Vad har kriget mot droger
gjort för världen?
Se på morden och förödelsen i Mexiko,
i Centralamerika,
på så många platser på jorden.
Den globala svarta marknaden uppskattas
till 300 miljarder dollar om året.
Fängelser är proppfulla
i USA och på fler ställen,
polisen och militären dras in
i ett krig de inte kan vinna
som bryter mot grundläggande
mänskliga rättigheter
och vanliga medborgare får hoppas på
att inte hamna i skottlinjen
och samtidigt är det fler människor
som använder mer droger än någonsin.
Det är som mitt lands historia
med alkoholförbud
och Al Capone, fast 50 gånger värre.
Vilket gör mig ännu mer irriterad
som amerikan, att vi har varit drivkraften
bakom kriget mot droger.
Fråga er varför så många länder
kriminaliserar droger
de aldrig har hört talas om,
varför FN:s drogfördrag betonar
kriminalisering över hälsa,
även om det mesta av pengarna
för att ta itu med drogmissbruk
runt om i världen
inte går till hjälporganisationer
utan till de som straffar
och ni kommer att se
att gamla goda USA ligger bakom det.
Varför gjorde vi det här?
Vissa, speciellt i Latinamerika,
tror inte att det handlar om droger.
Det är bara en förevändning
för att föra fram
USA:s politiska intressen.
Men på det stora hela
handlar det inte om det.
Vi vill inte ha gangsters och gerillor
som finanseras med illegala drogpengar,
som terroriserar och tar över länder.
Nej, sanningen är att USA
har en galen inställningen till droger.
Glöm inte att det var vi som trodde
att vi kunde förbjuda alkohol.
Så tänk inte på
vårt globala krig mot droger
som en rationell policy,
utan som en internationell projektion
av en inhemsk psykos.
(Applåder)
Men nu kommer de goda nyheterna.
Nu är det ryssarna som leder kriget
mot drogerna, inte vi.
De flesta politiker i mitt land
vill dra tillbaka drogkriget nu,
sätta färre människor
i fängelse, inte fler,
och jag är stolt att som amerikan säga
att vi nu är världsledande
i att reformera lagarna för marijuana.
Det är nu lagligt för medicinskt bruk
i nästan hälften av våra 50 stater,
miljoner människor kan köpa sin marijuana,
sin medicin, på statliga apotek,
och över hälften av våra medborgare
säger att det är dags
att juridiskt reglera
och beskatta marijuana
ungefär som med alkohol.
Det är vad Colorado och Washington gör,
och Uruguay, och andra
kommer säkert att följa efter.
Det är det här jag gör:
jobbar för att få ett slut
på Kriget mot droger.
Jag tror att det började när jag växte upp
i en ganska religiös, moralisk familj,
jag var den äldste sonen till en rabbin,
jag började på universitetet,
där jag rökte en del marijuana
och jag gillade det. (Skratt)
Jag gillade att dricka också,
men det var uppenbart
att alkohol var den farligare av de två,
men mina vänner och jag kunde åka fast
för att vi rökte en joint.
Den dubbelmoralen störde mig,
så jag skrev min doktorsavhandling
om internationell drogreglering.
Jag pratade mig in
på utrikesdepartementet.
Jag klarade säkerhetskollen.
Jag intervjuade hundratals drogpoliser
och andra inom polisväsendet
i Europa, i Nord- och Sydamerika,
och jag frågade dem
"Vad tror du svaret är?"
I Latinamerika sa de,
"Det går inte att stänga av tillgången.
Svaret ligger hos USA,
i att minska efterfrågan."
När jag åkte hem och pratade med folk
som var inblandade
i antidroginsatser sade de,
"Ethan, det går inte
att strypa efterfrågan.
Svaret ligger där borta.
Man måste stänga av tillgången."
Sen pratade jag med tullpersonalen
som försöker stoppa droger vid gränserna,
och de sa, "Du kan inte stoppa dem här.
Svaret ligger där borta, man måste
minska tillgången och efterfrågan."
Och det slog mig:
Alla inblandade i det här
trodde att svaret fanns i det område
som de visste minst om.
Det var då jag började läsa allt jag kunde
om psykoaktiva droger:
historien, vetenskapen,
politiken, alltihop,
och ju mer jag läste,
ju mer slog det mig
att en eftertänksam, upplyst,
intelligent inriktning skulle ta en hitåt,
men att politiken
och juridiken i mitt land
tog oss ditåt.
Och den skillnaden var för mig
en intellektuell och moralisk gåta.
Det har förmodligen aldrig funnits
ett drogfritt samhälle.
I stort sett alla samhällen
har använt psykoaktiva substanser
för att hantera smärta,
få mer energi, umgås,
till och med möta gud.
Vår önskan att förändra vårt medvetande
kan vara lika fundamental som vårt behov
av mat, gemenskap och sex.
Så vår riktiga utmaning
är att lära oss hur vi ska
ska kunna leva med droger
så att de ger så få
skadliga effekter som möjligt
och i vissa fall,
så stora fördelar det går.
Jag ska berätta något mer
jag fått reda på,
att anledningen till
att vissa droger är lagliga och andra inte
inte har så mycket att göra
med vetenskap eller hälsa,
eller den relativa risken med drogen,
utan det handlar mest om
vilka som använder den
och vilka som anses använda vissa droger.
I slutet av 1800-talet,
när de flesta av de droger
som nu är olagliga var legala,
var huvudkonsumenterna
av opiater i mitt och andra länder
medelålders vita kvinnor,
som använde dem som smärtlindring
när få andra smärtstillande medel
fanns tillgängliga.
Ingen tänkte på att kriminalisera det då,
för ingen ville sätta mormor i fängelse.
Men när hundratusentals kineser
började dyka upp i mitt land,
och jobbade hårt
på järnvägen och i gruvorna
och festade till på kvällen
som de hade gjort därhemma
med ett par bloss på opiumpipan,
det var då de första
drogreglerande lagarna dök upp
i Kalifornien och Nevada,
drivna av rasistisk rädsla
för att kineserna
skulle förvandla vita kvinnor
till opiumberoende sexslavar.
De första lagarna mot kokain
kom på samma sätt
genom rasistisk rädsla inför svarta män
som sniffade det vita pulvret
och glömde sin rätta plats
i den amerikanska södern.
Och de första lagarna
som förbjöd marijuana
handlade om mexikanska invandrare
i västra och sydvästra USA.
Och det som gäller mitt land
gäller också många andra länder,
både vad gäller hur lagarna kom till
och hur de implementerades.
Vi säger så här,
och jag överdriver bara lite:
Om de huvudsakliga kokainrökarna
skulle vara rika vita män
och huvudkonsumenterna av Viagra
skulle vara fattiga svarta män
så skulle rökkokain gå att få på recept
och att sälja Viagra
skulle kunna ge 5-10 år i fängelse.
(Applåder)
Jag brukade vara lärare
och lära ut det här.
Nu är jag aktivist, en aktivist
för mänskliga rättigheter,
och det som driver mig är min skam
över att bo i ett annars fantastiskt land
med mindre än 5 procent
av världens befolkning
men nästan 25 procent
av världens fängslade befolkning.
Det är de människor jag har mött
som förlorat någon de älskar
till drogrelaterat våld eller fängelse
eller överdoser eller AIDS
för att våra droglagar
ser kriminalisering
som viktigare än hälsa.
Det är bra människor
som har förlorat sina jobb,
sina hem, sin frihet,
till och med sina barn
till staten, inte för
att de har skadat någon
utan bara för att de valde
att använda en viss drog
istället för en annan.
Så är legalisering svaret?
Jag är kluven i den frågan:
tre dagar i veckan säger jag ja,
tre dagar i veckan säger jag nej,
och på söndagar är jag agnostisk.
Men eftersom det är tisdag idag
vill jag säga att en reglering
och beskattning
av de flesta av de droger
som nu är kriminaliserade
radikalt skulle minska brotten, våldet,
korruptionen och de svarta marknaderna,
och problemen med förfalskade
och oreglerade droger,
och förbättra säkerheten på gatorna,
och låta skattepengar
gå till mer meningsfulla ändamål.
Marknaderna för marijuana, kokain,
heroin och metamfetamin
är globala varumarknader
precis som de globala marknaderna
för alkohol, tobak,
kaffe, socker och så mycket annat.
Där det finns en efterfrågan
kommer det att finnas tillgång.
Slår man ut en källa
så kommer det strax en ny.
Folk tenderar att tänka på förbud
som den högsta formen av reglering
när det egentligen står för
en avsaknad av reglering,
där kriminella fyller tomrummet.
Det är därför lagar
och ett överflöd av poliser
för att försöka kontrollera
en dynamisk global varumarknad
leder oundvikligen till en katastrof.
Vad vi verkligen behöver göra
är att lyfta upp
de underjordiska drogmarknaderna
så mycket som möjligt
och reglera dem så intelligent vi kan
för att minimera skadorna
som drogerna kan ge
och skador som förbud kan orsaka.
Med marijuana innebär det naturligtvis
att det ska reglereras
och beskattas, som alkohol.
Fördelarna med att göra det är enorma,
och riskerna är minimala.
Kommer fler att använda marijuana?
Kanske, men det kommer inte
att vara unga människor,
för det kommer inte
att vara lagligt för dem,
och de har, ärlig talat,
redan den bästa tillgången till marijuana.
Jag tror att det kommer att vara äldre.
Det kommer att vara folk
som är kring 40, 60 och 80
som märker att de föredrar lite marijuana
istället för den där drinken
varje kväll, eller sömnmedlet,
eller att det hjälper
mot deras ledbesvär eller diabetes
eller kanske livar upp
ett långvarigt äktenskap. (Skratt)
Och det kanske blir en positiv hälsoeffekt
för samhället, totalt sett.
Om vi ser till andra droger,
se på Portugal, där ingen åker i fängelse
för droginnehav,
och regeringen har satsat hårt på
att behandla beroende
som ett hälsoproblem.
Se på Schweiz, Tyskland, Nederländerna,
Danmark, England, där folk
som har varit heroinberoende i många år
och flera gånger
har misslyckats med att sluta
kan få medicinskt heroin
och vård på kliniker,
och resultaten har kommit:
illegal droganvändning, sjukdom,
överdoser, brott och arresteringar
har alla gått ner,
hälsa och välbefinnande har gått upp,
skattebetalarna drar nytta av det,
och många drogmissbrukare
lägger missbruket bakom sig.
Se på Nya Zeeland,
som nyligen antog en lag
där vissa partydroger kan säljas legalt
om de har kunnat bevisas vara säkra.
Och här i Brasilien,
och i vissa andra länder
finns den fantastiska
psykoaktiva substansen ayahuasca
som kan köpas lagligt och konsumeras
om det görs i en religiös kontext.
Se på Bolivia och Peru
där alla möjliga produkter av kokablad,
källan till kokain,
säljs lagligt i affärer
utan någon påtaglig skada
på den allmänna folkhälsan.
Tänk på att Coca Cola
innehöll kokain fram till 1900,
och så vitt vi vet var den
inte mer vanebildande
än Coca-Cola är idag.
Och tvärtom, tänk på cigaretter:
Ingenting kan få fast dig
och döda dig som cigaretter.
När forskare frågar heroinmissbrukare
vilken drog som är svårast
att sluta med, säger de flesta cigaretter.
Ändå har hälften av de
i vårt land och på andra ställen
som någonsin har varit beroende
av cigaretter slutat
utan att någon har blivit arresterad
eller satt i fängelse
eller skickad på behandling
av en åklagare eller domare.
Vad som löste det var högre skatter
och tids- och platsrestriktioner
för försäljning och användning
och effektiva antirökkampanjer.
Skulle vi kunna minska rökning ännu mer
genom att göra det olagligt?
Förmodligen.
Men tänk er vilket fruktansvärt drogkrig
det skulle leda till.
Vi har två utmaningar
att kämpa mot idag.
Den första är utmaningen
att designa och implementera alternativ
till ineffektiva förbudslagar
på samma sätt som vi
behöver bli bättre på att reglera
och leva med de droger som nu är lagliga.
Men den andra utmaningen är svårare,
för den handlar om oss.
Hindren mot att reformera
ligger inte bara där ute
i makten över det industriella
fängelsekomplexet
eller andra etablerade intressen
som vill behålla saker som de är,
utan i var och en av oss.
Det är våra rädslor
och vår brist på kunskap
och fantasi som står i vägen
för riktiga reformer.
Jag tror att det till syvende och sist
handlar om barnen,
och varje förälders längtan
att sätta sin baby i en bubbla,
och rädslan att droger
på något sätt ska spräcka den bubblan
och innebära en fara för våra unga.
Det verkar faktiskt som att hela
Kriget mot droger rättfärdigas
som en enda stor barnskyddsåtgärd,
vilket vilken ung person som helst
kan säga att det inte är.
Så här säger jag till tonåringar.
För det första, ta inte droger.
För det andra, ta inte droger.
För det tredje, om du tar droger,
finns det några saker
som jag vill att du ska känna till,
för det jag vill som din förälder
är att du ska komma hem på kvällen
och växa upp
och leva ett hälsosamt och bra vuxenliv.
Det är mitt mantra för drogutbildning:
Säkerhet kommer först.
Det här är vad jag har ägnat mitt liv åt,
att bygga upp en organisation
och en rörelse med människor
som tror att vi behöver vända ryggen
åt de gamla förbudet som inte har fungerat
och omfamna nya droglagar
som grundas på vetenskap,
medkänsla, hälsa
och mänskliga rättigheter,
med människor från
alla politiska riktningar
och alla andra riktningar också,
människor som älskar våra droger,
folk som hatar droger,
och de som inte alls bryr sig om droger,
men vi tycker allihop
att Kriget mot droger,
det här bakåtsträvande, hjärtlösa,
katastrofala Kriget mot droger
måste få ett slut.
Tack.
(Applåder)
Tack. Tack.
Chris Anderson: Ethan,
grattis – du fick en stark reaktion.
Det var ett kraftfullt föredrag.
Men inte riktigt någon stående ovation,
och jag gissar att några människor här
och kanske några av de som tittar online,
kanske känner en tonåring eller en vän
eller något, som har blivit sjuk,
och kanske dött från en överdos av droger.
Jag antar att de har tagit kontakt förut.
Vad säger du till dem?
Ethan Nadelmann: Chris,
det bästa som har hänt hittills
är att jag träffar fler och fler människor
som faktiskt har förlorat
ett syskon eller ett barn
i en drogöverdos,
och som för 10 år sen bara sa,
nu radar vi upp alla langare
och skjuter dem,
det kommer lösa problemet.
Nu har de börjat förstå
att Kriget mot droger
inte har skyddat deras barn.
Det har kanske till och med
utsatt deras barn för större fara.
Och så har de blivit en del av rörelsen
som vill reformera droglagarna.
Det finns andra människor som har barn,
där en är beroende av alkohol
och den andra av kokain eller heroin,
och de ställer sig själva frågan:
Varför får det här barnet
ta ett steg i taget
för att försöka bli bättre
och den andra måste hamna i fängelse
och hantera polis
och kriminella hela tiden?
Så alla förstår
att Kriget mot droger inte skyddar någon.
CA: I USA har vi ett politiskt dödläge
i de flesta frågor.
Finns det någon realistisk chans
att något kommer hända
i den här frågan
under de kommande fem åren?
EN: Det är ganska fantastiskt.
Jag får en massa samtal
från journalister som säger,
"Ethan, det verkar som
de enda två frågorna
som går framåt i USA just nu
är lagförslag för marijuana
och homosexuellas rätt att gifta sig.
Vad gör du som fungerar?"
Och om man ser att det är folk
från båda de stora partierna,
där faktiskt republikaner i kongressen
och lagstiftande församlingar
antar lagförslag
med demokraternas stöd,
så vi har gått från att ha varit
ett tabubelagt ämne,
det mest känsliga i amerikansk politik,
till att ha blivit ett
av de mest framgångsrika.
CA: Ethan, tack så mycket
för att du kom till TEDGlobal.
EN: Tack så mycket. (Applåder)