1
00:00:19,700 --> 00:00:22,400
Livet ställer frågor till oss.

2
00:00:23,526 --> 00:00:26,913
Troligen är en av de viktigaste frågorna
livet ställer till oss denna:

3
00:00:27,800 --> 00:00:32,855
"Vad tänker du göra
med svåra tankar och känslor?"

4
00:00:34,200 --> 00:00:39,681
När du skäms eller känner dig ängslig

5
00:00:40,200 --> 00:00:42,798
så har livet just ställt dig en fråga.

6
00:00:43,750 --> 00:00:46,520
Om du står här nu
och ska hålla ett [TEDx] tal

7
00:00:46,520 --> 00:00:48,900
och din hjärna börjar pladdra,

8
00:00:50,200 --> 00:00:52,959
vad ska du göra åt det?

9
00:00:55,100 --> 00:00:56,434
En bra fråga.

10
00:00:56,434 --> 00:00:58,000
(Skratt)

11
00:00:59,300 --> 00:01:01,500
Svaret på den frågan

12
00:01:01,500 --> 00:01:03,360
och andra liknande frågor

13
00:01:03,360 --> 00:01:05,733
säger en hel del om våra livsbanor.

14
00:01:05,740 --> 00:01:07,670
Om de kommer att utvecklas

15
00:01:07,670 --> 00:01:09,170
i positiv riktning

16
00:01:09,170 --> 00:01:13,240
och föra oss framåt, framåt mot välgång,
kärlek, frihet, medverkan.

17
00:01:13,240 --> 00:01:18,377
Eller nedåt, in i misslyckande
och desperation.

18
00:01:19,700 --> 00:01:24,663
Jag är här för att tala om att du inom dig

19
00:01:25,100 --> 00:01:27,200
har ett mycket bra svar på den frågan,

20
00:01:27,200 --> 00:01:29,362
eller åtminstone ett frö till svaret.

21
00:01:29,800 --> 00:01:31,860
Men, du har också den här arroganta,

22
00:01:31,860 --> 00:01:35,400
förskönande, problemlösande, analytiska,

23
00:01:35,400 --> 00:01:40,506
dömande hjärnan mellan dina öron,

24
00:01:40,800 --> 00:01:43,430
som hela tiden frestar dig

25
00:01:43,430 --> 00:01:46,889
att gå i fel riktning.

26
00:01:49,500 --> 00:01:51,150
Jag heter Steve Hayes.

27
00:01:51,150 --> 00:01:53,300
De senaste 30 åren

28
00:01:53,300 --> 00:01:55,900
så har jag och mina kollegor studerat

29
00:01:55,900 --> 00:01:58,700
vissa psykologiska processer -

30
00:01:59,500 --> 00:02:01,800
fint ord för hur människor gör -

31
00:02:02,500 --> 00:02:05,660
som kallas psykologisk flexibilitet.

32
00:02:06,600 --> 00:02:11,182
Psykologisk flexibilitet
har en del svar på frågan.

33
00:02:11,900 --> 00:02:15,300
I mer än 1 000 studier har vi visat

34
00:02:15,300 --> 00:02:17,360
att din psykologiska flexibilitet

35
00:02:17,360 --> 00:02:20,403
förutspår om du kommer
att utveckla psykiatriska problem

36
00:02:20,403 --> 00:02:22,300
såsom ångest, depression eller trauma.

37
00:02:22,300 --> 00:02:24,582
Om du har ett av de här problemen

38
00:02:24,600 --> 00:02:26,585
så förutspår den om du får ett till.

39
00:02:26,800 --> 00:02:28,718
Den förutspår hur allvarliga de blir,

40
00:02:28,718 --> 00:02:29,980
hur långvariga de blir.

41
00:02:29,980 --> 00:02:31,240
Men inte bara det,

42
00:02:31,240 --> 00:02:34,270
den förutspår en massa saker
som är viktiga för oss

43
00:02:34,270 --> 00:02:36,900
fast de inte är psykopatologi.

44
00:02:36,900 --> 00:02:40,999
Som t ex vilken typ av förälder
kommer du att bli?

45
00:02:41,336 --> 00:02:43,310
Hur kommer du att ta dig an ditt jobb?

46
00:02:43,310 --> 00:02:46,819
Hur kommer du psykologiskt
att klara utmaningen att bli fysiskt sjuk?

47
00:02:46,906 --> 00:02:49,650
Kan du hålla fast vid ett träningsprogram?

48
00:02:49,650 --> 00:02:52,778
I allt som människor företar sig

49
00:02:53,500 --> 00:02:57,981
så är psykologisk flexibilitet relevant.

50
00:02:59,900 --> 00:03:03,843
Och det jag vill göra
i den här föreläsningen

51
00:03:04,273 --> 00:03:05,900
är att göra en genomgång

52
00:03:05,900 --> 00:03:08,100
av forskning om psykologisk flexibilitet,

53
00:03:08,100 --> 00:03:09,200
därför att vi lärt oss

54
00:03:09,200 --> 00:03:12,100
hur man kan ändra processerna kring detta

55
00:03:12,381 --> 00:03:14,767
i flera hundra studier där vi använt

56
00:03:15,040 --> 00:03:16,900
Acceptance and Commitment Therapy

57
00:03:16,900 --> 00:03:18,750
eller kort ACT,
men inte bara just ACT,

58
00:03:18,750 --> 00:03:20,900
relaterade metoder
inriktade mot flexibilitet

59
00:03:20,900 --> 00:03:22,860
så har vi visat att vi kan ändra den.

60
00:03:22,860 --> 00:03:24,250
Och när vi ändrat den,

61
00:03:24,250 --> 00:03:26,270
så har de livsbanor som varit negativa

62
00:03:26,270 --> 00:03:28,406
vänt till att bli positiva på alla områden

63
00:03:28,406 --> 00:03:31,962
som jag just nämnt och många fler.

64
00:03:34,100 --> 00:03:36,200
Så jag vill berätta för er

65
00:03:36,200 --> 00:03:40,756
vad psykologisk flexibilitet består av.

66
00:03:42,500 --> 00:03:44,995
Och jag vill börja med

67
00:03:45,100 --> 00:03:47,800
ett ögonblick i mitt liv för 34 år sedan

68
00:03:48,800 --> 00:03:51,810
då jag först blev brutalt uppmärksammad på

69
00:03:51,810 --> 00:03:53,465
vad det egentligen är.

70
00:03:55,400 --> 00:03:57,200
För flera årtionden sedan.

71
00:03:57,700 --> 00:04:01,045
För 34 år sedan, klockan 2 på morgonen

72
00:04:01,200 --> 00:04:03,882
på en brun och guldfärgad matta

73
00:04:04,000 --> 00:04:07,418
med min kropp nästan bokstavligt
i den här positionen

74
00:04:07,418 --> 00:04:10,257
och min sinnesstämning precis som nu.

75
00:04:11,200 --> 00:04:14,512
Jag hade i två, tre år

76
00:04:15,400 --> 00:04:17,482
fallit allt djupare ned

77
00:04:17,700 --> 00:04:20,839
i panikens helvete.

78
00:04:22,600 --> 00:04:24,900
Det började med
ett fruktansvärt avdelningsmöte

79
00:04:24,900 --> 00:04:26,700
där jag tvingades se

80
00:04:26,700 --> 00:04:28,945
professorer slåss

81
00:04:28,945 --> 00:04:31,300
på det sätt bara vilda djur

82
00:04:31,300 --> 00:04:33,600
och professorer är kapabla till.

83
00:04:33,610 --> 00:04:36,300
(Skratt)

84
00:04:38,700 --> 00:04:42,849
Och allt jag ville göra var
att be dem sluta,

85
00:04:43,600 --> 00:04:47,200
men i stället så fick jag
min första panikattack,

86
00:04:48,020 --> 00:04:53,426
Och när de tilltalade mig

87
00:04:53,700 --> 00:04:55,680
så kunde jag inte ens

88
00:04:55,680 --> 00:04:59,289
ge ett ljud ifrån mig.

89
00:04:59,908 --> 00:05:02,300
Och i chocken, skräcken och skammen

90
00:05:02,300 --> 00:05:06,250
av den första panikattacken inför folk,

91
00:05:07,600 --> 00:05:09,900
så gjorde jag alla
de där logiska, rimliga,

92
00:05:09,900 --> 00:05:11,800
förnuftiga och patologiska saker

93
00:05:11,800 --> 00:05:13,907
som hjärnan säger att man ska göra.

94
00:05:14,600 --> 00:05:17,885
Jag försökte spring iväg från ångesten,

95
00:05:17,900 --> 00:05:20,756
jag försökte slåss med ångesten

96
00:05:21,400 --> 00:05:24,405
och jag försökte gömma mig från ångesten.

97
00:05:24,600 --> 00:05:26,100
Jag satt vid dörren.

98
00:05:26,100 --> 00:05:27,380
Jag kände paniken komma.

99
00:05:27,380 --> 00:05:28,910
Jag pratade mig ur den.

100
00:05:28,910 --> 00:05:30,370
Jag tog lugnande tabletter.

101
00:05:30,370 --> 00:05:32,030
När jag gjorde alla dessa saker

102
00:05:32,030 --> 00:05:34,056
så ökade panikattackerna

103
00:05:34,060 --> 00:05:37,087
både i frekvens och intensitet.

104
00:05:38,300 --> 00:05:39,799
Först på jobbet

105
00:05:40,200 --> 00:05:42,176
och sedan när jag reste.

106
00:05:42,550 --> 00:05:43,900
Och sen på restauranger,

107
00:05:43,900 --> 00:05:45,260
Och sedan på biografer.

108
00:05:45,260 --> 00:05:46,500
Och sedan i hissar.

109
00:05:46,500 --> 00:05:48,380
Och sedan under telefonsamtal.

110
00:05:48,900 --> 00:05:51,500
Och sedan hemma, där jag var säker.

111
00:05:51,900 --> 00:05:55,200
Och slutligen vaknade jag även

112
00:05:55,900 --> 00:05:59,000
klockan två på morgonen från djup sömn

113
00:05:59,200 --> 00:06:01,780
och direkt in i en panikattack.

114
00:06:03,500 --> 00:06:07,911
Men, den här natten,
på den bruna och guldfärgade mattan,

115
00:06:09,193 --> 00:06:11,000
den natten,

116
00:06:11,000 --> 00:06:15,185
när jag såg ångesten komma och gå i vågor,

117
00:06:16,000 --> 00:06:18,030
mina kroppsförnimmelser

118
00:06:18,030 --> 00:06:19,200
var annorlunda.

119
00:06:19,200 --> 00:06:22,700
Den här natten var
ännu mer skräckinjagande,

120
00:06:22,700 --> 00:06:25,200
men var ändå en smula bättre

121
00:06:27,100 --> 00:06:30,380
därför att jag hade
inte någon panikattack.

122
00:06:31,300 --> 00:06:35,457
Jag höll på att dö av en hjärtattack.

123
00:06:36,700 --> 00:06:38,300
Jag såg alla tecken på det.

124
00:06:38,300 --> 00:06:39,900
Jag hade trycket i bröstet.

125
00:06:39,900 --> 00:06:42,310
Jag kände smärtan som gick ner i min arm.

126
00:06:42,310 --> 00:06:43,800
Jag svettades kopiöst.

127
00:06:43,800 --> 00:06:46,950
Mitt hjärta slog vilt
och hoppade över slag.

128
00:06:46,950 --> 00:06:49,700
Och den där väsande tunna rösten
som brukade komma fram

129
00:06:49,700 --> 00:06:52,940
och säga "Du måste springa.
Du måste slåss.

130
00:06:52,940 --> 00:06:55,617
Du måste gömma dig från ångesten!"

131
00:06:55,617 --> 00:06:58,000
kom nu fram och sa

132
00:06:58,000 --> 00:06:59,320
"Ring.

133
00:06:59,320 --> 00:07:01,620
Du kan inte köra bil
i det här tillståndet.

134
00:07:02,000 --> 00:07:03,600
Du är döende.

135
00:07:03,600 --> 00:07:05,100
Ring akuten.

136
00:07:05,100 --> 00:07:06,620
Ring efter en ambulans.

137
00:07:06,620 --> 00:07:09,200
Det här är inget skämt. Ring!"

138
00:07:11,200 --> 00:07:13,969
Och ändå, minut efter minut förflöt

139
00:07:14,500 --> 00:07:17,066
och jag ringde inte.

140
00:07:17,700 --> 00:07:19,800
Jag hade en känsla
av att lämna min kropp

141
00:07:19,800 --> 00:07:22,700
och tittade tillbaka på mig själv,
föreställde mig

142
00:07:24,180 --> 00:07:25,800
vad som skulle hända

143
00:07:25,800 --> 00:07:28,100
om jag ringde det där samtalet.

144
00:07:29,150 --> 00:07:30,300
Som en serie av scener,

145
00:07:30,300 --> 00:07:32,200
små avsnitt som i en filmtrailer,

146
00:07:32,200 --> 00:07:33,690
som på bio

147
00:07:33,700 --> 00:07:35,519
för en kommande film.

148
00:07:36,950 --> 00:07:39,840
Jag kunde höra ljudet
av ambulanspersonalen

149
00:07:39,840 --> 00:07:41,310
komma uppför trappan,

150
00:07:41,310 --> 00:07:44,198
hur de bankade
på den tunna ihåliga dörren,

151
00:07:44,800 --> 00:07:46,839
färden i ambulansen,

152
00:07:47,100 --> 00:07:48,400
syrgastuber och slangar,

153
00:07:48,400 --> 00:07:51,133
de bekymrade blickarna
i ansiktena på sjuksköterskorna

154
00:07:51,133 --> 00:07:53,450
när jag rullades in i akutrummet.

155
00:07:54,700 --> 00:07:57,100
Och sedan slutet,

156
00:07:57,100 --> 00:07:58,300
den sista filmsnutten

157
00:07:58,300 --> 00:08:00,160
i den här filmtrailern,

158
00:08:00,160 --> 00:08:01,600
där jag plötsligt förstod

159
00:08:01,600 --> 00:08:04,100
vad den här filmen skulle handla om.

160
00:08:05,770 --> 00:08:07,200
Jag tittade på den och sa,

161
00:08:07,200 --> 00:08:09,090
"Åh, snälla Gud, inte det.

162
00:08:09,100 --> 00:08:11,200
Snälla hjälp mig. Hjälp mig!"

163
00:08:13,300 --> 00:08:14,910
I den slutscenen

164
00:08:14,910 --> 00:08:17,340
när jag låg på sjukbåren i akutrummet

165
00:08:17,340 --> 00:08:19,200
så kom där en ung läkare

166
00:08:19,200 --> 00:08:20,800
för min inre syn

167
00:08:20,800 --> 00:08:23,490
som gick alldeles för obekymrat.

168
00:08:25,760 --> 00:08:27,280
Och när han kom närmare

169
00:08:27,280 --> 00:08:29,560
kunde jag se ett leende i hans ansikte

170
00:08:31,100 --> 00:08:32,882
och jag visste vad som skulle hända.

171
00:08:35,299 --> 00:08:36,900
Han kom fram och sa,

172
00:08:36,900 --> 00:08:38,758
"Dr Hayes,

173
00:08:40,799 --> 00:08:43,000
ni har inte fått en hjärtattack."

174
00:08:43,900 --> 00:08:46,260
Och sen blev leende bredare,

175
00:08:47,300 --> 00:08:49,561
"Ni har en panikattack."

176
00:08:51,700 --> 00:08:54,362
Och jag visste att det var sant.

177
00:08:56,200 --> 00:09:00,331
Det här var bara ännu
lite längre ned i helvetet.

178
00:09:01,100 --> 00:09:03,156
Och ett skrik kom ur min mun,

179
00:09:03,160 --> 00:09:07,508
ett underligt väsande, främmande ljud.

180
00:09:09,300 --> 00:09:11,105
Det lät precis så här:

181
00:09:12,900 --> 00:09:15,880
(Skriker)

182
00:09:20,100 --> 00:09:22,600
Och när jag nådde botten

183
00:09:23,200 --> 00:09:24,990
öppnades en dörr.

184
00:09:27,760 --> 00:09:29,200
Jag vet inte hur länge,

185
00:09:29,200 --> 00:09:31,439
men ett par minuter senare

186
00:09:31,450 --> 00:09:32,760
från en sällan känd,

187
00:09:32,760 --> 00:09:34,942
men väsentlig sida av mig,

188
00:09:34,942 --> 00:09:37,300
en sida av mig inuti mig,

189
00:09:37,300 --> 00:09:39,411
en mer spirituell sida,

190
00:09:39,420 --> 00:09:41,950
från min själ, om ni så vill,

191
00:09:41,950 --> 00:09:43,210
kom ord fram.

192
00:09:43,210 --> 00:09:44,310
Jag är ganska säker

193
00:09:44,310 --> 00:09:45,750
att jag sa dem högt

194
00:09:45,750 --> 00:09:47,700
till mig själv klockan två på natten.

195
00:09:48,810 --> 00:09:49,865
Jag sa,

196
00:09:50,600 --> 00:09:53,231
"Jag vet inte vem du är,

197
00:09:54,400 --> 00:09:57,700
men du kan såra mig.

198
00:09:57,900 --> 00:09:59,800
Du kan få mig att lida.

199
00:10:01,100 --> 00:10:04,123
Men en sak kan du inte.

200
00:10:05,300 --> 00:10:10,809
Du kan inte ta bort min egen upplevelse.

201
00:10:11,200 --> 00:10:13,209
Du kan inte göra det."

202
00:10:19,000 --> 00:10:22,891
Och min då mycket yngre kropp
värkte när den reste sig,

203
00:10:26,400 --> 00:10:27,630
och jag visste

204
00:10:27,630 --> 00:10:34,400
från de torkade tårarna i mitt ansikte
att jag hade varit där mycket länge.

205
00:10:37,400 --> 00:10:40,600
Men, jag reste mig och och lovade mig,

206
00:10:42,600 --> 00:10:44,481
"Aldrig mer,

207
00:10:45,617 --> 00:10:49,229
ska jag springa iväg från mig själv."

208
00:10:52,900 --> 00:10:55,754
Jag visste inte hur
jag skulle hålla det löftet.

209
00:10:56,000 --> 00:10:57,991
Och ärligt, jag lär mig fortfarande.

210
00:10:58,300 --> 00:11:02,201
Jag hade ingen aning om
hur jag skulle förmedla det löftet

211
00:11:02,500 --> 00:11:05,100
till andra i deras liv.

212
00:11:06,000 --> 00:11:09,054
Jag skulle lära mig det
bara genom det arbete vi skulle göra

213
00:11:09,054 --> 00:11:11,500
i Acceptance och Commitment Therapy,

214
00:11:11,500 --> 00:11:13,855
(ACT) och det låg framför mig.

215
00:11:14,400 --> 00:11:16,000
Men, under de här 34 åren,

216
00:11:16,000 --> 00:11:18,400
så har det inte gått en enda dag

217
00:11:19,700 --> 00:11:22,970
utan att jag kommit ihåg det löftet.

218
00:11:23,900 --> 00:11:27,100
Och när man står här så här,

219
00:11:27,100 --> 00:11:29,420
och man redan vet

220
00:11:29,420 --> 00:11:31,830
att ett visare sätt är att vara

221
00:11:31,830 --> 00:11:33,937
med sin smärta och sitt lidande

222
00:11:33,940 --> 00:11:35,550
så börjar saker hända.

223
00:11:35,550 --> 00:11:37,300
Jag kan sätta ord på det nu,

224
00:11:37,300 --> 00:11:40,486
vad vetenskapen visar,
vad den här hållningen är.

225
00:11:40,800 --> 00:11:42,911
Den är emotionell öppenhet.

226
00:11:43,280 --> 00:11:45,430
Du kommer att känna
det som finns att känna

227
00:11:45,430 --> 00:11:47,500
även om det är hårt.

228
00:11:47,520 --> 00:11:49,530
Det är att kunna se dina tankar,

229
00:11:49,530 --> 00:11:51,000
inte bara genom att tänka.

230
00:11:51,000 --> 00:11:52,190
Så, när du tänker

231
00:11:52,190 --> 00:11:53,530
så är tankarna inte bara där

232
00:11:53,530 --> 00:11:55,080
skymmande sikten.

233
00:11:55,080 --> 00:11:57,044
Du kan se dem.

234
00:11:57,300 --> 00:11:59,300
Via kontakt med den här mer spirituella

235
00:11:59,300 --> 00:12:01,100
delen av dig själv

236
00:12:01,100 --> 00:12:03,462
får du möjlighet
att rikta din uppmärksamhet

237
00:12:03,462 --> 00:12:05,500
flexibelt, lätt, viljemässigt

238
00:12:05,500 --> 00:12:08,400
mot det som finns.

239
00:12:09,100 --> 00:12:11,610
Och när du ser något viktigt,

240
00:12:11,610 --> 00:12:13,000
så kan du röra dig mot det

241
00:12:13,000 --> 00:12:14,600
med händer och armar fria

242
00:12:14,600 --> 00:12:16,900
så du kan känna och göra

243
00:12:16,900 --> 00:12:19,000
och bidra och delta.

244
00:12:20,000 --> 00:12:23,210
Det är psykologisk flexibilitet.

245
00:12:25,220 --> 00:12:28,790
Och den växer ur ett frö du känner.

246
00:12:28,790 --> 00:12:31,200
Därför att om du sätter ord på det här

247
00:12:31,200 --> 00:12:34,670
så tror jag att du kan se
varför det bästa ordet för det,

248
00:12:34,670 --> 00:12:37,600
ett enda ord,
skulle jag säga är, "Kärlek".

249
00:12:38,500 --> 00:12:40,100
När du är med dig själv,

250
00:12:40,100 --> 00:12:43,467
har medkänsla med dig själv,
på ett vänligt, kärleksfullt sätt

251
00:12:44,518 --> 00:12:48,890
så öppnar sig livet och du kan gå mot

252
00:12:48,890 --> 00:12:50,540
mening och ändamål.

253
00:12:50,540 --> 00:12:52,900
Och dela med dig av kärlek, deltagande,

254
00:12:52,900 --> 00:12:54,579
skönhet och bidragande

255
00:12:55,100 --> 00:12:56,800
in i andras liv.

256
00:12:58,900 --> 00:13:01,460
Jag såg inte först att den här

257
00:13:01,460 --> 00:13:03,500
omsvängningen mot smärta och lidande

258
00:13:05,100 --> 00:13:07,411
faktiskt var sammanlänkad med

259
00:13:07,411 --> 00:13:09,850
omsvängningen mot mening och ändamål.

260
00:13:09,850 --> 00:13:11,240
Jag såg det inte först.

261
00:13:11,240 --> 00:13:13,800
Men jag började se det i mina klienter

262
00:13:13,800 --> 00:13:16,000
när jag började arbetet med ACT.

263
00:13:16,000 --> 00:13:18,100
Jag började se det i mitt eget liv.

264
00:13:19,500 --> 00:13:21,300
Och redan efter ett par år

265
00:13:21,300 --> 00:13:23,297
så träffade det mig kraftfullt.

266
00:13:24,340 --> 00:13:27,843
Då hade jag gjort ett par 
randomiserade studier på ACT

267
00:13:28,580 --> 00:13:30,300
och hade börjat lära ut det,

268
00:13:30,300 --> 00:13:33,695
reste runt, mötte små grupper av kliniker,

269
00:13:33,695 --> 00:13:35,743
undervisade om det arbete vi gjorde.

270
00:13:36,800 --> 00:13:38,551
Och jag hade en workshop

271
00:13:38,560 --> 00:13:40,600
och jag kände de här vågorna av ångest,

272
00:13:40,600 --> 00:13:42,523
vilket var fullkomligt normalt.

273
00:13:43,100 --> 00:13:45,220
Ännu idag känner jag ångest

274
00:13:45,220 --> 00:13:46,697
när jag föreläser.

275
00:13:48,100 --> 00:13:50,200
Det var ok, jag är öppen för det.

276
00:13:50,500 --> 00:13:52,830
Det är som det ska. Coolt.

277
00:13:54,400 --> 00:13:56,000
Men sen kom ytterligare en våg.

278
00:13:56,000 --> 00:13:58,318
Jag kände plötsligt
att jag höll på att gråta

279
00:13:58,318 --> 00:14:01,360
framför de här klinikerna,

280
00:14:02,203 --> 00:14:04,989
att jag skulle gråta utom kontroll.

281
00:14:06,000 --> 00:14:07,469
Jag sa till mig själv, "Va?".

282
00:14:07,800 --> 00:14:10,324
Ögonblicket passerade
och jag fortsatte workshopen.

283
00:14:11,260 --> 00:14:13,735
Jag tänkte inte på det igen
förrän nästa workshop,

284
00:14:13,740 --> 00:14:15,830
samma sak hände där.

285
00:14:15,990 --> 00:14:20,372
Den gången hade jag närvaro nog
att se att jag kände mig mycket ung.

286
00:14:21,200 --> 00:14:22,180
Jag frågade mig tyst

287
00:14:22,180 --> 00:14:23,800
när jag stod där och föreläste

288
00:14:23,800 --> 00:14:25,245
"Hur gammal är du?".

289
00:14:25,400 --> 00:14:28,530
Och svaret kom, "8 eller 9 år".

290
00:14:29,300 --> 00:14:31,750
Och då flimrade ett minne förbi

291
00:14:31,750 --> 00:14:35,220
som jag inte tänkt på
sedan det hände,

292
00:14:35,220 --> 00:14:38,262
när jag var 8 eller 9 år.

293
00:14:38,500 --> 00:14:41,020
Jag hade inte tid att titta på det
under workshopen,

294
00:14:41,020 --> 00:14:43,290
men den natten gjorde jag det.

295
00:14:45,000 --> 00:14:47,094
Jag låg under min säng

296
00:14:47,635 --> 00:14:51,060
och lyssnade till mina föräldrars strid
i det andra rummet.

297
00:14:52,500 --> 00:14:57,736
Min pappa hade kommit hem sent
och var full igen.

298
00:14:59,300 --> 00:15:05,420
Och min mamma skällde på honom
för att han slösade våra fattiga slantar

299
00:15:05,420 --> 00:15:06,823
på sitt supande;

300
00:15:06,823 --> 00:15:10,014
för hans olämplighet
som make och pappa.

301
00:15:10,900 --> 00:15:11,900
Och han sa,

302
00:15:11,900 --> 00:15:15,900
"Håll käft! Stäng din trut, annars!"

303
00:15:15,910 --> 00:15:18,307
och jag visste att hans näve var knuten.

304
00:15:19,100 --> 00:15:21,523
Och jag hörde en förfärlig krasch

305
00:15:22,000 --> 00:15:23,738
och min mamma skrek.

306
00:15:26,000 --> 00:15:27,600
Först senare förstod jag

307
00:15:27,600 --> 00:15:29,100
att det var kaffebordet

308
00:15:29,100 --> 00:15:30,700
som vräkts omkull.

309
00:15:32,160 --> 00:15:33,463
Och jag tänker

310
00:15:33,470 --> 00:15:35,458
"Är det blodigt?"

311
00:15:35,900 --> 00:15:37,526
Slår han henne?"

312
00:15:38,400 --> 00:15:40,200
Och då uppstår i min lilla pojkhjärna

313
00:15:40,200 --> 00:15:42,900
dessa ord mycket tydligt,

314
00:15:44,100 --> 00:15:46,488
"Jag måste göra något."

315
00:15:49,500 --> 00:15:53,140
Och jag blev medveten om
att jag inte kunde göra något,

316
00:15:53,140 --> 00:15:54,800
inget säkert.

317
00:15:56,100 --> 00:15:58,000
Så jag gömde mig längre in

318
00:15:58,000 --> 00:16:00,772
och höll mig och grät.

319
00:16:03,900 --> 00:16:05,233
Fick jag fram det till er?

320
00:16:06,420 --> 00:16:09,540
Jag sitter där, och tittar
på den gamla striden igen,

321
00:16:09,540 --> 00:16:11,744
på avdelningen för psykologi

322
00:16:12,500 --> 00:16:14,449
och ja, jag är vettskrämd

323
00:16:15,400 --> 00:16:17,380
och ja, jag känner ångest,

324
00:16:17,380 --> 00:16:21,316
men det jag verkligen vill göra
är bara att gråta -

325
00:16:22,500 --> 00:16:24,513
på avdelningen för psykologi?

326
00:16:24,520 --> 00:16:27,510
(Skratt)

327
00:16:28,700 --> 00:16:30,183
Verkligen?

328
00:16:32,500 --> 00:16:34,600
Men, jag hade inte honom där.

329
00:16:35,500 --> 00:16:37,300
Jag hade inte plats för honom.

330
00:16:39,400 --> 00:16:42,234
Det är för hans skull som jag är psykolog,

331
00:16:43,400 --> 00:16:46,372
men jag visste inte ens om det.

332
00:16:47,000 --> 00:16:51,000
Och jag var fångad i forskningsartiklarna,

333
00:16:51,000 --> 00:16:53,340
i meriter, i beröm och i framgången.

334
00:16:53,340 --> 00:16:55,131
Bu hu!

335
00:16:57,000 --> 00:17:00,738
Men jag kom hit därför att han bad mig.

336
00:17:01,800 --> 00:17:03,544
Att "göra något".

337
00:17:05,099 --> 00:17:07,900
Och i stället, vad jag sa till honom

338
00:17:08,700 --> 00:17:12,000
var liktydigt med

339
00:17:12,500 --> 00:17:15,300
"Var tyst bara. Gå. Håll käft.",

340
00:17:17,200 --> 00:17:21,200
när jag springer, när jag slåss
och när jag gömmer mig.

341
00:17:22,000 --> 00:17:24,600
Det var så ovänligt, så utan kärlek.

342
00:17:24,900 --> 00:17:29,261
Mot vem? Mot mig och de delar av mig

343
00:17:29,862 --> 00:17:34,257
som förbinder mig med mitt livs ändamål.

344
00:17:35,800 --> 00:17:38,950
Därför att det som smärtar
är det vi bryr oss om.

345
00:17:39,600 --> 00:17:42,100
Och det vi bryr oss om
är det som smärtar.

346
00:17:42,700 --> 00:17:45,100
De här vändpunkterna, de här två

347
00:17:45,100 --> 00:17:48,300
"vänd mot", är samma sak.

348
00:17:49,000 --> 00:17:50,700
När du är där med dig själv,

349
00:17:50,700 --> 00:17:52,570
även när det är svårt,

350
00:17:52,700 --> 00:17:54,947
så gör du en kärlekshandling
för dig själv

351
00:17:55,100 --> 00:17:57,500
och utifrån den kan du våga

352
00:17:57,500 --> 00:18:00,595
risken att vända dig utåt

353
00:18:01,600 --> 00:18:03,300
och ge kärlek till världen,

354
00:18:03,300 --> 00:18:05,200
skönhet, samarbete,

355
00:18:05,200 --> 00:18:08,159
bidra till världen.

356
00:18:08,500 --> 00:18:12,249
Och när jag insåg det,
gav jag ett annat löfte.

357
00:18:13,100 --> 00:18:17,324
Aldrig mer ska jag skuffa undan dig,

358
00:18:19,100 --> 00:18:23,528
eller ditt budskap till mig om ändamålet.

359
00:18:24,510 --> 00:18:27,409
Jag ska inte heller be dig
hålla en workshop

360
00:18:27,800 --> 00:18:29,900
eller ge en [TEDx] föreläsning heller.

361
00:18:30,500 --> 00:18:32,330
(Skratt)

362
00:18:33,000 --> 00:18:35,900
men jag vill ha dig med mig här

363
00:18:37,000 --> 00:18:38,868
för du gör mig mer ödmjuk, känslig.

364
00:18:39,500 --> 00:18:46,160
Du ger livet mening.

365
00:18:46,900 --> 00:18:49,300
Och, mitt budskap till er är

366
00:18:51,050 --> 00:18:54,686
att se på vetenskapen
om psykologisk flexibilitet, ja,

367
00:18:54,700 --> 00:18:58,223
men se på hur den kan visa er
det ni redan vet,

368
00:18:59,763 --> 00:19:02,390
det vill säga att ha medkänsla

369
00:19:02,390 --> 00:19:04,658
med er själva även när det är svårt

370
00:19:04,800 --> 00:19:07,440
hjälper er att ge kärlek till världen

371
00:19:07,440 --> 00:19:11,917
på det sätt ni vill ge det till världen.

372
00:19:13,600 --> 00:19:15,540
Och det är viktigt.

373
00:19:16,600 --> 00:19:17,951
Det vet ni.

374
00:19:18,300 --> 00:19:21,513
Er gråtande lilla 8-åring
inuti er vet det.

375
00:19:22,900 --> 00:19:24,537
Vi vet det allihop.

376
00:19:26,600 --> 00:19:28,830
Därför att kärlek är inte bara allt.

377
00:19:29,900 --> 00:19:31,999
Det är det enda.

378
00:19:32,870 --> 00:19:33,790
Tack.

379
00:19:33,790 --> 00:19:35,420
Jag hoppas att jag gett er något.

380
00:19:35,420 --> 00:19:37,710
(Applåder)