WEBVTT

00:00:04.796 --> 00:00:08.342
Det har gått några år sedan jag sett efter hur det står till med Bechdel-provet För Kvinnor i Filmer

00:00:08.342 --> 00:00:10.469
så jag tänkte att det skulle passa bra att titta in hos Hollywood

00:00:10.469 --> 00:00:14.640
och se om några avsevärda förbättringar vad gäller kvinnors representation har skett på vita duken.

00:00:14.640 --> 00:00:20.229
Ett sätt att göra detta är att applicera provet på de filmer som nominerats till Bästa Film i 2011 års Oscarsgala,

00:00:20.229 --> 00:00:23.398
eftersom Oscarsgalan är välkänd som "den bästa av de bästa"

00:00:23.398 --> 00:00:25.817
åtminstone enligt industrin själv.

00:00:25.817 --> 00:00:30.155
Men innan jag kommer till det så är här en snabb påminnelse om vad Bechdel-provet är och hur det fungerar.

00:00:30.155 --> 00:00:34.064
Bechdel-provet är ett väldigt grundläggande mått för att mäta kvinnors relevans i en films handling

00:00:34.064 --> 00:00:36.850
och för att generellt fastställa kvinnlig närvaro i Hollywoodfilmer.

00:00:36.850 --> 00:00:41.517
Det blev populariserat av Allison Bechdel i hennes serie Dykes to Watch Out For, 1985.

00:00:41.517 --> 00:00:45.767
För att en film ska klara provet behöver den endast uppfylla dessa tre, väldigt enkla, kriterier:

00:00:45.767 --> 00:00:49.049
En film måste ha minst två medverkande kvinnor med namn,

00:00:49.049 --> 00:00:50.480
som pratar med varann,

00:00:50.480 --> 00:00:52.431
om någonting annat än en man.

00:00:52.431 --> 00:00:53.638
Ganska enkelt, eller hur?

00:00:53.638 --> 00:00:56.765
Jag menar, det här är verkligen så lågt det går att sätta ribban

00:00:56.765 --> 00:00:59.268
vad gäller kvinnors betydelsefulla närvaro i filmer.

00:00:59.268 --> 00:01:01.228
Låt oss komma ihåg att detta skapades som lite av ett skämt

00:01:01.228 --> 00:01:05.649
för att skoja om det faktum att det finns så få filmer med betydelsefulla kvinnliga karaktärer.

00:01:05.649 --> 00:01:08.068
Anledningen till att detta prov blivit så viktigt på senare år

00:01:08.068 --> 00:01:12.447
är för att det faktiskt understryker ett allvarligt och pågående problem inom nöjesindustrin.

00:01:12.447 --> 00:01:15.867
Så med det i bakhuvudet, låt oss titta på Oscarsgalans nomineringar för Bästa Film

00:01:15.867 --> 00:01:18.745
år 2011 och se hur de klarar av Bechdel-testet.

00:01:18.745 --> 00:01:20.596
Först ut The Descendants.

00:01:20.596 --> 00:01:23.754
Det är en historia om en far som tar sin familj genom en kris.

00:01:23.754 --> 00:01:27.129
Mamman är i princip frigid innan öppningstexten ens rullat klart

00:01:27.129 --> 00:01:29.923
för att förse fadersfiguren med en katalysator för dennes växande.

00:01:29.923 --> 00:01:34.469
Den här filmen klarar provet på grund av en handfull korta interaktioner mellan kvinnliga karaktärer,

00:01:34.469 --> 00:01:37.556
inklusive mellan de två döttrarna Alex och Scotty.

00:01:37.556 --> 00:01:42.894
Moneyball är en historia om ett American League baseball-lag där fokus ligger på dess disponent Billy Beane.

00:01:42.894 --> 00:01:47.566
Den klarar verkligen inte testet då den inte ens innehåller två kvinnliga karaktärer som pratar med varann överhuvudtaget.

00:01:47.566 --> 00:01:51.153
Trots detta är det en förvånansvärt rolig och fängslande film.

00:01:51.153 --> 00:01:54.323
The Tree of Life är en mer experimentell film om en pojke och hans familj.

00:01:54.323 --> 00:01:57.563
Den får underkänt då i den enda korta scenen där två kvinnor pratar med varann,

00:01:57.563 --> 00:02:00.329
handlar konversationen om familjens sons död.

00:02:00.329 --> 00:02:03.165
Det stämmer att filmen innehåller väldigt lite dialog,

00:02:03.165 --> 00:02:06.340
men pappan och sonen pratar med varann vid flera tillfällen.

00:02:06.340 --> 00:02:11.262
Hugo Cabret är en orginell film om en föräldralös pojke som försöker lösa ett mysterie som hans pappa lämnat efter sig.

00:02:11.262 --> 00:02:14.134
Men trots att det finns två namngivna kvinnliga karaktärer som pratar med varann

00:02:14.134 --> 00:02:17.253
relaterar alltid deras konversationer till en man,

00:02:17.253 --> 00:02:21.391
bortsett från en 5-sekunders-interaktion som vissa kan anse godkänns.

00:02:21.391 --> 00:02:25.896
Isabelle: Var du en skådespelerska? En riktig biografskådespelerska? Det är otroligt romantiskt, mama.

00:02:25.896 --> 00:02:30.609
Mama: Så var det inte, vi var inte filmstjärnor som de har idag.

00:02:30.609 --> 00:02:34.446
Om du tappar din ask minttabletter i biografen och därför missar den enda scen

00:02:34.446 --> 00:02:37.919
där två kvinnor pratar med varann under hela filmen

00:02:37.919 --> 00:02:40.009
är det någonting som står snett till.

00:02:40.009 --> 00:02:43.167
Extremt Högt och Otroligt Nära får också underkänt.

00:02:43.167 --> 00:02:47.376
Den handlar om en pojkes kamp att hantera traumat efter att ha förlorat sin pappa den 11 september.

00:02:47.376 --> 00:02:51.340
Två kvinnor pratar inte ens med varann om någonting annat än pojken.

00:02:51.340 --> 00:02:55.752
I klassisk Woody Allen-anda, handlar Midnight in Paris om en man som kämpar med att hitta sig själv

00:02:55.752 --> 00:02:58.011
och trots att det finns kvinnor i filmen

00:02:58.011 --> 00:03:01.848
diskuterar de egentligen aldrig någonting annat än män och mäns inflytande i deras liv.

00:03:01.848 --> 00:03:05.760
Vissa kritiker har argumenterat för att denna scen mellan Inez och hennes mamma räknas som godkänd.

00:03:05.760 --> 00:03:10.102
Helen: Kom och titta på de här, Inez. Skulle inte dessa vara förtjusande i ett strandhus i Malibu?

00:03:10.102 --> 00:03:11.286
Inez: Åh.

00:03:11.286 --> 00:03:12.493
Helen: Hur mycket, herrn?

00:03:12.493 --> 00:03:14.119
Butiksägaren: Arton tusen.

00:03:14.119 --> 00:03:15.280
Helen: Tack.

00:03:15.280 --> 00:03:16.154
Inez: Vad är det?

00:03:16.154 --> 00:03:17.669
Helen: De är ett kap på 18,000 dollar.

00:03:17.669 --> 00:03:20.575
Gil: 18,000 dollar för detta!?

00:03:20.575 --> 00:03:21.828
Helen: Eller vänta, det är euro...

00:03:21.828 --> 00:03:26.123
Men som du märker är även Owen Wilsons karaktär och butiksägaren involverade i interaktionen.

00:03:26.123 --> 00:03:27.749
Så jag skulle säga att den får underkänt.

00:03:27.749 --> 00:03:30.794
Men jag återkommer till frågan om enskilda repliker senare i videon.

00:03:30.794 --> 00:03:32.834
Något som är ännu mer pinsamt med denna film

00:03:32.834 --> 00:03:37.092
är att en av de mest betydelsefulla historiska figurerna som Gil interagerar med är Gertrude Stein.

00:03:37.092 --> 00:03:39.010
För er som inte känner till henne

00:03:39.010 --> 00:03:42.772
är Stein en av de mest berömda skribenterna och lesbiska kvinnorna i amerikansk historia,

00:03:42.772 --> 00:03:47.727
och Woody Allen har mage att inte ens låta henne prata med en annan kvinnlig karaktär under hela filmens gång.

00:03:47.727 --> 00:03:49.980
War Horse är en historia om en pojke och sin häst.

00:03:49.980 --> 00:03:51.619
Den får underkänt.

00:03:51.619 --> 00:03:53.316
Vi går vidare.

00:03:53.316 --> 00:03:56.903
Niceville är en kvinnocentrerad historia med en stor kvinnlig rolluppsättning,

00:03:56.903 --> 00:03:58.780
det finns inget tvivel om att denna film klarar provet.

00:03:58.780 --> 00:04:03.285
Medan filmen är djupt problematisk när det kommer till att porträttera frågor om rasism i Amerika

00:04:03.285 --> 00:04:07.831
ger både Viola Davis och Octavia Spencer otroliga och rörande framföranden.

00:04:07.831 --> 00:04:11.426
Till sist har vi filmen The Artist och det stämmer att detta är en stumfilm.

00:04:11.426 --> 00:04:16.418
Så du kanske undrar hur vi applicerar Bechdel-provet på en film utan verbal dialog.

00:04:16.418 --> 00:04:20.510
I klassisk stumfilmsstil kommunicerar faktiskt karaktärerna med varann

00:04:20.510 --> 00:04:22.177
via text,

00:04:22.177 --> 00:04:23.221
mimade ord,

00:04:23.221 --> 00:04:26.850
ansiktsuttryck, fysiska gester och pantomim.

00:04:26.850 --> 00:04:30.896
Så vad gäller denna accepterar jag all overbal kommunikation mellan två kvinnor

00:04:30.896 --> 00:04:34.019
som är av någon betydelse för handlingen som inte handlar om en man.

00:04:34.019 --> 00:04:36.898
Och häpnadsväckande nog... får den ändå underkänt.

00:04:36.898 --> 00:04:41.656
Det ser ut som att av de 9 nomineringar för Bästa Film 2011 klarar bara 2 tydligt Bechdel-provet,

00:04:41.656 --> 00:04:44.451
medan två andra är diskutabla med enskilda repliker.

00:04:44.451 --> 00:04:48.288
Noterbart är att endast en nominerad film är kvinnocentrerad.

00:04:48.288 --> 00:04:50.081
Vi återgår till Hugo Cabret och Midnight in Paris,

00:04:50.081 --> 00:04:54.917
tyvärr leder ofta diskussioner om Bechdel-provet till käbbel kring huruvida

00:04:54.917 --> 00:04:59.514
en kort och tvivelaktig ordväxling gör att en film klarar provet eller inte.

00:04:59.514 --> 00:05:02.254
Det är inte nödvändigt att gräva ner sig i en oviktig detalj

00:05:02.254 --> 00:05:05.305
om huruvida en 10-sekunders-scen är "att prata med varann".

00:05:05.305 --> 00:05:07.682
Om det verkligen finns en så pass stor debatt kring detta

00:05:07.682 --> 00:05:12.169
är det en ganska tydlig indikation på att det existerar ett problem vad gäller kvinnlig representation i filmen.

00:05:12.169 --> 00:05:13.772
Så, i Bechdel-provets anda

00:05:13.772 --> 00:05:16.836
skulle jag vilja föreslå ett litet tillägg:

00:05:16.836 --> 00:05:19.158
En film måste ha två namngivna kvinnor som pratar med varann

00:05:19.158 --> 00:05:23.082
i längre än 60 sekunder om någonting annat än en man.

00:05:23.082 --> 00:05:25.335
Den här nya 60-sekunders-regeln skulle hjälpa till att förtydliga provet

00:05:25.335 --> 00:05:28.539
och lösa lite av käbblet kring en eller två repliker

00:05:28.539 --> 00:05:31.883
och om två kvinnor faktiskt pratar med varann i längre än 60 sekunder

00:05:31.883 --> 00:05:35.544
finns det en något större chans att dialogen är relevant till handlingen,

00:05:35.544 --> 00:05:37.170
kanske.

00:05:37.170 --> 00:05:43.385
Jag menar, det är bara en minut av en film på 90 eller 120 minuter som vi snackar om här, ribban är fortfarande låg.

00:05:43.385 --> 00:05:47.430
Filmer som godkänns skulle inte nödvändigtvis innehålla betydelsefulla kvinnliga roller

00:05:47.430 --> 00:05:50.976
men det skulle göra det svårare för en film att glida igenom på grund av en teknikalitet.

00:05:50.976 --> 00:05:54.187
Om vi till exempel ser på nomineringarna för Bästa Film 2010,

00:05:54.187 --> 00:05:57.065
skulle 6 av 10 kanske klara sig

00:05:57.065 --> 00:06:01.047
men om vi applicerar den nya 60-sekunders-regeln ser vi att hälften av dessa inte skulle klara provet.

00:06:01.047 --> 00:06:06.620
De tre filmer från 2010 som faktiskt klarar testet med kvinnor som pratar med varann i över 60 sekunder

00:06:06.620 --> 00:06:10.799
om någonting annat än en man är faktiskt filmer centrerade kring kvinnor.

00:06:10.799 --> 00:06:13.957
Och om du ännu inte sett Winter's Bone, sätt det högst upp på din lista.

00:06:13.957 --> 00:06:16.585
Förutom att vara vackert filmad och bra spelad,

00:06:16.585 --> 00:06:21.590
rekommenderar jag den verkligen på grund av sitt komplexa porträtterande av genus och fattigdom i landsbygdens Amerika.

00:06:21.590 --> 00:06:25.135
Intressant nog, trots att True Grit är en kvinnocentrerad historia,

00:06:25.135 --> 00:06:28.865
som följer Mattie Ross kamp att klara sig i en mansdominerad värld,

00:06:28.865 --> 00:06:32.115
klarar filmen inte provet när vi applicerar 60-sekunders-regeln.

00:06:32.115 --> 00:06:36.527
Faktum är att den enda ordväxling hon har med någon annan kvinna är med värdshusvärden Mrs. Floyd

00:06:36.527 --> 00:06:39.778
och dessa tillfälliga interaktioner utgör mindre än en minut totalt.

00:06:39.778 --> 00:06:43.528
Denna typ av film där den kvinnliga huvudrollen befinner sig i en nästan helt manlig värld

00:06:43.528 --> 00:06:48.491
leder tankarna till Smurfette-principen som jag diskuterat i min Troper vs Kvinnor-videoserie.

00:06:48.491 --> 00:06:51.953
Återigen, för att förtydliga är detta provet inte ett mått på en films kvalité,

00:06:51.953 --> 00:06:57.208
det avgör inte om en film är feministisk eller inte och det avgör inte ens om en film är kvinnocentrerad.

00:06:57.208 --> 00:06:59.085
En del ganska hemska filmer inklusive de som har

00:06:59.085 --> 00:07:03.840
stereotypa och/eller sexistiska representationer av kvinnor kan klara provet galant,

00:07:03.840 --> 00:07:08.316
medan riktigt välgjorda filmer som jag varmt skulle rekommendera kanske inte skulle göra det.

00:07:08.316 --> 00:07:12.286
Bechdel-provet fungerar bäst när det används som ett verktyg för att utvärdera Hollywood som en institution,

00:07:12.286 --> 00:07:15.444
det kan appliceras på i princip vilken gruppering av mainstream-filmer som hellst,

00:07:15.444 --> 00:07:21.109
som Golden Globes nomineringarna eller de mest inkomstbringande filmer från vilket år som hellst, alla med liknande resultat.

00:07:21.109 --> 00:07:24.945
Provet hjälper oss identifiera bristen på relevanta och betydelsefulla kvinnliga roller

00:07:24.945 --> 00:07:28.308
som ett större mönster i filmindustrin som helhet.

00:07:28.308 --> 00:07:32.255
Problemet är inte begränsat till en enskild film, regissör eller genre.

00:07:32.255 --> 00:07:34.788
Då och då får vi en film som Bridesmaids

00:07:34.788 --> 00:07:40.336
som skildrar kvinnor och kvinnors förhållande med varann i ett mer genuint och på ett mindre "chick filckigt" sätt

00:07:40.336 --> 00:07:44.923
men detta händer ungefär lika ofta som kvinnor är nominerade för Bästa Regi av Oscarsgalans akademi.

00:07:44.923 --> 00:07:48.593
Som svar på Bechdel-provet får jag ofta frågan "men, tvärtom då?"

00:07:48.593 --> 00:07:53.098
"Varför finns det inget test som också avgör huruvida två män pratar med varann om något annat än en kvinna?"

00:07:53.098 --> 00:07:56.434
Svaret på det är enkelt, testet är till för att påvisa ett problem,

00:07:56.434 --> 00:08:00.438
och det finns inget problem med brist på män som interagerar med varann.

00:08:00.438 --> 00:08:04.159
Bechdel-provet är användbart för att det kan peka på ett institutionellt mönster

00:08:04.159 --> 00:08:08.153
och eftersom det inte finns något problem med män och att mäns underrepresentation i filmer,

00:08:08.153 --> 00:08:11.032
är det omvända provet meningslöst och irrelevant.

00:08:11.032 --> 00:08:13.865
Kvinnor är inte de enda som är marginaliserade i Hollywoodfilmer,

00:08:13.865 --> 00:08:16.791
så en användbar variation av Bechdel-provet är

00:08:16.791 --> 00:08:20.645
att applicera det på utvecklingen och närvaron av mörkhyade karaktärer.

00:08:20.645 --> 00:08:25.498
Alaya Dawn Johnson använde provet för att ifrågasätta ifall filmen innehåller två eller fler mörkhyade personer,

00:08:25.498 --> 00:08:28.967
som pratar med varann om någonting annat än en vit person.

00:08:28.967 --> 00:08:31.884
Antalet filmer som godkänns i detta prov är extremt litet,

00:08:31.884 --> 00:08:36.272
till och med en film som Niceville som har flera namngivna mörkhyade kvinnor i prominenta roller,

00:08:36.272 --> 00:08:42.313
klarar provet med den smalaste av marginaler på grund av att karaktärerna nästan alltid pratar med eller om vita personer.

00:08:42.313 --> 00:08:46.609
Denna variation av provet belyser det faktum att Hollywood fortfarande i princip vägrar

00:08:46.609 --> 00:08:50.989
göra filmer för en allmän publik med fokus på mörkhyades liv

00:08:50.989 --> 00:08:54.159
om de inte också innehåller en sympatisk vit karaktär.

00:08:54.159 --> 00:08:56.126
Som Martha Southgate poängterade,

00:08:56.126 --> 00:09:00.537
"Outtalat i Niceville och ett antal andra populära verk som hanterar medborgarrättsrörelsen

00:09:00.537 --> 00:09:06.621
är idén om att en vit karaktär på något sätt är avgörande eller till och med nödvändig för denna typ av berättelse om svart frigörelse."

00:09:06.621 --> 00:09:10.216
Så med det i baktanke, och som jag såg på George Takeis Facebooksida,

00:09:10.216 --> 00:09:14.632
kanske detta är en något mer passande titel till filmen.

00:09:14.632 --> 00:09:20.310
Så medan det kanske känns tröstande att tänka att antalet betydande roller för kvinnor i Hollywoodfilmer sakta växer,

00:09:20.310 --> 00:09:22.937
är sanningen att det faktiskt inte gör det.

00:09:22.937 --> 00:09:28.860
Män är fortfarande huvudsakligen studiochefer, manusförfattare, regissörer och de största beslutsfattarna i industrin

00:09:28.860 --> 00:09:31.321
och de berättar historier de kan relatera till.

00:09:31.321 --> 00:09:36.041
Detta resulterar, inte helt överraskande, i att de flesta filmer fokuserar på män och mäns historier.

00:09:36.041 --> 00:09:41.126
Så medan det kanske är logiskt att en specifik film som Moneyball är mansdominerad och manscentrerad

00:09:41.126 --> 00:09:44.417
och att de inte ville eller inte kunde inkorporera kvinnor som större karaktärer

00:09:44.417 --> 00:09:49.589
är problemet att den stora majoriteten av filmer som görs i Hollywood också är manscentrerade och mansdominerade.

00:09:49.589 --> 00:09:52.967
Det är deprimerande tydligt att Hollywood inte prioriterar roller för kvinnor

00:09:52.967 --> 00:09:55.428
och inte är intresserade av att berätta kvinnors historier.

00:09:55.428 --> 00:10:01.101
Den verkliga lösningen på detta är att filmskapare och filmförfattare fokuserar fler filmer på kvinnor och kvinnors liv,

00:10:01.101 --> 00:10:03.440
det är så vi löser detta problem.

00:10:03.440 --> 00:10:06.784
Det finns bokstavligen tusentals intressanta, viktiga och modiga

00:10:06.784 --> 00:10:09.710
kvinnohistorier som bara väntar på att berättas på vita duken.

00:10:09.710 --> 00:10:12.987
När det finns lika många historier som centrerar kring kvinnor som män,

00:10:12.987 --> 00:10:15.700
då kommer vi inte ha mycket användning för Bechdel-provet,

00:10:15.700 --> 00:10:20.721
men sorgligt nog verkar det som att det fortfarande är en lång väg kvar att gå.

00:10:20.721 --> 00:10:25.453
Feminist Frequency-videor är alltid reklamfria, så jag behöver din hjälp för att fortsätta.

00:10:25.453 --> 00:10:29.784
Besök gärna feministfrequency.com/donate