quetta.

00:02:39.645 --> 00:02:43.221
Han dog av sina skador senare.

00:02:43.221 --> 00:02:47.006
Omkring 1600 personer
ur den hazariska befolkningen

00:02:47.006 --> 00:02:50.629
hade dödats i flera attacker,

00:02:50.629 --> 00:02:55.527
och runt 3 000 av dem hade skadats,

00:02:55.527 --> 00:02:58.188
varav många fick permanenta handikapp.

00:02:58.188 --> 00:03:00.176
Attackerna på den hazariska befolkningen

00:03:00.176 --> 00:03:01.851
blev bara värre,

00:03:01.851 --> 00:03:04.908
så det var inte förvånande
att många ville fly.

00:03:04.908 --> 00:03:09.478
Efter Afghanistan, Iran och Pakistan

00:03:09.478 --> 00:03:16.082
är Australien hem för den fjärde största
hazariska gruppen i världen.

00:03:16.082 --> 00:03:18.791
När tiden kom för att lämna Pakistan

00:03:18.791 --> 00:03:21.091
tycktes Australien
vara det självklara valet.

00:03:21.091 --> 00:03:23.088
Av ekonomiska skäl
kunde bara en av oss åka

00:03:23.088 --> 00:03:24.946
och det bestämdes att jag skulle åka,

00:03:24.946 --> 00:03:28.019
med hopp om att om jag kom fram
till mitt mål i säkerhet

00:03:28.019 --> 00:03:32.988
kunde jag arbeta för att få över
resten av familjen senare.

00:03:32.991 --> 00:03:34.870
Alla kände till riskerna

00:03:34.870 --> 00:03:37.842
och hur hemsk resan är,

00:03:37.842 --> 00:03:42.176
och jag mötte många som hade förlorat
familjemedlemmar eller vänner på havet.

00:03:42.176 --> 00:03:46.495
Det var ett desperat beslut,
att bara lämna allting,

00:03:46.495 --> 00:03:49.680
och det är inte lätt för någon
att ta det beslutet.

00:03:49.680 --> 00:03:51.866
Om jag bara hade kunnat 
flyga till Australien

00:03:51.866 --> 00:03:54.700
hade det tagit mig
mindre än 24 timmar.

00:03:54.700 --> 00:03:58.576
Men det var omöjligt att få visum.

00:03:58.576 --> 00:04:00.689
Min resa var mycket längre,

00:04:00.689 --> 00:04:02.943
mycket krångligare,

00:04:02.943 --> 00:04:05.989
och definitivt farligare:

00:04:05.989 --> 00:04:08.631
Jag flög till Thailand

00:04:08.631 --> 00:04:13.429
och reste sen på vägar och med båtar
till Malaysia och in i Indonesien,

00:04:13.429 --> 00:04:15.844
och betalade folk
och smugglare längs vägen,

00:04:15.844 --> 00:04:18.604
och gömde mig ofta och under lång tid

00:04:18.604 --> 00:04:22.190
och många gånger
i rädsla för att åka fast.

00:04:22.190 --> 00:04:26.687
I Indonesien anslöt jag mig
till en grupp på sju asylsökande.

00:04:26.687 --> 00:04:29.241
Allihopa delade vi på ett sovrum

00:04:29.241 --> 00:04:33.119
i en stad utanför Jakarta som heter Bogor.

00:04:33.119 --> 00:04:35.419
Efter en vecka i Bogor

00:04:35.419 --> 00:04:38.868
gav sig tre av mina rumskamrater iväg
på den farliga resan,

00:04:38.868 --> 00:04:42.700
och vi fick höra två dagar senare

00:04:42.700 --> 00:04:47.506
att en båt i sjönöd hade sjunkit i havet
på väg mot Christmas Island.

00:04:47.506 --> 00:04:51.267
Vi fick veta att våra tre rumskamrater -
Nawroz, Jaffar och Shabbir -

00:04:51.267 --> 00:04:53.218
fanns bland dem.

00:04:53.218 --> 00:04:55.656
Bara Jaffar blev räddad.

00:04:55.656 --> 00:04:59.249
Shabbir och Nawroz sågs aldrig till igen.

00:04:59.249 --> 00:05:00.898
Det fick mig att tänka,

00:05:00.898 --> 00:05:02.865
gör jag rätt?

00:05:03.308 --> 00:05:07.515
Jag kom fram till att jag verkligen inte
hade något annat val än att fortsätta.

00:05:07.515 --> 00:05:11.370
Några veckor senare fick vi samtalet
från människosmugglaren

00:05:11.370 --> 00:05:16.060
som underrättade oss om att båten
var redo att påbörja vår resa över havet.

00:05:16.060 --> 00:05:18.940
På natten fördes vi ut till huvudfartyget

00:05:18.940 --> 00:05:20.588
på en motorbåt,

00:05:20.588 --> 00:05:25.603
vi gick ombord på en gammal fiskebåt
som redan var överfull.

00:05:25.603 --> 00:05:27.693
Vi var 93 personer,

00:05:27.693 --> 00:05:29.666
och alla satt under däck.

00:05:29.666 --> 00:05:31.919
Ingen tilläts vara där uppe.

00:05:31.919 --> 00:05:35.077
Vi betalade 6000 dollar var och en

00:05:35.077 --> 00:05:37.166
för den här delen av resan.

00:05:37.166 --> 00:05:39.395
Den första natten och dagen gick
utan problem,

00:05:39.395 --> 00:05:42.623
men den andra natten
slog vädret om.

00:05:43.513 --> 00:05:47.128
Vågor kastade runt båten
och det knakade i timret.

00:05:47.128 --> 00:05:51.910
Folk under däck grät, bad
och ropade efter sina nära och kära.

00:05:51.910 --> 00:05:53.652
De skrek.

00:05:53.652 --> 00:05:55.811
Det var fruktansvärt.

00:05:56.851 --> 00:05:59.758
Det var som en scen från domedagen,

00:05:59.758 --> 00:06:04.583
eller kanske som en av
de där scenerna ur Hollywoodfilmer

00:06:04.583 --> 00:06:07.788
som visar hur allt faller samman

00:06:07.788 --> 00:06:10.225
och världen går under.

00:06:10.225 --> 00:06:12.849
Det hände på riktigt för oss.

00:06:14.029 --> 00:06:16.318
Vi hade inget hopp.

00:06:17.192 --> 00:06:22.130
Vår båt flöt som en tändsticksask
i vattnet utan någon som helst kontroll.

00:06:23.736 --> 00:06:26.618
Vågorna var mycket högre än vår båt

00:06:27.428 --> 00:06:32.655
och vattnet forsade in snabbare
än motorpumparna kunde få ut det.

00:06:32.655 --> 00:06:35.511
Alla tappade hoppet.

00:06:35.511 --> 00:06:37.490
Vi tänkte, nu är det slut.

00:06:37.490 --> 00:06:39.496
Vi såg vår död framför oss,

00:06:39.496 --> 00:06:41.661
och jag dokumenterade det.

00:06:41.938 --> 00:06:44.219
Kaptenen sa till oss

00:06:44.219 --> 00:06:46.586
att vi inte skulle klara det,

00:06:46.586 --> 00:06:49.052
vi var tvungna att vända tillbaka.

00:06:49.767 --> 00:06:51.834
Vi gick upp på däck

00:06:51.834 --> 00:06:54.366
och tände och släckte våra ficklampor

00:06:54.366 --> 00:06:59.265
för att någon passerande båt
skulle lägga märke till oss.

00:06:59.265 --> 00:07:06.649
Vi försökte kalla uppmärksamheten till oss
genom att vifta med flytvästar och låta.

00:07:07.259 --> 00:07:10.084
Till slut lyckades vi ta oss
till en liten ö.

00:07:10.084 --> 00:07:13.335
Vår båt kastades mot klipporna,

00:07:13.335 --> 00:07:15.378
jag gled ner i vattnet

00:07:15.378 --> 00:07:19.695
och förstörde min kamera,
det jag hade dokumenterat.

00:07:19.695 --> 00:07:24.791
Men som tur var överlevde minneskortet.

00:07:24.791 --> 00:07:27.206
Det var en tät skog.

00:07:27.206 --> 00:07:32.965
Vi delade upp oss i många grupper
medan vi diskuterade vad vi skulle göra.

00:07:32.965 --> 00:07:35.333
Alla var rädda och förvirrade.

00:07:35.333 --> 00:07:38.630
Sen, efter en natt på stranden,

00:07:38.630 --> 00:07:41.253
hittade vi en brygga och kokosnötter.

00:07:41.253 --> 00:07:44.249
Vi ropade in en båt
från ett närliggande hotellcenter,

00:07:44.249 --> 00:07:48.498
och sen överlämnades vi snabbt
till den indonesiska sjöpolisen.

00:07:49.998 --> 00:07:52.100
På Serang Detention Center

00:07:52.100 --> 00:07:56.506
kom en tjänsteman 
och kroppsvisiterade oss förstulet.

00:07:56.878 --> 00:08:00.526
Han tog våra mobiler,
mina 300 dollar i kontanter,

00:08:00.526 --> 00:08:03.628
våra skor så att vi inte 
skulle kunna rymma,

00:08:03.628 --> 00:08:09.999
men vi höll vakterna under uppsikt
och iakttog deras rörelser,

00:08:09.999 --> 00:08:13.842
och runt kl 4 på morgonen,
när de satt runt en eld,

00:08:13.842 --> 00:08:17.066
tog vi ner två glasrutor
från ett fönster som vette utåt

00:08:17.066 --> 00:08:18.715
och smög ut.

00:08:18.715 --> 00:08:21.434
Vi klättrade upp i ett träd
nära yttermuren

00:08:21.434 --> 00:08:23.964
som var täckt med glasskärvor.

00:08:23.964 --> 00:08:26.043
Vi lade en kudde över den

00:08:26.043 --> 00:08:29.573
och virade in våra överarmar med lakan

00:08:29.573 --> 00:08:31.671
och klättrade över muren

00:08:31.671 --> 00:08:34.453
och sprang iväg utan skor.

00:08:35.078 --> 00:08:37.207
Jag var fri,

00:08:37.207 --> 00:08:39.924
med en osäker framtid,

00:08:39.924 --> 00:08:41.734
utan pengar.

00:08:42.734 --> 00:08:48.858
Det enda jag hade var mitt minneskort
med bilderna och fotomaterialet.

00:08:48.858 --> 00:08:52.275
När min dokumentär
sändes på SBS Dateline

00:08:52.275 --> 00:08:54.854
fick många av mina vänner 
reda på min situation

00:08:54.854 --> 00:08:56.450
och försökte hjälpa mig.

00:08:56.450 --> 00:08:59.788
De lät mig inte ta någon annan båt
och riskera livet igen.

00:08:59.788 --> 00:09:02.643
Jag bestämde mig även för
att stanna i Indonesien och försöka

00:09:02.643 --> 00:09:04.953
få mitt fall behandlat av UNHCR.

00:09:04.953 --> 00:09:08.807
men jag var jätterädd
att jag skulle behöva stanna i Indonesien

00:09:08.807 --> 00:09:12.461
i många år utan något att göra
och utan att kunna arbeta,

00:09:12.461 --> 00:09:14.968
som alla andra asylsökande.

00:09:15.706 --> 00:09:18.930
Men det råkade bli 
lite annorlunda för mig.

00:09:22.190 --> 00:09:23.923
Jag hade tur.

00:09:23.923 --> 00:09:28.381
Mina kontakter jobbade för att mitt
fall skulle påskyndas genom UNHCR

00:09:28.381 --> 00:09:32.729
och jag omflyttades
till Australien i maj 2013.

00:09:32.729 --> 00:09:37.298
Alla asylsökande har inte 
den tur som jag har haft.

00:09:37.298 --> 00:09:43.368
Det är väldigt svårt att leva ett liv
med ett osäkert öde, i limbo.

00:09:45.658 --> 00:09:48.119
Frågan om de asylsökande i Australien

00:09:48.119 --> 00:09:51.137
har blivit så extremt politiserad

00:09:51.137 --> 00:09:53.821
att den förlorat sitt mänskliga ansikte.

00:09:53.821 --> 00:09:59.689
De asylsökande har demoniserats
och sen presenterats för folket.

00:10:00.372 --> 00:10:04.587
Jag hoppas att min berättelse
och andra hazarers berättelser

00:10:04.587 --> 00:10:07.960
ska människor ge en inblick i

00:10:07.960 --> 00:10:12.261
hur de här personerna lider
i sina hemländer

00:10:14.071 --> 00:10:16.180
och hur de lider,

00:10:16.180 --> 00:10:20.916
varför de riskerar sina liv
för att söka asyl.

00:10:20.916 --> 00:10:22.426
Tack.

00:10:22.426 --> 00:10:23.665
(Applåder)