1 00:00:02,014 --> 00:00:03,976 När jag tänker på drömmar, 2 00:00:04,000 --> 00:00:05,876 tänker jag, som många av er, 3 00:00:05,900 --> 00:00:07,585 på den här bilden. 4 00:00:08,838 --> 00:00:12,875 Jag var åtta när jag såg Neil Armstrong 5 00:00:12,899 --> 00:00:16,113 kliva ur månlandaren, ut på månens yta. 6 00:00:17,454 --> 00:00:20,684 Jag hade aldrig tidigare sett något liknande, 7 00:00:20,708 --> 00:00:23,476 och jag har aldrig sett något liknande efter det. 8 00:00:24,319 --> 00:00:28,613 Vi tog oss till månen av en enkel anledning: 9 00:00:28,637 --> 00:00:32,423 John Kennedy förband oss till en deadline. 10 00:00:32,978 --> 00:00:35,470 Och i avsaknad av en deadline, 11 00:00:35,494 --> 00:00:37,961 skulle vi fortfarande bara drömma om det. 12 00:00:39,209 --> 00:00:43,877 Leonard Bernstein sa att två saker är nödvändiga för stora bedrifter: 13 00:00:43,901 --> 00:00:47,366 en plan och inte tillräckligt mycket tid. 14 00:00:47,390 --> 00:00:50,360 (Skratt) 15 00:00:51,851 --> 00:00:56,345 Deadlines och åtaganden 16 00:00:56,369 --> 00:01:01,382 är de stora och bleknande lärdomarna från Apollo. 17 00:01:02,514 --> 00:01:06,545 Och det är vad som ger ordet "månfärd" dess mening. 18 00:01:07,498 --> 00:01:12,220 Vår värld är i desperat behov av politiska ledare 19 00:01:12,244 --> 00:01:16,029 som är villiga att sätta djärva deadlines 20 00:01:16,053 --> 00:01:19,981 för att uppnå djärva drömmar i Apolloklass igen. 21 00:01:22,368 --> 00:01:23,861 När jag tänker på drömmar, 22 00:01:23,885 --> 00:01:27,934 tänker jag på dragqueens i LA och Stonewall, 23 00:01:27,958 --> 00:01:30,307 och miljontals andra människor som riskerade allt 24 00:01:30,331 --> 00:01:33,643 för att komma ut när det var riktigt farligt, 25 00:01:33,667 --> 00:01:37,388 och på den här bilden av Vita Huset upplyst i regnbågens färger, 26 00:01:37,412 --> 00:01:38,570 ja - 27 00:01:38,594 --> 00:01:41,573 (Applåder) - 28 00:01:44,397 --> 00:01:47,885 för att fira homosexuellas rätt att gifta sig i Amerika. 29 00:01:47,909 --> 00:01:52,156 Det är en bild som jag inte i mina vildaste drömmar kunnat föreställa mig 30 00:01:52,180 --> 00:01:54,908 när jag var 18, 31 00:01:54,932 --> 00:01:57,932 listade ut att jag var homosexuell 32 00:01:57,956 --> 00:02:01,623 och kände mig fjärmad från mitt land 33 00:02:01,647 --> 00:02:04,043 och mina drömmar på grund av det. 34 00:02:05,956 --> 00:02:09,210 Jag tänker på den här bilden av min familj 35 00:02:09,234 --> 00:02:13,257 som jag aldrig trodde att jag skulle kunna ha - 36 00:02:13,281 --> 00:02:16,247 (Applåder) - 37 00:02:19,141 --> 00:02:22,067 och våra barn som håller i den här löpsedeln 38 00:02:22,091 --> 00:02:26,852 som jag aldrig trodde skulle tryckas, om Högsta Domstolens domslut. 39 00:02:28,517 --> 00:02:34,295 Vi behöver mer av modet hos dragqueens och astronauter. 40 00:02:34,319 --> 00:02:36,645 (Skratt) 41 00:02:36,669 --> 00:02:39,342 (Applåder) 42 00:02:39,366 --> 00:02:42,708 Men jag vill tala om vårt behov av att drömma 43 00:02:42,732 --> 00:02:44,818 i mer än en dimension, 44 00:02:44,842 --> 00:02:50,248 för det var något med Apollo som jag inte visste när jag var 8, 45 00:02:50,272 --> 00:02:54,533 och något med organisation som regnbågen målar över. 46 00:02:55,699 --> 00:03:00,778 Av de 30 astronauterna i de ursprungliga Mercury-, Gemini- och Apollo-programmen, 47 00:03:00,802 --> 00:03:04,310 överlevde bara sju äktenskap. 48 00:03:05,699 --> 00:03:09,474 De där ikoniska bilderna av astronauter som studsar på månen 49 00:03:09,498 --> 00:03:13,510 visar inte alkoholismen och depressionen på jorden. 50 00:03:14,907 --> 00:03:17,517 Trappistmunken Thomas Merton 51 00:03:17,541 --> 00:03:19,956 frågade under Apolloperioden, 52 00:03:19,980 --> 00:03:23,896 "Vad kan vi vinna på att segla till månen 53 00:03:23,920 --> 00:03:30,427 om vi inte förmår korsa avgrunden som skiljer oss från oss själva?" 54 00:03:31,561 --> 00:03:34,372 Och vad kan vi vinna på rätten till giftermål 55 00:03:34,396 --> 00:03:37,539 om vi inte kan korsa den bitterhet 56 00:03:37,563 --> 00:03:42,089 och känslomässiga distans som så ofta skiljer oss från vår kärlek? 57 00:03:42,596 --> 00:03:44,581 Och inte bara i äktenskap. 58 00:03:45,120 --> 00:03:51,024 Jag har sett de mest sårande, destruktiva, 59 00:03:52,231 --> 00:03:56,429 tragiska bråken inom HBTQ- och AIDS-, 60 00:03:56,453 --> 00:03:59,849 bröstcancer- och ideell aktivism, 61 00:03:59,873 --> 00:04:01,437 allt i kärlekens namn. 62 00:04:02,898 --> 00:04:07,615 Thomas Merton skrev också om krig bland helgon 63 00:04:07,639 --> 00:04:13,668 och att "Det finns ett slags genomträngande nutida våld 64 00:04:13,692 --> 00:04:18,041 för vilket idealisten mycket enkelt dukar under: 65 00:04:18,065 --> 00:04:20,906 aktivism och överarbete. 66 00:04:21,414 --> 00:04:26,191 Ihärdigheten i vår aktivism neutraliserar vårt arbete för fred. 67 00:04:26,215 --> 00:04:30,533 Det förstör vår egen inre plats för fred." 68 00:04:32,041 --> 00:04:37,502 Alltför ofta blir våra drömmar dessa uppdelade fixeringar 69 00:04:37,526 --> 00:04:39,359 vid någon slags framtid 70 00:04:39,383 --> 00:04:43,502 som förstör förmågan att vara närvarande i våra liv nu. 71 00:04:44,926 --> 00:04:48,641 Våra drömmar om ett bättre liv för en framtida mänsklighet 72 00:04:48,665 --> 00:04:50,925 eller en mänsklighet i något annat land, 73 00:04:50,949 --> 00:04:54,973 fjärmar oss från de vackra människor som sitter bredvid oss 74 00:04:54,997 --> 00:04:56,910 i detta ögonblick. 75 00:04:58,481 --> 00:05:01,640 Nåväl, säger vi, det är priset för framsteg. 76 00:05:01,664 --> 00:05:03,077 Man kan åka till månen, 77 00:05:03,101 --> 00:05:07,115 eller ha stabilitet i sitt familjeliv. 78 00:05:07,679 --> 00:05:11,988 Och vi kommer inte ens på tanken att drömma i båda dimensionerna samtidigt. 79 00:05:12,012 --> 00:05:15,777 Vi sätter inte ribban mycket högre än vid stabilitet 80 00:05:15,801 --> 00:05:18,555 när det kommer till vårt känsloliv. 81 00:05:18,579 --> 00:05:21,915 Vilket är varför vår teknik för att tala med varandra 82 00:05:21,939 --> 00:05:24,308 har gått spikrakt uppåt, 83 00:05:24,332 --> 00:05:28,038 vår förmåga att lyssna och förstå varandra 84 00:05:28,062 --> 00:05:29,692 ligger platt. 85 00:05:31,236 --> 00:05:34,220 Vår tillgång till information är enorm, 86 00:05:35,665 --> 00:05:39,220 vår tillgång till glädje är liten. 87 00:05:41,442 --> 00:05:47,314 Men den här tanken, att vår nutid och vår framtid är ömsesidigt uteslutande, 88 00:05:47,338 --> 00:05:51,334 att för att uppnå vår potential att göra, måste vi ge upp 89 00:05:51,358 --> 00:05:54,521 vår grundläggande potential att vara, 90 00:05:54,545 --> 00:05:58,456 att antalet transistorer på en krets kan fördubblas och fördubblas, 91 00:05:58,480 --> 00:06:02,782 men vår förmåga till medkänsla, mänsklighet, lugn och kärlek 92 00:06:02,806 --> 00:06:04,884 på något vis är begränsad, 93 00:06:04,908 --> 00:06:07,874 är ett falskt och kvävande val. 94 00:06:10,237 --> 00:06:12,049 Jag förespråkar inte 95 00:06:12,073 --> 00:06:18,071 bara den oinspirerade tanken om bättre balans mellan arbete och liv. 96 00:06:19,471 --> 00:06:22,454 Vad gör det för nytta för mig att vara hemma med mina barn mer, 97 00:06:22,478 --> 00:06:25,263 om mina tankar alltid är någon annanstans under tiden? 98 00:06:26,600 --> 00:06:28,565 Jag talar inte ens om mindfulness. 99 00:06:28,589 --> 00:06:32,961 Mindfulness håller plötsligt på att bli ett verktyg för ökad produktivitet. 100 00:06:33,973 --> 00:06:36,290 (Skratt) 101 00:06:36,314 --> 00:06:37,466 Eller hur? 102 00:06:37,490 --> 00:06:40,434 Jag talar om att drömma 103 00:06:40,458 --> 00:06:45,219 lika djärvt i dimensionen av vårt väsen, 104 00:06:45,243 --> 00:06:47,727 som vi gör när det gäller industri och teknik. 105 00:06:47,751 --> 00:06:51,615 Jag talar om en djärv äkthet 106 00:06:52,536 --> 00:06:55,528 som tillåter oss att gråta tillsammans, 107 00:06:56,298 --> 00:07:01,826 en hjältemodig ödmjukhet som tillåter oss att ta av våra masker och vara äkta. 108 00:07:01,850 --> 00:07:04,375 Det är vår oförmåga att vara med varandra, 109 00:07:04,399 --> 00:07:08,733 vår rädsla för att gråta med varandra som skapar så många 110 00:07:08,757 --> 00:07:12,051 av de problem som vi frenetiskt försöker lösa från första början, 111 00:07:12,075 --> 00:07:15,375 från låsningar i kongressen till ekonomisk omänsklighet. 112 00:07:16,097 --> 00:07:19,094 (Applåder) 113 00:07:19,388 --> 00:07:23,435 Jag talar om vad Jonas Salk kallade Epok B, 114 00:07:23,459 --> 00:07:29,070 en ny tidsålder i vilken vi blir lika uppspelta och nyfikna 115 00:07:29,094 --> 00:07:33,103 och vetenskapliga kring mänsklighetens utveckling 116 00:07:33,127 --> 00:07:35,722 som vi är kring utvecklingen av teknik. 117 00:07:37,341 --> 00:07:39,802 Vi bör inte rygga undan från denna möjlighet 118 00:07:39,826 --> 00:07:42,595 bara för att vi inte riktigt förstår den. 119 00:07:43,357 --> 00:07:45,972 Det fanns en tid då vi inte förstod rymden. 120 00:07:46,722 --> 00:07:50,150 Eller för att vi är mer vana vid teknik och aktivism. 121 00:07:50,174 --> 00:07:53,445 Det är definitionen av att vara fast i en bekvämlighetszon. 122 00:07:53,469 --> 00:07:59,103 Vi är vi väldigt bekväma med att tänka oss otänkbara tekniska framsteg. 123 00:07:59,842 --> 00:08:03,993 2016 är det dimensionen av vårt väsen 124 00:08:04,017 --> 00:08:09,147 som är i skriande behov av vår fantasi. 125 00:08:11,782 --> 00:08:14,107 Vi är alla här för att drömma, 126 00:08:14,131 --> 00:08:15,799 men om vi är ärliga 127 00:08:15,823 --> 00:08:18,512 så jagar alla sin egen dröm. 128 00:08:18,536 --> 00:08:22,306 Ni vet, att titta på namnskyltarna för att se vem som kan hjälpa mig med min dröm, 129 00:08:22,330 --> 00:08:25,426 och ibland se rakt förbi varandras mänsklighet. 130 00:08:25,450 --> 00:08:29,156 Jag har inte tid med dig just nu. Jag har en plan för att rädda världen. 131 00:08:29,513 --> 00:08:30,665 Eller hur? 132 00:08:30,689 --> 00:08:33,666 (Skratt) 133 00:08:33,830 --> 00:08:38,306 För många år sedan, en gång i tiden, hade jag ett underbart företag 134 00:08:38,330 --> 00:08:42,290 som skapade långa resor för heroiskt civilengagemang. 135 00:08:42,647 --> 00:08:44,694 Vi hade ett mantra: 136 00:08:44,718 --> 00:08:48,535 "Human. Kind. Var båda." 137 00:08:49,139 --> 00:08:55,075 Vi uppmanade människor att experimentera överdrivet mycket med vänlighet. 138 00:08:55,599 --> 00:08:58,360 Typ, "Hjälp alla att sätta upp sina tält." 139 00:08:59,400 --> 00:09:01,971 Och det fanns många tält. 140 00:09:01,995 --> 00:09:03,265 (Skratt) 141 00:09:04,043 --> 00:09:05,766 "Köp glasspinnar till alla." 142 00:09:05,790 --> 00:09:07,671 "Hjälp folk fixa sina punkteringar 143 00:09:07,695 --> 00:09:10,621 trots att du vet att matkön kommer att bli längre." 144 00:09:10,645 --> 00:09:12,963 Och folk hakade verkligen på, 145 00:09:12,993 --> 00:09:15,780 såpass att om du fick punka på AIDS-cykelturen, 146 00:09:15,780 --> 00:09:18,815 var det svårt att fixa det, för så många människor frågade 147 00:09:18,815 --> 00:09:20,495 om du behövde hjälp. 148 00:09:21,345 --> 00:09:25,354 Under några dagar skapade vi, för tiotusentals människor, 149 00:09:25,378 --> 00:09:27,292 dessa världar 150 00:09:27,316 --> 00:09:31,522 som alla sa var så som de önskar att världen alltid skulle vara. 151 00:09:34,316 --> 00:09:38,823 Tänk om vi experimenterade med att skapa en sån värld 152 00:09:38,847 --> 00:09:40,935 under de kommande dagarna? 153 00:09:42,156 --> 00:09:45,965 Istället för att gå fram till någon och fråga, "Vad jobbar du med?" 154 00:09:47,195 --> 00:09:49,264 fråga istället, "Vilka är dina drömmar?" 155 00:09:50,315 --> 00:09:52,283 eller "Vilka är dina brustna drömmar?" 156 00:09:53,346 --> 00:09:58,163 Ni vet, "TED." Ta hand om Era Drömmar. 157 00:09:58,830 --> 00:10:01,809 (Applåder) 158 00:10:03,623 --> 00:10:06,179 Kanske det är "Jag vill hålla mig nykter." 159 00:10:06,203 --> 00:10:08,869 eller "Jag vill bygga en trädkoja med mitt barn." 160 00:10:09,512 --> 00:10:12,704 Istället för att gå fram till personen som alla vill träffa, 161 00:10:12,728 --> 00:10:14,485 gå fram till personen som är ensam 162 00:10:14,509 --> 00:10:17,196 och fråga om de vill ta en kopp kaffe. 163 00:10:18,544 --> 00:10:21,020 Jag tror det vi är mest rädda för 164 00:10:21,044 --> 00:10:25,400 är att vi ska förvägras möjligheten att uppfylla vår sanna potential, 165 00:10:25,424 --> 00:10:28,035 att vi föddes till att drömma 166 00:10:28,059 --> 00:10:31,671 och att vi kan dö utan att nånsin ha fått chansen. 167 00:10:33,630 --> 00:10:35,258 Tänk er en värld 168 00:10:35,282 --> 00:10:40,769 där vi helt enkelt ser den djupa, existentiella rädslan hos varandra 169 00:10:41,503 --> 00:10:44,635 och älskar varandra djärvt för att vi vet 170 00:10:44,659 --> 00:10:48,222 att livet som människa är att leva med den rädslan. 171 00:10:49,793 --> 00:10:55,341 Det är dags för oss att drömma i flera dimensioner samtidigt, 172 00:10:56,262 --> 00:11:00,230 och någonstans som överträffar alla förunderliga saker 173 00:11:00,254 --> 00:11:03,904 som vi kan och kommer och måste göra, 174 00:11:04,881 --> 00:11:10,087 finns sfären med alla otroliga saker som vi skulle kunna vara. 175 00:11:11,748 --> 00:11:15,206 Det är dags att vi kliver in i den dimensionen 176 00:11:15,230 --> 00:11:18,983 och kommer ut med det faktum att vi har drömmar där också. 177 00:11:21,214 --> 00:11:24,079 Om månen kunde drömma, 178 00:11:26,039 --> 00:11:29,952 tror jag att det skulle vara dess dröm för oss. 179 00:11:31,540 --> 00:11:33,179 Det är en ära att vara här med er. 180 00:11:33,203 --> 00:11:35,112 Tack så mycket. 181 00:11:35,136 --> 00:11:38,126 (Applåder)