Det här är en viktig fråga. [Är det etiskt att ändra människokroppen?] För vi börjar hitta verktyg att utveckla oss människor. Vi kan utveckla bakterier, växter och djur. Och vi har nått en punkt där vi behöver fråga oss själva, är det verkligen etiskt och vill vi utveckla människan? Och när vi funderar över det låt mig prata om det i relation till proteser. Proteser förr, nu och i framtiden. Den här järnhanden tillhörde en av de tyska grevarna. Han älskade att slåss. Förlorade sin arm i ett av dessa slag. Inga problem, han gjorde bara en rustning. Tog på sig den - en perfekt protes. Därifrån kommer ordspråket "att styra med järnhand". Och så klart har dessa proteser blivit mer och mer användbara. Mer och mer moderna. Du kan hålla i ett löskokt ägg. Du kan ha kontroll på så många sätt. Och när man tänker på det finns det underbara människor som Hugh Herr som har byggt helt fantastiska proteser. Så att underbara Aimee Mullins kan säga: Hur lång vill jag vara ikväll? Eller så kan han säga: Vilket slags berg vill jag bestiga? Eller vill någon springa ett maraton eller tävlingsdansa? Och när man anpassar dessa saker, det som är intressant med proteser, är att de har börjat flytta in i kroppen. Dessa externa proteser har nu blivit artificiella knän. De har blivit artificiella höfter. Och de har utvecklats ytterligare. Att inte bara vara trevliga att ha utan livsnödvändiga. Så när vi pratar om en pacemaker som en protes pratar vi om något annat än "jag har förlorat ett ben". Det betyder att "har jag inte den här kan jag dö." Och i det läget blir en protes ett förhållande i symbios med människokroppen. De fyra smartaste människorna jag träffat Ed Boyden, Hugh Herr, Joe Jacobsen, Bob Lander arbetar på Center for Extreme Bionics. Och vad som är intressant i det som händer här är att proteserna integreras i mänskligt ben. De integreras i skinnet. De integreras i muskeln. Och ett av Eds andra projekt är att undersöka hur hjärnan kan kopplas, genom att använda ljus eller andra mekanismer direkt till den här typen av proteser. Och om vi kan göra det då kan vi börja förändra grundläggande aspekter av mänskligheten. Hur snabbt vi reagerar på något är helt beroende av en nervs diameter. Och det är självklart, om vi har externa eller prostetiska nerver säg, av ljus eller flytande metall då kan vi utöka diametern. Vi kan till och med, teoretiskt, förbättra den till en punkt där, förutsatt att vi ser mynningsflamman, vi kan undvika kulan från ett vapen. Det är förändringar av den här storleksordningen vi pratar om. Det här är fjärde generationen proteser. Detta är hörapparater från Phonak. Anledningen till att de är intressanta är att de tar steget från att vara något för någon med ett "handikapp" till att bli något som en "normal" person faktiskt kan vilja ha. För vad den här protesen gör, vilket är väldigt intressant, den hjälper en inte bara att höra man kan fokusera sin hörsel så att man kan höra samtalet här borta. Man kan ha superhörsel. Man kan höra i 360 grader. Man kan ha vitt brus. Man kan spela in, och just det, de har även satt in en telefon. Så den fungerar som en hörapparat och även som telefon. På det sättet kan någon faktiskt frivilligt vilja ha en protes. Alla dessa tusen lösa delar börjar pusslas ihop och det är dags att vi frågar oss hur vill vi utveckla människor över kommande århundranden? Därför vänder vi oss till en stor filosof som var en väldigt smart man, trots att han var ett Yankee-fan. (Skratt) Yogi Berra brukade säga, så klart, att det är mycket svårt att göra prognoser framför allt för framtiden. (Skratt) Så istället för att göra en prognos för framtiden överhuvudtaget fokuserar vi på nuet. Se på Tony Atala som försöker göra om ungefär 30 organ. Den perfekta protesen är kanske inte något externt av titan. En perfekt protes finns kanske i din egen genetiska kod, som gör om dina egna kroppsdelar. För det är mycket mer effektivt än någon annan typ av protes. När vi ändå pratar om det, titta på Craig Venter och Hams Smiths arbete. Det vi har arbetat med är att försöka undersöka hur celler kan omprogrammeras. Och om vi kan göra det kan vi förändra cellerna i dessa organ. Om vi kan förändra cellerna i dessa organ kan vi kanske göra dem mer resistenta mot strålning. Kanske vi kan få dem att ta upp mer syre. Göra dem bättre på att filtrera bort ämnen vi inte vill ha i kroppen. De senaste veckorna har George Church varit på nyheterna ofta för att han har pratat om att ta dessa programmerbara celler och föra in ett mänskligt genom i sin helhet in i cellen. När vi kan föra in ett komplett mänskligt genom i en cell då börjar vi fråga oss vill vi förbättra något inom detta genom? Vill vi förbättra människokroppen? Hur vill vi förbättra människokroppen? När är det etiskt och när är det inte etiskt att förbättra människokroppen? Och vad vi plötsligt har är det här flerdimensionella schackbordet där vi kan förändra mänsklig genetik genom att använda virus. För att attackera, säg, AIDS. Vi kan förändra den genetiska koden genom genterapi för att bli av med ärftliga sjukdomar. Vi kan förändra vår miljö och förändra dessa geners påverkan i epigenomet och föra det vidare till kommande generationer. Och plötsligt handlar det inte om en liten sak, det är alla dessa saker sammantagna som tillåter oss att ta en liten del av det tills alla dessa saker tillsammans leder till något väldigt annorlunda. Många människor är väldigt rädda för det här. Och det låter skrämmande. Och det finns risker med det. Så varför i hela friden skulle vi vilja göra det? Varför skulle vi egentligen vilja anpassa den mänskliga kroppen så grundläggande? Svaret på frågan ligger delvis hos Lord Rees, Storbritanniens kungliga astronom. Ett av hans favorituttryck är att universum är 100 procent ond. Och vad betyder det? Det betyder att om vi tar vem som helst av oss, släpper oss vart som helst i universum släpper oss i rymden. Då dör vi. På solen. Då dör vi. På Merkurius yta. Då dör vi. Nära en supernova. Då dör vi. Men lyckligtvis är det bara effektivt till ungefär 80 procent. Som en stor fysiker en gång sa, finns det små biologiska virvlar som rör sig mot strömmen och skapar ordning i denna strida ström av entropi. När universum avger energi uppstår dessa motströmmande virvlar som skapar en biologisk ordning. Men, problemet med virvlar är att de tenderar att försvinna. De förändras. De rör sig i floder. Det betyder att när en virvel förändras När jorden blir en snöboll, när jorden blir väldigt het när jorden träffas av en asteroid, när vi har supervulkaner när vi har soleruption när vi har händelser med potentiellt utrotande betydelse som nästa politiska val, (Skratt) då kan vi plötsligt få en periodisk utrotning. Det har för övrigt hänt fem gånger på jorden, och därför är det högst troligt att den mänskliga rasen på jorden kommer bli utrotad en dag. Inte nästa vecka. Eller nästa månad. Kanske i november, men kanske 10 000 år efter det. När vi funderar över konsekvenserna av det och vi tror på att utrotning är vanligt och naturligt normalt och uppstår då och då blir det i högsta grad moraliskt rätt att ha en mänsklig mångfald. Och det blir i högsta grad viktigt för det kommer att vara riktigt svårt att leva på Mars om vi inte modifierar människokroppen fundamentalt. Eller hur? Vi går från en enskild cell mamma och pappa skapar tillsammans en cell i en kaskad av 10 biljoner celler. Om gravitationen förändras kraftigt kan vi inte svara på om samma sak kommer hända för att skapa din kropp. Vi vet att om vi utsätter våra kroppar som de ser ut just nu för stark strålning kommer vi att dö. När vi tänker på det behöver vi verkligen förändra saker för att ens ta oss till Mars. För att inte tala om Neptunus och Jupiters månar. Och för att citera Nikolai Kardashev, tänk på liv utifrån olika stadier. Civilisation: Liv Ett är en civilisation som börjar förändra sitt utseende. Det har vi gjort i tusentals år. Vi har fettsugningar, vi har både det ena och det andra. Vi förändrar vårt utseende och jag har hört att inte alla ändringar görs av medicinska skäl. (Skratt) Verkar konstigt. Civilisation: Liv Två är en annan typ av civilisation. Denna civilisation ändrar grundläggande delar av kroppen. Om vi lägger till tillväxthormon blir personen längre. Om vi lägger till X blir personen tjockare eller sänker sin metabolism eller genomgår många andra förändringar men vi förändrar funktioner på ett grundläggande sätt. För att bli en intrasolär civilisation behöver vi skapa Civilisation: Liv Tre, och den skiljer sig en hel del från vad vi ser här. Vi kanske skarvar in Deinococcus radiodurans så att cellerna kan läka ihop när de utsatts för kraftig strålning. Kanske andas vi genom att syre rör sig genom vårt blod istället för genom lungorna. Men vi pratar om radikala förändringar. Och en spännande sak som hänt under det senaste årtiondet är att vi har upptäckt en hel drös med planeter där ute. Och vissa av dem kan likna jorden. Problemet är att om vi vill ta oss till dessa planeter tar det människans snabbaste farkost Juno och Voyager och resten av farkosterna tiotusentals år att transportera oss till närmsta solsystem. Så om vi vill börja upptäcka stränder någon annanstans eller se solnedgångar med två solar då pratar vi om något väldigt annorlunda för vi måste ändra tidsåtgången och den mänskliga kroppen på sätt som kan bli helt oigenkännliga. Och det är Civilisation: Liv Fyra. Vi kan inte ens fantisera om hur detta kan se ut men vi börjar få en glimt av redskap som kanske kan ta oss ända dit. Låt mig ge två exempel. Det här är den fantastiske Floyd Romesberg. Och det Floyd har gjort är att leka med livets basala kemi. Allt liv på denna planeten består av ATCG, de fyra bokstäverna i DNA. Alla bakterier, växter, djur, människor, kor och allt annat. Det Floyd gjorde var att byta ut två av dessa baspar så att det blir ATXY. Det betyder att vi nu har ett parallellt system för att skapa liv. Att skapa bebisar, reproducera och utvecklas som inte kan para sig med mycket på jorden eller någonting på jorden egentligen. Vi kanske skapar växter immuna mot alla bakterier. Vi kanske skapar växter immuna mot alla virus. Men varför är det så intressant? Det betyder att vi inte är den unika lösningen. Det betyder att vi kan skapa alternativa sammansättningar av oss som kan bli sammansättningar anpassade till en väldigt annorlunda planet som kan skapa liv och ärtflighet. Det andra experimentet, eller den andra betydelsen av experimentet, är att alla ni, allt liv, baseras på 20 aminosyror, om vi inte byter ut två av aminosyrorna om vi inte har ATXY utan ATCG + XY då går vi från 20 byggstenar till 172. Plötsligt har vi 172 byggstenar av aminosyra för att bygga livsformer i väldigt annorlunda former. Det andra experimentet att fundera över är väldigt märkligt och har gjorts i Kina. Den här mannen har transplanterat hundratals mushuvuden. Okej? Varför är det ett intressant experiment? Jo, tänk på första hjärttransplantationen. Vad de brukade göra var att kalla in donatorns fru eller dotter och läkarna frågade mottagaren av hjärtat "Vet du vem det här är? Älskar du den här personen?" "Känner du något för den här personen?" Vi skrattar åt det idag. För vi vet att hjärtat är en muskel men i hundratusentals år lät det, "Jag gav henne mitt hjärta. Hon krossade mitt hjärta". Vi trodde det var känslor och vi trodde att känslor transplanterades med hjärtat. Icke. Men hur är det med hjärnan? Två möjliga utfall av detta experiment. Om du kan få fram en mus som är funktionsduglig då kan vi ta reda på om den nya hjärnan är som ett tomt blad. Och jösses, det skulle få stor betydelse. Resultat nummer två: Den nya musen känner igen Mimmi Mus Den nya musen har samma rädslor vet vägen genom labyrinten. Om det stämmer då kan vi transplantera minne och medvetande. Och den verkligt intressanta frågan är: Om vi kan transplantera det här, går in- och utgående signaler endast genom det här nere? Eller kan vi transplantera medvetande över till något annat som skulle vara väldigt annorlunda och överlever i rymden och har en livslängd på hundratusentals år som var en kropp med en helt annan design som kunde bevara medvetandet under en väldigt lång period? Om vi återvänder till den första frågan: Varför skulle vi någonsin vilja göra det? Jag ska berätta varför. För det är den ultimata selfien. (Skratt) Den här bilden är tagen 9,6 miljarder km härifrån och det där är jorden. Och det där är vi, allihop. Om den lilla pricken försvinner, försvinner hela mänskligheten. Argumentet för att anpassa människokroppen är att vi vill kunna säga att det är vi och det där är vi och det där är vi. För det är på så sätt människan överlever slutgiltig utrotning. Och därför blir det faktiskt oetiskt att inte utveckla den mänskliga kroppen. Även om det kan vara skrämmande, även om det kan bli en stor utmaning men det är vad som gör det möjligt att utforska, leva och nå platser vi inte ens kan drömma om idag men vad våra barnbarns barnbarns barnbarn kanske gör en dag. Tack så mycket. (Applåder)