WEBVTT

00:00:00.774 --> 00:00:03.166
Jag blir 44 nästa månad,

00:00:03.190 --> 00:00:07.670
och det känns som om 44 kommer att bli
ett väldigt bra år,

00:00:07.694 --> 00:00:10.595
ett år av uppfyllda mål
och självförverkligande.

00:00:11.532 --> 00:00:12.895
Det känns så, inte för att

00:00:12.919 --> 00:00:15.966
det finns något särskilt
som jag väntar på,

00:00:15.990 --> 00:00:18.750
utan för att jag har läst
att det är ett bra år

00:00:18.774 --> 00:00:21.775
i en bok av Norman Mailer från 1968.

NOTE Paragraph

00:00:22.497 --> 00:00:25.449
"Han kände sin egen ålder, fyrtiofyra ..."

00:00:25.473 --> 00:00:28.391
skrev Mailer i "Nattens arméer"

00:00:28.415 --> 00:00:30.877
" ... kände sig som den stabila kropp

00:00:30.901 --> 00:00:34.671
av ben, muskler, hjärta, tankar och 
känslor som krävdes för att vara man,

00:00:34.695 --> 00:00:36.534
som om han hade nått fram."

NOTE Paragraph

00:00:37.207 --> 00:00:39.711
Jo, jag vet att Mailer inte skrev om mig.

00:00:40.295 --> 00:00:42.083
Men att han samtidigt gjorde det;

00:00:42.617 --> 00:00:46.591
eftersom vi alla - du, jag
och huvudpersonen i hans bok -

00:00:46.615 --> 00:00:48.825
åldras steg för steg.

00:00:48.849 --> 00:00:51.814
Vi följer samma fantastiska bana, 
från det att vi föds:

00:00:53.224 --> 00:00:55.782
genom barndomens mirakler 
och begränsningar;

00:00:56.425 --> 00:00:59.761
genom ungdomens frigörelseprocess 
och frustrationer;

00:01:00.380 --> 00:01:03.499
till kraften och ansvaret hos de vuxna

00:01:04.188 --> 00:01:07.714
och de insikter och den försoning
som hör de äldre till.

00:01:08.391 --> 00:01:10.293
Det finns livsmönster,

00:01:10.317 --> 00:01:11.651
och dem delar vi.

00:01:12.230 --> 00:01:17.029
Thomas Mann skrev: "Det kommer att
hända mig likväl som dem."

NOTE Paragraph

00:01:17.772 --> 00:01:19.989
Vi inte bara lever de här mönstren;

00:01:20.013 --> 00:01:21.742
vi bevarar dem.

00:01:21.766 --> 00:01:24.973
Vi skriver ned dem i böcker, 
där de blir till berättelser

00:01:24.997 --> 00:01:27.191
som sedan kan läsas och kännas igen.

00:01:27.669 --> 00:01:29.960
Böcker säger oss vilka vi har varit,

00:01:29.984 --> 00:01:32.826
vilka vi är - och vilka vi kommer att bli.

00:01:33.492 --> 00:01:35.455
Och så har de gjort i tusentals år.

00:01:36.162 --> 00:01:37.805
James Salter skrev:

00:01:37.829 --> 00:01:41.756
"Livet omvandlas till sidor, 
om det omvandlas till någonting alls."

NOTE Paragraph

00:01:42.979 --> 00:01:46.348
För sex år sedan slog mig en tanke:

00:01:46.372 --> 00:01:50.303
om livet omvandlas till sidor,
då skulle det ju någonstans finnas

00:01:50.327 --> 00:01:52.687
skrivna texter om alla åldrar.

00:01:52.711 --> 00:01:56.291
Om jag kunde hitta dem, så kunde jag 
sätta ihop dem till en berättelse.

00:01:56.315 --> 00:01:58.353
Jag kunde sätta samman dem till ett liv,

00:01:58.377 --> 00:02:01.123
ett långt liv, ett hundraårigt liv,

00:02:01.147 --> 00:02:03.440
hela den långa fantastiska banan

00:02:03.464 --> 00:02:06.028
som de mest lyckligt lottade
bland oss får följa.

00:02:07.321 --> 00:02:09.797
Då var jag 37,

00:02:10.613 --> 00:02:13.469
"urskillningens ålder"
skrev William Trevor.

00:02:15.074 --> 00:02:18.298
Jag funderade mycket över tiden 
och åldrandet.

00:02:18.322 --> 00:02:21.165
Efter en sjukdom i familjen och
när jag själv blev skadad

00:02:21.189 --> 00:02:24.474
visste jag sedan länge att det inte är 
självklart att bli gammal.

00:02:25.056 --> 00:02:28.691
Och att bli gammal var bara att 
skjuta upp det oundvikliga.

00:02:28.715 --> 00:02:31.392
Tiden genomskådade det som 
omständigheterna inte gjorde.

00:02:31.947 --> 00:02:33.755
Det var ju ganska nedslående.

NOTE Paragraph

00:02:34.413 --> 00:02:36.834
Men en förteckning
skulle i alla fall överleva.

00:02:37.334 --> 00:02:40.479
Att nedteckna ett liv,
det ena sårbara året efter det andra,

00:02:40.503 --> 00:02:43.740
skulle bli som att fånga upp och 
förankra det som flöt omkring,

00:02:43.764 --> 00:02:47.107
skulle ge mig själv och andra 
en glimt in i framtiden

00:02:47.131 --> 00:02:48.909
oavsett om vi nådde dit.

00:02:49.574 --> 00:02:53.661
När jag väl börjat samla ihop min lista
blev jag som besatt.

00:02:53.685 --> 00:02:56.878
Jag letade sida efter sida 
efter alla möjliga åldrar.

00:02:57.702 --> 00:03:01.937
Nu var vi här på varje års steg 
genom våra första hundra år.

00:03:02.624 --> 00:03:05.636
"Tjugo-sju ... en period av 
plötsliga uppenbarelser,"

00:03:07.048 --> 00:03:10.616
"sextiotvå ... av subtila
minskande förmågor."

NOTE Paragraph

00:03:11.989 --> 00:03:15.889
Naturligtvis visste jag
att sådana insikter var relativa.

00:03:16.405 --> 00:03:20.460
Nu för tiden lever vi längre,
och åldras mer långsamt.

00:03:21.151 --> 00:03:24.311
Christopher Isherwood använde 
uttrycket "det gula bladet"

00:03:24.335 --> 00:03:26.486
för att beskriva en 53-årig man,

00:03:26.510 --> 00:03:30.829
bara ett sekel efter att Lord Byron hade
använt det om sig själv när han var 36.

NOTE Paragraph

00:03:30.853 --> 00:03:33.130
(Skratt)

NOTE Paragraph

00:03:33.154 --> 00:03:36.773
Jag visste också att livet kan förändras
ohyggligt och oförutsägbart

00:03:36.797 --> 00:03:38.585
från ett år till ett annat,

00:03:38.609 --> 00:03:41.384
och att olika människor kan känna samma
ålder på olika sätt.

00:03:42.045 --> 00:03:45.619
Men trots det: när listan växte fram,

00:03:45.643 --> 00:03:49.032
uppenbarades också på sidorna,
lika klart som en spegelbild

00:03:49.056 --> 00:03:50.972
det liv som jag dittills hade levt:

00:03:51.710 --> 00:03:55.129
och insåg att vid 20 "... blir man allt 
mindre säker på vem man är;"

00:03:56.002 --> 00:04:00.517
och vid 30 uppstår man från "... ödelandet 
där man förbereder sig för ett aktivt liv;"

00:04:01.057 --> 00:04:05.173
till att vid 40 " ... mjukt stänga dörrar
till sådana rum som

00:04:05.197 --> 00:04:07.326
[jag] inte kommer att återvända till."

00:04:08.720 --> 00:04:10.315
Och där stod jag.

NOTE Paragraph

00:04:11.885 --> 00:04:14.143
Där står vi alla, naturligtvis.

00:04:14.762 --> 00:04:17.200
Milton Glaser, den store grafiske
designern

00:04:17.224 --> 00:04:20.035
vars vackra visualiseringar ni ser här,

00:04:20.519 --> 00:04:22.379
och som idag är 85 -

00:04:22.403 --> 00:04:26.503
alla dessa år "... ett mognande och en
apoteos", skrev Nabokov -

00:04:27.211 --> 00:04:30.669
påpekade för mig att 
precis som konst och färg

00:04:31.455 --> 00:04:34.307
kan litteraturen hjälpa oss att minnas
vad vi har upplevt.

NOTE Paragraph

00:04:35.095 --> 00:04:38.833
Och när jag läste listan för min farfar

00:04:38.857 --> 00:04:40.593
bekräftade han den, nickande.

00:04:41.339 --> 00:04:44.581
Då var han 95 och skulle snart dö,

00:04:45.234 --> 00:04:47.355
vilket, som Roberto Bolaño skrev,

00:04:47.379 --> 00:04:49.700
"... är detsamma som att aldrig dö."

00:04:51.556 --> 00:04:54.196
Och när jag ser tillbaka
var det han sa att ja,

00:04:55.357 --> 00:04:59.849
Proust hade rätt i att när vi är 22,
är vi säkra på att vi aldrig ska dö,

00:05:02.010 --> 00:05:04.570
precis som tanatologen Edwin Scheidman
hade rätt i

00:05:04.678 --> 00:05:07.443

att vid 90 är vi säkra på att vi ska det.

00:05:09.229 --> 00:05:10.621
Det hände honom

00:05:11.234 --> 00:05:12.439
liksom dem.

NOTE Paragraph

00:05:15.479 --> 00:05:16.932
Nu är listan klar:

00:05:18.169 --> 00:05:20.189
ett hundra år.

00:05:21.443 --> 00:05:23.067
Och när jag går igenom den

00:05:24.298 --> 00:05:26.204
vet jag att jag inte är färdig.

00:05:26.800 --> 00:05:28.895
Jag ska fortfarande leva mitt liv

00:05:28.919 --> 00:05:31.419
och har många fler sidor att nå fram till.

00:05:32.546 --> 00:05:34.398
Och med Mailer i bakhuvudet

00:05:34.422 --> 00:05:36.032
ser jag fram emot 44.

NOTE Paragraph

00:05:36.746 --> 00:05:37.924
Tack.

NOTE Paragraph

00:05:37.948 --> 00:05:40.930
(Applåder)