0:00:19.700,0:00:22.400
Livet ställer frågor till oss.

0:00:23.526,0:00:26.913
Troligen är en av de viktigaste frågorna[br]livet ställer till oss denna:

0:00:27.800,0:00:32.855
"Vad tänker du göra[br]med svåra tankar och känslor?"

0:00:34.200,0:00:39.681
När du skäms eller känner dig ängslig

0:00:40.200,0:00:42.798
så har livet just ställt dig en fråga.

0:00:43.750,0:00:46.520
Om du står här nu[br]och ska hålla ett [TEDx] tal

0:00:46.520,0:00:48.900
och din hjärna börjar pladdra,

0:00:50.200,0:00:52.959
vad ska du göra åt det?

0:00:55.100,0:00:56.434
En bra fråga.

0:00:56.434,0:00:58.000
(Skratt)

0:00:59.300,0:01:01.500
Svaret på den frågan

0:01:01.500,0:01:03.360
och andra liknande frågor

0:01:03.360,0:01:05.733
säger en hel del om våra livsbanor.

0:01:05.740,0:01:07.670
Om de kommer att utvecklas

0:01:07.670,0:01:09.170
i positiv riktning

0:01:09.170,0:01:13.240
och föra oss framåt, framåt mot välgång,[br]kärlek, frihet, medverkan.

0:01:13.240,0:01:18.377
Eller nedåt, in i misslyckande[br]och desperation.

0:01:19.700,0:01:24.663
Jag är här för att tala om att du inom dig

0:01:25.100,0:01:27.200
har ett mycket bra svar på den frågan,

0:01:27.200,0:01:29.362
eller åtminstone ett frö till svaret.

0:01:29.800,0:01:31.860
Men, du har också den här arroganta,

0:01:31.860,0:01:35.400
förskönande, problemlösande, analytiska,

0:01:35.400,0:01:40.506
dömande hjärnan mellan dina öron,

0:01:40.800,0:01:43.430
som hela tiden frestar dig

0:01:43.430,0:01:46.889
att gå i fel riktning.

0:01:49.500,0:01:51.150
Jag heter Steve Hayes.

0:01:51.150,0:01:53.300
De senaste 30 åren

0:01:53.300,0:01:55.900
så har jag och mina kollegor studerat

0:01:55.900,0:01:58.700
vissa psykologiska processer -

0:01:59.500,0:02:01.800
fint ord för hur människor gör -

0:02:02.500,0:02:05.660
som kallas psykologisk flexibilitet.

0:02:06.600,0:02:11.182
Psykologisk flexibilitet[br]har en del svar på frågan.

0:02:11.900,0:02:15.300
I mer än 1 000 studier har vi visat

0:02:15.300,0:02:17.360
att din psykologiska flexibilitet

0:02:17.360,0:02:20.403
förutspår om du kommer[br]att utveckla psykiatriska problem

0:02:20.403,0:02:22.300
såsom ångest, depression eller trauma.

0:02:22.300,0:02:24.582
Om du har ett av de här problemen

0:02:24.600,0:02:26.585
så förutspår den om du får ett till.

0:02:26.800,0:02:28.718
Den förutspår hur allvarliga de blir,

0:02:28.718,0:02:29.980
hur långvariga de blir.

0:02:29.980,0:02:31.240
Men inte bara det,

0:02:31.240,0:02:34.270
den förutspår en massa saker[br]som är viktiga för oss

0:02:34.270,0:02:36.900
fast de inte är psykopatologi.

0:02:36.900,0:02:40.999
Som t ex vilken typ av förälder[br]kommer du att bli?

0:02:41.336,0:02:43.310
Hur kommer du att ta dig an ditt jobb?

0:02:43.310,0:02:46.819
Hur kommer du psykologiskt[br]att klara utmaningen att bli fysiskt sjuk?

0:02:46.906,0:02:49.650
Kan du hålla fast vid ett träningsprogram?

0:02:49.650,0:02:52.778
I allt som människor företar sig

0:02:53.500,0:02:57.981
så är psykologisk flexibilitet relevant.

0:02:59.900,0:03:03.843
Och det jag vill göra[br]i den här föreläsningen

0:03:04.273,0:03:05.900
är att göra en genomgång

0:03:05.900,0:03:08.100
av forskning om psykologisk flexibilitet,

0:03:08.100,0:03:09.200
därför att vi lärt oss

0:03:09.200,0:03:12.100
hur man kan ändra processerna kring detta

0:03:12.381,0:03:14.767
i flera hundra studier där vi använt

0:03:15.040,0:03:16.900
Acceptance and Commitment Therapy

0:03:16.900,0:03:18.750
eller kort ACT,[br]men inte bara just ACT,

0:03:18.750,0:03:20.900
relaterade metoder[br]inriktade mot flexibilitet

0:03:20.900,0:03:22.860
så har vi visat att vi kan ändra den.

0:03:22.860,0:03:24.250
Och när vi ändrat den,

0:03:24.250,0:03:26.270
så har de livsbanor som varit negativa

0:03:26.270,0:03:28.406
vänt till att bli positiva på alla områden

0:03:28.406,0:03:31.962
som jag just nämnt och många fler.

0:03:34.100,0:03:36.200
Så jag vill berätta för er

0:03:36.200,0:03:40.756
vad psykologisk flexibilitet består av.

0:03:42.500,0:03:44.995
Och jag vill börja med

0:03:45.100,0:03:47.800
ett ögonblick i mitt liv för 34 år sedan

0:03:48.800,0:03:51.810
då jag först blev brutalt uppmärksammad på

0:03:51.810,0:03:53.465
vad det egentligen är.

0:03:55.400,0:03:57.200
För flera årtionden sedan.

0:03:57.700,0:04:01.045
För 34 år sedan, klockan 2 på morgonen

0:04:01.200,0:04:03.882
på en brun och guldfärgad matta

0:04:04.000,0:04:07.418
med min kropp nästan bokstavligt[br]i den här positionen

0:04:07.418,0:04:10.257
och min sinnesstämning precis som nu.

0:04:11.200,0:04:14.512
Jag hade i två, tre år

0:04:15.400,0:04:17.482
fallit allt djupare ned

0:04:17.700,0:04:20.839
i panikens helvete.

0:04:22.600,0:04:24.900
Det började med[br]ett fruktansvärt avdelningsmöte

0:04:24.900,0:04:26.700
där jag tvingades se

0:04:26.700,0:04:28.945
professorer slåss

0:04:28.945,0:04:31.300
på det sätt bara vilda djur

0:04:31.300,0:04:33.600
och professorer är kapabla till.

0:04:33.610,0:04:36.300
(Skratt)

0:04:38.700,0:04:42.849
Och allt jag ville göra var[br]att be dem sluta,

0:04:43.600,0:04:47.200
men i stället så fick jag[br]min första panikattack,

0:04:48.020,0:04:53.426
Och när de tilltalade mig

0:04:53.700,0:04:55.680
så kunde jag inte ens

0:04:55.680,0:04:59.289
ge ett ljud ifrån mig.

0:04:59.908,0:05:02.300
Och i chocken, skräcken och skammen

0:05:02.300,0:05:06.250
av den första panikattacken inför folk,

0:05:07.600,0:05:09.900
så gjorde jag alla[br]de där logiska, rimliga,

0:05:09.900,0:05:11.800
förnuftiga och patologiska saker

0:05:11.800,0:05:13.907
som hjärnan säger att man ska göra.

0:05:14.600,0:05:17.885
Jag försökte spring iväg från ångesten,

0:05:17.900,0:05:20.756
jag försökte slåss med ångesten

0:05:21.400,0:05:24.405
och jag försökte gömma mig från ångesten.

0:05:24.600,0:05:26.100
Jag satt vid dörren.

0:05:26.100,0:05:27.380
Jag kände paniken komma.

0:05:27.380,0:05:28.910
Jag pratade mig ur den.

0:05:28.910,0:05:30.370
Jag tog lugnande tabletter.

0:05:30.370,0:05:32.030
När jag gjorde alla dessa saker

0:05:32.030,0:05:34.056
så ökade panikattackerna

0:05:34.060,0:05:37.087
både i frekvens och intensitet.

0:05:38.300,0:05:39.799
Först på jobbet

0:05:40.200,0:05:42.176
och sedan när jag reste.

0:05:42.550,0:05:43.900
Och sen på restauranger,

0:05:43.900,0:05:45.260
Och sedan på biografer.

0:05:45.260,0:05:46.500
Och sedan i hissar.

0:05:46.500,0:05:48.380
Och sedan under telefonsamtal.

0:05:48.900,0:05:51.500
Och sedan hemma, där jag var säker.

0:05:51.900,0:05:55.200
Och slutligen vaknade jag även

0:05:55.900,0:05:59.000
klockan två på morgonen från djup sömn

0:05:59.200,0:06:01.780
och direkt in i en panikattack.

0:06:03.500,0:06:07.911
Men, den här natten,[br]på den bruna och guldfärgade mattan,

0:06:09.193,0:06:11.000
den natten,

0:06:11.000,0:06:15.185
när jag såg ångesten komma och gå i vågor,

0:06:16.000,0:06:18.030
mina kroppsförnimmelser

0:06:18.030,0:06:19.200
var annorlunda.

0:06:19.200,0:06:22.700
Den här natten var[br]ännu mer skräckinjagande,

0:06:22.700,0:06:25.200
men var ändå en smula bättre

0:06:27.100,0:06:30.380
därför att jag hade[br]inte någon panikattack.

0:06:31.300,0:06:35.457
Jag höll på att dö av en hjärtattack.

0:06:36.700,0:06:38.300
Jag såg alla tecken på det.

0:06:38.300,0:06:39.900
Jag hade trycket i bröstet.

0:06:39.900,0:06:42.310
Jag kände smärtan som gick ner i min arm.

0:06:42.310,0:06:43.800
Jag svettades kopiöst.

0:06:43.800,0:06:46.950
Mitt hjärta slog vilt[br]och hoppade över slag.

0:06:46.950,0:06:49.700
Och den där väsande tunna rösten[br]som brukade komma fram

0:06:49.700,0:06:52.940
och säga "Du måste springa.[br]Du måste slåss.

0:06:52.940,0:06:55.617
Du måste gömma dig från ångesten!"

0:06:55.617,0:06:58.000
kom nu fram och sa

0:06:58.000,0:06:59.320
"Ring.

0:06:59.320,0:07:01.620
Du kan inte köra bil[br]i det här tillståndet.

0:07:02.000,0:07:03.600
Du är döende.

0:07:03.600,0:07:05.100
Ring akuten.

0:07:05.100,0:07:06.620
Ring efter en ambulans.

0:07:06.620,0:07:09.200
Det här är inget skämt. Ring!"

0:07:11.200,0:07:13.969
Och ändå, minut efter minut förflöt

0:07:14.500,0:07:17.066
och jag ringde inte.

0:07:17.700,0:07:19.800
Jag hade en känsla[br]av att lämna min kropp

0:07:19.800,0:07:22.700
och tittade tillbaka på mig själv,[br]föreställde mig

0:07:24.180,0:07:25.800
vad som skulle hända

0:07:25.800,0:07:28.100
om jag ringde det där samtalet.

0:07:29.150,0:07:30.300
Som en serie av scener,

0:07:30.300,0:07:32.200
små avsnitt som i en filmtrailer,

0:07:32.200,0:07:33.690
som på bio

0:07:33.700,0:07:35.519
för en kommande film.

0:07:36.950,0:07:39.840
Jag kunde höra ljudet[br]av ambulanspersonalen

0:07:39.840,0:07:41.310
komma uppför trappan,

0:07:41.310,0:07:44.198
hur de bankade[br]på den tunna ihåliga dörren,

0:07:44.800,0:07:46.839
färden i ambulansen,

0:07:47.100,0:07:48.400
syrgastuber och slangar,

0:07:48.400,0:07:51.133
de bekymrade blickarna[br]i ansiktena på sjuksköterskorna

0:07:51.133,0:07:53.450
när jag rullades in i akutrummet.

0:07:54.700,0:07:57.100
Och sedan slutet,

0:07:57.100,0:07:58.300
den sista filmsnutten

0:07:58.300,0:08:00.160
i den här filmtrailern,

0:08:00.160,0:08:01.600
där jag plötsligt förstod

0:08:01.600,0:08:04.100
vad den här filmen skulle handla om.

0:08:05.770,0:08:07.200
Jag tittade på den och sa,

0:08:07.200,0:08:09.090
"Åh, snälla Gud, inte det.

0:08:09.100,0:08:11.200
Snälla hjälp mig. Hjälp mig!"

0:08:13.300,0:08:14.910
I den slutscenen

0:08:14.910,0:08:17.340
när jag låg på sjukbåren i akutrummet

0:08:17.340,0:08:19.200
så kom där en ung läkare

0:08:19.200,0:08:20.800
för min inre syn

0:08:20.800,0:08:23.490
som gick alldeles för obekymrat.

0:08:25.760,0:08:27.280
Och när han kom närmare

0:08:27.280,0:08:29.560
kunde jag se ett leende i hans ansikte

0:08:31.100,0:08:32.882
och jag visste vad som skulle hända.

0:08:35.299,0:08:36.900
Han kom fram och sa,

0:08:36.900,0:08:38.758
"Dr Hayes,

0:08:40.799,0:08:43.000
ni har inte fått en hjärtattack."

0:08:43.900,0:08:46.260
Och sen blev leende bredare,

0:08:47.300,0:08:49.561
"Ni har en panikattack."

0:08:51.700,0:08:54.362
Och jag visste att det var sant.

0:08:56.200,0:09:00.331
Det här var bara ännu[br]lite längre ned i helvetet.

0:09:01.100,0:09:03.156
Och ett skrik kom ur min mun,

0:09:03.160,0:09:07.508
ett underligt väsande, främmande ljud.

0:09:09.300,0:09:11.105
Det lät precis så här:

0:09:12.900,0:09:15.880
(Skriker)

0:09:20.100,0:09:22.600
Och när jag nådde botten

0:09:23.200,0:09:24.990
öppnades en dörr.

0:09:27.760,0:09:29.200
Jag vet inte hur länge,

0:09:29.200,0:09:31.439
men ett par minuter senare

0:09:31.450,0:09:32.760
från en sällan känd,

0:09:32.760,0:09:34.942
men väsentlig sida av mig,

0:09:34.942,0:09:37.300
en sida av mig inuti mig,

0:09:37.300,0:09:39.411
en mer spirituell sida,

0:09:39.420,0:09:41.950
från min själ, om ni så vill,

0:09:41.950,0:09:43.210
kom ord fram.

0:09:43.210,0:09:44.310
Jag är ganska säker

0:09:44.310,0:09:45.750
att jag sa dem högt

0:09:45.750,0:09:47.700
till mig själv klockan två på natten.

0:09:48.810,0:09:49.865
Jag sa,

0:09:50.600,0:09:53.231
"Jag vet inte vem du är,

0:09:54.400,0:09:57.700
men du kan såra mig.

0:09:57.900,0:09:59.800
Du kan få mig att lida.

0:10:01.100,0:10:04.123
Men en sak kan du inte.

0:10:05.300,0:10:10.809
Du kan inte ta bort min egen upplevelse.

0:10:11.200,0:10:13.209
Du kan inte göra det."

0:10:19.000,0:10:22.891
Och min då mycket yngre kropp[br]värkte när den reste sig,

0:10:26.400,0:10:27.630
och jag visste

0:10:27.630,0:10:34.400
från de torkade tårarna i mitt ansikte[br]att jag hade varit där mycket länge.

0:10:37.400,0:10:40.600
Men, jag reste mig och och lovade mig,

0:10:42.600,0:10:44.481
"Aldrig mer,

0:10:45.617,0:10:49.229
ska jag springa iväg från mig själv."

0:10:52.900,0:10:55.754
Jag visste inte hur[br]jag skulle hålla det löftet.

0:10:56.000,0:10:57.991
Och ärligt, jag lär mig fortfarande.

0:10:58.300,0:11:02.201
Jag hade ingen aning om[br]hur jag skulle förmedla det löftet

0:11:02.500,0:11:05.100
till andra i deras liv.

0:11:06.000,0:11:09.054
Jag skulle lära mig det[br]bara genom det arbete vi skulle göra

0:11:09.054,0:11:11.500
i Acceptance och Commitment Therapy,

0:11:11.500,0:11:13.855
(ACT) och det låg framför mig.

0:11:14.400,0:11:16.000
Men, under de här 34 åren,

0:11:16.000,0:11:18.400
så har det inte gått en enda dag

0:11:19.700,0:11:22.970
utan att jag kommit ihåg det löftet.

0:11:23.900,0:11:27.100
Och när man står här så här,

0:11:27.100,0:11:29.420
och man redan vet

0:11:29.420,0:11:31.830
att ett visare sätt är att vara

0:11:31.830,0:11:33.937
med sin smärta och sitt lidande

0:11:33.940,0:11:35.550
så börjar saker hända.

0:11:35.550,0:11:37.300
Jag kan sätta ord på det nu,

0:11:37.300,0:11:40.486
vad vetenskapen visar,[br]vad den här hållningen är.

0:11:40.800,0:11:42.911
Den är emotionell öppenhet.

0:11:43.280,0:11:45.430
Du kommer att känna[br]det som finns att känna

0:11:45.430,0:11:47.500
även om det är hårt.

0:11:47.520,0:11:49.530
Det är att kunna se dina tankar,

0:11:49.530,0:11:51.000
inte bara genom att tänka.

0:11:51.000,0:11:52.190
Så, när du tänker

0:11:52.190,0:11:53.530
så är tankarna inte bara där

0:11:53.530,0:11:55.080
skymmande sikten.

0:11:55.080,0:11:57.044
Du kan se dem.

0:11:57.300,0:11:59.300
Via kontakt med den här mer spirituella

0:11:59.300,0:12:01.100
delen av dig själv

0:12:01.100,0:12:03.462
får du möjlighet[br]att rikta din uppmärksamhet

0:12:03.462,0:12:05.500
flexibelt, lätt, viljemässigt

0:12:05.500,0:12:08.400
mot det som finns.

0:12:09.100,0:12:11.610
Och när du ser något viktigt,

0:12:11.610,0:12:13.000
så kan du röra dig mot det

0:12:13.000,0:12:14.600
med händer och armar fria

0:12:14.600,0:12:16.900
så du kan känna och göra

0:12:16.900,0:12:19.000
och bidra och delta.

0:12:20.000,0:12:23.210
Det är psykologisk flexibilitet.

0:12:25.220,0:12:28.790
Och den växer ur ett frö du känner.

0:12:28.790,0:12:31.200
Därför att om du sätter ord på det här

0:12:31.200,0:12:34.670
så tror jag att du kan se[br]varför det bästa ordet för det,

0:12:34.670,0:12:37.600
ett enda ord,[br]skulle jag säga är, "Kärlek".

0:12:38.500,0:12:40.100
När du är med dig själv,

0:12:40.100,0:12:43.467
har medkänsla med dig själv,[br]på ett vänligt, kärleksfullt sätt

0:12:44.518,0:12:48.890
så öppnar sig livet och du kan gå mot

0:12:48.890,0:12:50.540
mening och ändamål.

0:12:50.540,0:12:52.900
Och dela med dig av kärlek, deltagande,

0:12:52.900,0:12:54.579
skönhet och bidragande

0:12:55.100,0:12:56.800
in i andras liv.

0:12:58.900,0:13:01.460
Jag såg inte först att den här

0:13:01.460,0:13:03.500
omsvängningen mot smärta och lidande

0:13:05.100,0:13:07.411
faktiskt var sammanlänkad med

0:13:07.411,0:13:09.850
omsvängningen mot mening och ändamål.

0:13:09.850,0:13:11.240
Jag såg det inte först.

0:13:11.240,0:13:13.800
Men jag började se det i mina klienter

0:13:13.800,0:13:16.000
när jag började arbetet med ACT.

0:13:16.000,0:13:18.100
Jag började se det i mitt eget liv.

0:13:19.500,0:13:21.300
Och redan efter ett par år

0:13:21.300,0:13:23.297
så träffade det mig kraftfullt.

0:13:24.340,0:13:27.843
Då hade jag gjort ett par [br]randomiserade studier på ACT

0:13:28.580,0:13:30.300
och hade börjat lära ut det,

0:13:30.300,0:13:33.695
reste runt, mötte små grupper av kliniker,

0:13:33.695,0:13:35.743
undervisade om det arbete vi gjorde.

0:13:36.800,0:13:38.551
Och jag hade en workshop

0:13:38.560,0:13:40.600
och jag kände de här vågorna av ångest,

0:13:40.600,0:13:42.523
vilket var fullkomligt normalt.

0:13:43.100,0:13:45.220
Ännu idag känner jag ångest

0:13:45.220,0:13:46.697
när jag föreläser.

0:13:48.100,0:13:50.200
Det var ok, jag är öppen för det.

0:13:50.500,0:13:52.830
Det är som det ska. Coolt.

0:13:54.400,0:13:56.000
Men sen kom ytterligare en våg.

0:13:56.000,0:13:58.318
Jag kände plötsligt[br]att jag höll på att gråta

0:13:58.318,0:14:01.360
framför de här klinikerna,

0:14:02.203,0:14:04.989
att jag skulle gråta utom kontroll.

0:14:06.000,0:14:07.469
Jag sa till mig själv, "Va?".

0:14:07.800,0:14:10.324
Ögonblicket passerade[br]och jag fortsatte workshopen.

0:14:11.260,0:14:13.735
Jag tänkte inte på det igen[br]förrän nästa workshop,

0:14:13.740,0:14:15.830
samma sak hände där.

0:14:15.990,0:14:20.372
Den gången hade jag närvaro nog[br]att se att jag kände mig mycket ung.

0:14:21.200,0:14:22.180
Jag frågade mig tyst

0:14:22.180,0:14:23.800
när jag stod där och föreläste

0:14:23.800,0:14:25.245
"Hur gammal är du?".

0:14:25.400,0:14:28.530
Och svaret kom, "8 eller 9 år".

0:14:29.300,0:14:31.750
Och då flimrade ett minne förbi

0:14:31.750,0:14:35.220
som jag inte tänkt på[br]sedan det hände,

0:14:35.220,0:14:38.262
när jag var 8 eller 9 år.

0:14:38.500,0:14:41.020
Jag hade inte tid att titta på det[br]under workshopen,

0:14:41.020,0:14:43.290
men den natten gjorde jag det.

0:14:45.000,0:14:47.094
Jag låg under min säng

0:14:47.635,0:14:51.060
och lyssnade till mina föräldrars strid[br]i det andra rummet.

0:14:52.500,0:14:57.736
Min pappa hade kommit hem sent[br]och var full igen.

0:14:59.300,0:15:05.420
Och min mamma skällde på honom[br]för att han slösade våra fattiga slantar

0:15:05.420,0:15:06.823
på sitt supande;

0:15:06.823,0:15:10.014
för hans olämplighet[br]som make och pappa.

0:15:10.900,0:15:11.900
Och han sa,

0:15:11.900,0:15:15.900
"Håll käft! Stäng din trut, annars!"

0:15:15.910,0:15:18.307
och jag visste att hans näve var knuten.

0:15:19.100,0:15:21.523
Och jag hörde en förfärlig krasch

0:15:22.000,0:15:23.738
och min mamma skrek.

0:15:26.000,0:15:27.600
Först senare förstod jag

0:15:27.600,0:15:29.100
att det var kaffebordet

0:15:29.100,0:15:30.700
som vräkts omkull.

0:15:32.160,0:15:33.463
Och jag tänker

0:15:33.470,0:15:35.458
"Är det blodigt?"

0:15:35.900,0:15:37.526
Slår han henne?"

0:15:38.400,0:15:40.200
Och då uppstår i min lilla pojkhjärna

0:15:40.200,0:15:42.900
dessa ord mycket tydligt,

0:15:44.100,0:15:46.488
"Jag måste göra något."

0:15:49.500,0:15:53.140
Och jag blev medveten om[br]att jag inte kunde göra något,

0:15:53.140,0:15:54.800
inget säkert.

0:15:56.100,0:15:58.000
Så jag gömde mig längre in

0:15:58.000,0:16:00.772
och höll mig och grät.

0:16:03.900,0:16:05.233
Fick jag fram det till er?

0:16:06.420,0:16:09.540
Jag sitter där, och tittar[br]på den gamla striden igen,

0:16:09.540,0:16:11.744
på avdelningen för psykologi

0:16:12.500,0:16:14.449
och ja, jag är vettskrämd

0:16:15.400,0:16:17.380
och ja, jag känner ångest,

0:16:17.380,0:16:21.316
men det jag verkligen vill göra[br]är bara att gråta -

0:16:22.500,0:16:24.513
på avdelningen för psykologi?

0:16:24.520,0:16:27.510
(Skratt)

0:16:28.700,0:16:30.183
Verkligen?

0:16:32.500,0:16:34.600
Men, jag hade inte honom där.

0:16:35.500,0:16:37.300
Jag hade inte plats för honom.

0:16:39.400,0:16:42.234
Det är för hans skull som jag är psykolog,

0:16:43.400,0:16:46.372
men jag visste inte ens om det.

0:16:47.000,0:16:51.000
Och jag var fångad i forskningsartiklarna,

0:16:51.000,0:16:53.340
i meriter, i beröm och i framgången.

0:16:53.340,0:16:55.131
Bu hu!

0:16:57.000,0:17:00.738
Men jag kom hit därför att han bad mig.

0:17:01.800,0:17:03.544
Att "göra något".

0:17:05.099,0:17:07.900
Och i stället, vad jag sa till honom

0:17:08.700,0:17:12.000
var liktydigt med

0:17:12.500,0:17:15.300
"Var tyst bara. Gå. Håll käft.",

0:17:17.200,0:17:21.200
när jag springer, när jag slåss[br]och när jag gömmer mig.

0:17:22.000,0:17:24.600
Det var så ovänligt, så utan kärlek.

0:17:24.900,0:17:29.261
Mot vem? Mot mig och de delar av mig

0:17:29.862,0:17:34.257
som förbinder mig med mitt livs ändamål.

0:17:35.800,0:17:38.950
Därför att det som smärtar[br]är det vi bryr oss om.

0:17:39.600,0:17:42.100
Och det vi bryr oss om[br]är det som smärtar.

0:17:42.700,0:17:45.100
De här vändpunkterna, de här två

0:17:45.100,0:17:48.300
"vänd mot", är samma sak.

0:17:49.000,0:17:50.700
När du är där med dig själv,

0:17:50.700,0:17:52.570
även när det är svårt,

0:17:52.700,0:17:54.947
så gör du en kärlekshandling[br]för dig själv

0:17:55.100,0:17:57.500
och utifrån den kan du våga

0:17:57.500,0:18:00.595
risken att vända dig utåt

0:18:01.600,0:18:03.300
och ge kärlek till världen,

0:18:03.300,0:18:05.200
skönhet, samarbete,

0:18:05.200,0:18:08.159
bidra till världen.

0:18:08.500,0:18:12.249
Och när jag insåg det,[br]gav jag ett annat löfte.

0:18:13.100,0:18:17.324
Aldrig mer ska jag skuffa undan dig,

0:18:19.100,0:18:23.528
eller ditt budskap till mig om ändamålet.

0:18:24.510,0:18:27.409
Jag ska inte heller be dig[br]hålla en workshop

0:18:27.800,0:18:29.900
eller ge en [TEDx] föreläsning heller.

0:18:30.500,0:18:32.330
(Skratt)

0:18:33.000,0:18:35.900
men jag vill ha dig med mig här

0:18:37.000,0:18:38.868
för du gör mig mer ödmjuk, känslig.

0:18:39.500,0:18:46.160
Du ger livet mening.

0:18:46.900,0:18:49.300
Och, mitt budskap till er är

0:18:51.050,0:18:54.686
att se på vetenskapen[br]om psykologisk flexibilitet, ja,

0:18:54.700,0:18:58.223
men se på hur den kan visa er[br]det ni redan vet,

0:18:59.763,0:19:02.390
det vill säga att ha medkänsla

0:19:02.390,0:19:04.658
med er själva även när det är svårt

0:19:04.800,0:19:07.440
hjälper er att ge kärlek till världen

0:19:07.440,0:19:11.917
på det sätt ni vill ge det till världen.

0:19:13.600,0:19:15.540
Och det är viktigt.

0:19:16.600,0:19:17.951
Det vet ni.

0:19:18.300,0:19:21.513
Er gråtande lilla 8-åring[br]inuti er vet det.

0:19:22.900,0:19:24.537
Vi vet det allihop.

0:19:26.600,0:19:28.830
Därför att kärlek är inte bara allt.

0:19:29.900,0:19:31.999
Det är det enda.

0:19:32.870,0:19:33.790
Tack.

0:19:33.790,0:19:35.420
Jag hoppas att jag gett er något.

0:19:35.420,0:19:37.710
(Applåder)