Hej. Jag kommer att prata om vikten av
uppskattning, beundran, att kunna säga tack,
och att den behöver vara specifik och genuin.
Jag blev intresserad av det här genom
att jag märkte i mig själv när jag växte upp
fram till ett par ås sedan,
att jag ville säga tack till någon,
att uppskatta dem,
ta in deras uppskattning
men jag hindrade det.
Jag frågade mig själv varför?
jag kände mig blyg, och skämdes.
Och min fråga var,
är jag den enda som känner så här?
Jag bestämde mig för att undersöka det.
Jag är lyckligt lottad att arbeta på en rehabiliteringsklinik,
så jag ser människor som kämpar mot ett missbruk.
Och ibland blir det så enkelt som
att deras pappa dog utan att någonsin sagt att han var stolt över dem.
Men sen hör de från familjen och vännerna
att pappan sagt till alla andra att han var stolt över honom,
men aldrig sagt det till sin son.
Det är för han inte visste att sonen behövde höra det.
Så min fråga är, varför frågar vi inte efter det vi behöver?
Jag kände en man som var gift i 25 år
som längtade efter att höra sin fru säga,
"tack för att du försörjer familjen så jag kan stanna hemma med barnen,"
men han frågade aldrig.
Jag känner en kvinna som är bra på att fråga.
Varje vecka träffar hon sin man och säger,
Jag skulle vilja att du tackar mig för allt det arbete jag gör i huset och för barnen"
Och han säger "Det är fantastiskt, det är fantastiskt"
Uppskattning behöver vara uppriktig,
men hon tar på sig ansvaret för att få uppskattning.
En annan vän till mig, April, som jag känt sedan förskolan,
tackar sina barn för att de gör sitt hushållsarbete.
Och hon säger, "Varför ska jag inte tacka dem, även om de ska göra sysslorna?"
Så frågan är, varför hindrade jag det?
Varför hindrar andra?
Varför kan jag säga "Jag vill ha min biff välstekt,
och jag behöver storlek 40 på skorna", men jag kan inte säga,
"kan du uppskatta mig för det här?"
Och det är för att jag ger er en inblick i mitt liv.
Jag berättar om situationer då jag är osäker.
Jag berättar var jag behöver er hjälp.
Och jag behandlar er, min inre cirkel,
som om ni är mina fiender.
För vad kan du göra med dessa uppgifter?
Du skulle kunna ignorera mig.
Du skulle kunna utnyttja det.
Eller så kan du uppfylla mina behov.
Och jag tog min cykel till cykelaffären-- jag älskar detta --
den cykeln, och de gjorde något som kallas "spänna" ekrarna.
Mekaniken sa, "Om du håller hjulen i trim,
så blir cykeln mycket bättre."
Jag fick tillbaka samma cykel,
och de hade bytt alla ekrar från hjulet
som jag hade haft i två och halvt år, och min cykel kändes som ny.
Jag kommer att utmana alla er.
Jag vill att ni ska trimma era hjul:
var ärlig om den uppskattning du behöver höra.
Vad behöver du höra? Åk hem till din fru,
och fråga henne, vad behöver hon?
Åk hem till din man -- vad behöver han?
Åk hem, ställ dessa frågor och hjälp sedan människorna omkring dig.
Och det är enkelt.
Varför ska vi bry oss om det här?
Vi pratar om världsfred.
Hur kan vi skapa en fredlig värld med olika kulturer och språk?
Jag tror det startar från hem till hem, under samma tak.
Så vi får börja med vårt eget hem.
Jag vill tacka alla er i publiken
för att ni är fantastiska makar, mammor
vänner, döttrar, söner.
Och kanske har ingen sagt så till dig,
men du har gjort ett väldigt bra jobb.
Tack för att ni kom hit
för att förändra världen med era idéer.
Tack.
(Applåder)