Det vore trevligt
att vara objektiv i livet,

på många sätt.

Problemet är att vi har
en slags tonade glasögon

när vi ser på alla sorters situationer.

Tänk till exempel på något enkelt som öl.

Om jag gav dig ett smakprov
på olika sorters öl

och bad dig att rangordna dem
efter intensitet och bitterhet,

skulle olika sorter ta olika platser.

Men om vi försöker vara objektiva?

I fallet med öl
skulle det bli väldigt enkelt.

Om vi gör ett blint smaktest?

Om vi gjorde samma sak,
och du fick smaka på samma ölsort,

men nu ett i blint smaktest
skulle allt se lite annorlunda ut.

De flesta ölsorterna skulle hamna
på samma plats.

Du skulle i princip inte kunna
skilja dem från varandra,

och undantaget kommer givetvis
att vara Guinness.

(Skratt)

Vi kan tänka på samma sätt om fysiologi.

Vad händer när folk förväntar sig något
från sin fysiologi?

Vi sålde till exempel
värktabletter till folk.

Till vissa sa vi att läkemedlen var dyra.

Till andra sa vi att de var billiga.

Den dyrare värktabletten
fungerade bättre.

Den tog bort mer av människors smärta,

eftersom förväntningar
ändrar vår fysiologi.

Självklart vet vi alla att inom sport,

om man är supporter till ett visst lag,

kan man inte hjälpa att man ser spelet

ur sitt lags perspektiv.

I alla dessa fall
har våra förutfattade meningar

och förväntningar färgat vår värld.

Men vad hände i viktigare frågor?

Vad hände i frågor
som handlade om social rättvisa?

Vi började fundera på vad
som kunde vara ett blindtest

för hur vi tänker på ojämlikhet?

Så vi började kolla på ojämlikhet,

och vi gjorde några storskaliga enkäter

runtom i USA och andra länder.

Vi frågade två frågor:

Vet folk om vilken grad
av ojämlikhet vi har?

och sen, vilken grad
av ojämlikhet vill vi ha?

Tänk på den första frågan.

Tänk om jag tog alla människor i USA

och sorterade dem
med de fattigaste till höger

och de rikaste till vänster,

och sedan delade in dem i fem hinkar:

de fattigaste 20 procenten,
nästa 20 procent,

nästa, nästa, och de rikaste 20 procenten.

Sen frågar jag om ni kan berätta för mig
hur stora tillgångar

som finns i varje hink.

För att förenkla det,
tänk att jag ber dig säga

hur stora tillgångar som är koncentrerade

i de två lägsta hinkarna,

de lägsta 40 procenten?

Tänk en stund och kom fram
till ett nummer.

Oftast tänker vi inte.

Tänk en sekund,
ha en riktig siffra i huvudet.

Har du det?

Okej, så här säger många amerikaner.

De tror att de understa 20 procenten

har ungefär 2,9 procent av tillgångarna,

nästa grupp har 6,4,

tillsammans är det lite mer än 9.

Nästa grupp har 12 procent,

20 procent,

och de rikaste 20 procenten
tror folk har 58 procent av tillgångarna.

Du kan se hur detta relaterar
till vad du trodde.

Hur ser verkligheten ut?

Verkligheten är lite annorlunda.

De lägsta 20 procenten
har 0,1 procent av tillgångarna.

Nästa 20 procent
har 0,2 procent av tillgångarna.

Tillsammans är det 0,3.

Nästa grupp har 3,9,

11,3,

och den rikaste gruppen
har 84-85 procent av tillgångarna.

Det vi faktiskt har och vad vi tror vi har

är väldigt olika.

Hur är det med vad vi vill ha?

Hur räknar man ens ut det?

För att kolla på detta,

på vad vi verkligen vill ha,

tänkte vi på filosofen John Rawls.

Om du minns John Rawls,

hade han en tanke om vad
som är ett rättvist samhälle.

Han sa att ett rättvist samhälle

är ett samhälle där,
om man visste allt om det,

kan tänka sig att hamna var som helst.

Det är en vacker definition,

för om man är rik kanske man vill att rika

ska ha mer pengar, och de fattiga mindre.

Om man är fattig vill man kanske
ha mer jämlikhet.

Men om man ska in i det samhället

i vilken situation som helst,
och man inte vet vilken,

måste man överväga alla aspekter.

Det är lite som blinda smaktester
där man inte vet

vad som kommer att hända
när man tagit ett beslut,

och detta kallade Rawls
för "okunnighetens slöja".

Vi tog en annan grupp,
en stor grupp amerikaner,

och ställde en fråga
i okunnighetens slöja.

Vilka karaktäristiska drag har ett land
som gör att du vill tillhöra det,

när du vet att du helt slumpmässigt
hamnar någonstans?

Det här fick vi fram.

Vad ville folk ge den första gruppen,

de lägsta 20 procenten?

De ville ge dem ca 10 procent
av tillgångarna.

Nästa grupp, 14 procent av tillgångarna,

21, 22 och 32.

Ingen i vårt test ville ha full jämlikhet.

Ingen trodde att socialism
är en fantastisk idé i vårt exempel.

Men vad betyder det?

Vi har en kunskapsklyfta

mellan vad vi har och vad vi tror vi har,

men vi har en minst lika stor klyfta
mellan vad vi tycker är rätt

och vad vi tror vi har.

Vi kan ställa de här frågorna,
inte bara om tillgångar.

Vi kan lika gärna fråga om andra saker.

Vi ställde till exempel frågan

till folk från olika delar av världen

folk som är liberala och konservativa,

och de gav oss samma svar.

Vi frågade rika och fattiga,
de gav oss samma svar

män och kvinnor,

NPR-lyssnare och Forbes-läsare.

Vi frågade folk i England,
Australien, USA -

väldigt lika svar.

Vi frågade olika fakulteter
på ett universitet.

På Harvard kollade vi
nästan varenda fakultet,

och på Harvard Business School,

där några ville att förmögna
ska ha mer och rika mindre,

var likheten förbluffande.

Jag vet att vissa av er
gick på Harvard Business School.

Vi ställde också frågan om något annat.

Vi frågade om skillnaden
mellan VD:ars lön och arbetarnas lön.

Då ser man vilken skillnad
folk tror finns,

och sen frågade vi
hur stor skillnaden borde vara?

Och sen kan vi fråga:
Hur är det i verkligheten?

Vad är det i verkligheten? Man kan säga
att det är inte är så illa?

Det röda och det gula är inte så olika.

Men det beror på att jag inte
ritade dem enligt samma skala.

Det är svårt att se
att det finns gult och blått där.

Hur är det med andra
konsekvenser av rikedom?

Rikedom handlar inte bara om rikedom.

Vi undrade, hur är det
med saker som hälsa?

Att kunna få mediciner utskrivna?

Hur är det med förväntad livslängd?

Eller spädbarns livslängd?

Hur vill vi att den ska fördelas?

Hur är det med utbildning för unga?

Och för äldre människor?

Och när vi tittade på allt det här
såg vi att människor

inte tycker om ojämlika tillgångar,
men det finns andra områden

där ojämlikhet, som beror på
ojämnt fördelade tillgångar,

anses vara ännu värre:

till exempel ojämlikhet
inom hälsa eller utbildning.

Vi såg också att människor
är speciellt öppna inför

att ändra ojämlikheten för människor

som har mindre egen makt,

som små barn och spädbarn,

för vi tycker inte att de
är ansvariga för sin situation.

Så vad kan vi lära oss av det här?

Vi har två klyftor:

Vi har en kunskapsklyfta
och en klyfta i vad vi strävar efter.

Kunskapsklyftan är något som vi tänker på,

hur ska vi utbilda människor?

Hur ska vi få människor
att tänka annorlunda på ojämlikhet

och konsekvenserna av ojämlikhet
när det gäller hälsa, utbildning,

avundsjuka, kriminalitet och så vidare?

Sen har vi klyftan i vad vi strävar efter.

Hur ska vi få folk att tänka annorlunda
på vad de faktiskt önskar sig?

Rawls definition,
Rawls sätt att se på världen,

att använda blindtest som modell,

suddar ut våra själviska motiv.

Hur ska vi kunna implementera det

i större skala?

Och slutligen har vi också
en handlingsklyfta.

Hur kan vi ta de här sakerna
och faktiskt göra något åt dem?

Jag tror att en del av svaret
är att tänka på människor

som små barn och spädbarn
som inte har mycket makt,

för människor verkar vara
mer villiga att göra det.

För att sammanfatta vill jag säga
att nästa gång du dricker öl eller vin,

tänk först och främst på vad
i din upplevelse som är verkligt,

och vad i din upplevelse
som är en placeboeffekt

som skapas av förväntningar?

Tänk sen på vad det betyder
för andra beslut i ditt liv,

och förhoppningsvis också för policyfrågor

som påverkar oss alla.

Tack så mycket.

(Applåder)