1
00:00:00,560 --> 00:00:04,976
Vi har alla tillfällen i livet
som vi minns tydligt.

2
00:00:05,000 --> 00:00:08,616
Mitt första var
när jag började i förskolan.

3
00:00:08,640 --> 00:00:12,080
Min storebror gick i skolan
och nu jäklar var det min tur.

4
00:00:13,000 --> 00:00:15,256
Jag halvsprang nerför korridoren.

5
00:00:15,280 --> 00:00:18,060
Jag var så exalterad
att jag nästan kissade på mig.

6
00:00:18,520 --> 00:00:20,096
Och jag kom fram till dörren

7
00:00:20,120 --> 00:00:22,736
och där stod läraren
och hälsade välkommen,

8
00:00:22,760 --> 00:00:24,896
och hon tog med mig in i klassrummet,

9
00:00:24,920 --> 00:00:26,496
visade mig min lilla bänk -

10
00:00:26,520 --> 00:00:29,136
de små bänkarna
kommer vi alla ihåg, eller hur -

11
00:00:29,160 --> 00:00:30,600
och vi lade våra saker i dem.

12
00:00:31,100 --> 00:00:32,770
Och hon sade: "Gå bort till ringen

13
00:00:32,800 --> 00:00:35,830
och lek med barnen
tills lektionen börjar."

14
00:00:36,160 --> 00:00:39,616
Så jag gick bort dit och satte mig ner
som om jag ägde stället,

15
00:00:39,640 --> 00:00:41,056
och jag börjar leka.

16
00:00:41,080 --> 00:00:42,999
Helt plötsligt sade pojken bredvid mig -

17
00:00:43,019 --> 00:00:46,056
han hade på sig en vit skjorta
och blå shorts;

18
00:00:46,080 --> 00:00:48,170
jag minns det som igår.

19
00:00:48,840 --> 00:00:51,496
Helt plötsligt slutade han leka och sade:

20
00:00:51,520 --> 00:00:53,340
"Varför är du så kort?"

21
00:00:53,920 --> 00:00:56,816
Och jag bara fortsatte leka,
jag trodde inte han menade mig.

22
00:00:56,840 --> 00:00:57,856
(Skratt)

23
00:00:57,880 --> 00:00:59,696
Med högre röst sade han:

24
00:00:59,720 --> 00:01:02,000
"Hör du du, varför är du så kort?"

25
00:01:02,600 --> 00:01:04,016
Jag tittade upp och sade:

26
00:01:04,040 --> 00:01:07,736
"Vad menar du? Nu leker vi, det är kul ju.

27
00:01:07,760 --> 00:01:09,390
Jag har längtat så efter det här."

28
00:01:09,920 --> 00:01:12,126
Så vi lekte vidare,
och ungefär en minut senare

29
00:01:12,146 --> 00:01:15,776
var det en flicka bredvid honom
i vit tröja och rosa kjol

30
00:01:15,800 --> 00:01:18,456
som ställde sig upp,
satte händerna i sidan och sade:

31
00:01:18,840 --> 00:01:20,950
"Ja, varför ser du så annorlunda ut?"

32
00:01:21,560 --> 00:01:24,456
Och jag sade: "Vad pratar ni om?

33
00:01:24,480 --> 00:01:27,840
Jag ser inte annorlunda ut.
Jag är inte kort. Nu leker vi."

34
00:01:28,520 --> 00:01:32,016
Då tittade jag mig omkring
i ringen där jag satt

35
00:01:32,040 --> 00:01:35,400
och alla barn hade slutat leka
och de tittade på mig.

36
00:01:36,120 --> 00:01:37,696
Och jag tänker -

37
00:01:37,720 --> 00:01:41,496
med dagens språkbruk
skulle jag tänkt "OMG" eller "WTF".

38
00:01:41,520 --> 00:01:44,430
(Skratt)

39
00:01:45,880 --> 00:01:47,610
Vad hände där?

40
00:01:48,240 --> 00:01:51,856
All självkänsla som jag hade på morgonen

41
00:01:51,880 --> 00:01:55,216
försvann mer och mer ju längre dagen gick

42
00:01:55,240 --> 00:01:56,920
och jag fick fler och fler frågor.

43
00:01:57,640 --> 00:02:00,176
Mot slutet av morgonen, innan vi gick hem,

44
00:02:00,200 --> 00:02:02,136
satt vi i en cirkel igen med vår lärare,

45
00:02:02,160 --> 00:02:04,856
och jag satt plötsligt utanför cirkeln.

46
00:02:04,880 --> 00:02:06,346
Jag ville inte titta på någon.

47
00:02:06,366 --> 00:02:09,030
Jag kunde inte förstå vad som just hänt.

48
00:02:10,039 --> 00:02:11,936
Och under de kommande åren

49
00:02:11,960 --> 00:02:14,056
hatade jag att gå ut bland folk.

50
00:02:14,080 --> 00:02:16,976
Jag kände varje blick, varje fniss,

51
00:02:17,000 --> 00:02:18,656
varje pekande finger -

52
00:02:18,680 --> 00:02:20,096
inte långfingret -

53
00:02:20,120 --> 00:02:22,056
men varje pekande finger,

54
00:02:22,080 --> 00:02:23,336
och jag hatade det.

55
00:02:23,360 --> 00:02:26,660
Jag gömde mig bakom mina föräldrars ben
som om ingen kunde se mig.

56
00:02:27,200 --> 00:02:28,576
Och som barn

57
00:02:28,600 --> 00:02:31,936
kan man inte förstå
att andra barn är nyfikna,

58
00:02:31,960 --> 00:02:34,060
eller att vuxna kan vara okunniga.

59
00:02:34,680 --> 00:02:36,650
Det gick upp för mig

60
00:02:36,670 --> 00:02:40,630
att världen där ute inte var gjord
för någon av min storlek,

61
00:02:40,650 --> 00:02:43,570
varken bokstavligt och bildligt.

62
00:02:44,200 --> 00:02:49,776
Jag kan inte undgå detta, som ni förstår.

63
00:02:49,800 --> 00:02:51,576
Min storlek syns,

64
00:02:51,600 --> 00:02:55,056
men alla har något de kämpar med
någon gång i livet.

65
00:02:55,080 --> 00:02:58,056
En del är väldigt tydliga, som mitt.

66
00:02:58,080 --> 00:02:59,656
De flesta andra syns inte.

67
00:02:59,680 --> 00:03:04,656
Det syns inte utanpå
om någon har en psykisk sjukdom,

68
00:03:04,680 --> 00:03:07,256
eller om någon kämpar
med sin könstillhörighet,

69
00:03:07,280 --> 00:03:09,816
har hand om en åldrande förälder,

70
00:03:09,840 --> 00:03:11,576
har ekonomiska problem.

71
00:03:11,600 --> 00:03:13,520
Det går inte att se.

72
00:03:14,560 --> 00:03:16,376
Så även om du kan se

73
00:03:16,400 --> 00:03:19,216
att en av mina utmaningar är min storlek;

74
00:03:19,240 --> 00:03:21,576
att se innebär inte att du förstår

75
00:03:21,600 --> 00:03:26,096
hur det är att vara jag varje dag,
eller vad jag går igenom.

76
00:03:26,440 --> 00:03:28,896
Jag är här för att slå hål på en myt.

77
00:03:28,920 --> 00:03:33,056
Jag tror inte man kan gå
i någon annans skor,

78
00:03:33,080 --> 00:03:37,696
och på grund av det
måste vi börja ge av oss själva.

79
00:03:37,720 --> 00:03:41,616
Enkelt uttryckt: Jag kan aldrig veta
hur det är att vara du

80
00:03:41,640 --> 00:03:44,456
och du kan aldrig veta
hur det är att vara jag.

81
00:03:44,480 --> 00:03:47,346
Jag kan inte övervinna dina rädslor
eller uppnå dina drömmar,

82
00:03:47,366 --> 00:03:49,136
och du kan inte göra det för mig.

83
00:03:49,160 --> 00:03:51,900
Men vi kan stötta varandra.

84
00:03:52,290 --> 00:03:54,976
Istället för att försöka gå
i varandras skor

85
00:03:55,000 --> 00:03:58,240
måste vi börja ge av oss själva
på ett nytt sätt.

86
00:03:59,440 --> 00:04:01,296
Jag insåg tidigt i livet

87
00:04:01,320 --> 00:04:05,176
att jag var tvungen att göra en del saker
annorlunda än de flesta andra,

88
00:04:05,200 --> 00:04:08,656
men jag insåg också att det fanns saker
där jag var som alla andra,

89
00:04:08,680 --> 00:04:10,816
och en av dem var klassrummet.

90
00:04:10,840 --> 00:04:13,460
Ha ha ha. Jag var jämställd.

91
00:04:13,960 --> 00:04:16,896
Det var till och med så
att jag ägde i klassrummet.

92
00:04:16,920 --> 00:04:20,495
Det här var mycket viktigt
märkte jag när jag blev äldre

93
00:04:20,519 --> 00:04:23,816
och insåg att jag inte skulle kunna ha
ett jobb med kroppsarbete.

94
00:04:23,840 --> 00:04:25,680
Jag behövde en utbildning.

95
00:04:26,240 --> 00:04:29,176
Så jag fortsatte
och tog en universitetsexamen,

96
00:04:29,200 --> 00:04:32,976
men jag kände att jag ville ligga före
alla andra för att få ett jobb,

97
00:04:33,000 --> 00:04:36,216
jag var tvungen att ha
en avancerad universitetsexamen,

98
00:04:36,240 --> 00:04:37,656
så jag skaffade mig den.

99
00:04:37,680 --> 00:04:39,576
Nu var jag redo för min intervju.

100
00:04:39,600 --> 00:04:42,456
Kommer ni ihåg er första intervju?
Vad ska jag ha på mig?

101
00:04:42,480 --> 00:04:43,696
Vilka frågor?

102
00:04:43,720 --> 00:04:45,720
Och kom ihåg att ta i hand ordentligt.

103
00:04:46,040 --> 00:04:47,776
Jag kände likadant.

104
00:04:47,800 --> 00:04:49,916
24 timmar innan min intervju

105
00:04:49,936 --> 00:04:53,196
ringde en av mina vänner
som jag känt hela livet och sade:

106
00:04:53,216 --> 00:04:56,696
"Michele, huset du ska till har trappor."

107
00:04:56,720 --> 00:04:58,896
Hon visste att jag inte kunde gå i trappor

108
00:04:58,920 --> 00:05:00,776
så plötsligt ändrades mitt fokus.

109
00:05:00,800 --> 00:05:04,240
Där stod jag och oroade mig för
hur jag skulle komma dit.

110
00:05:05,120 --> 00:05:10,576
Jag åkte tidigt och hittade en lastbrygga
och hade en fantastisk intervju.

111
00:05:10,600 --> 00:05:13,860
De visste inte vad jag gick igenom
för att fixa det, och det är OK.

112
00:05:14,480 --> 00:05:17,976
Ni tror nog att min största utmaning
den dagen var intervjun,

113
00:05:18,000 --> 00:05:19,896
eller att ta mig in i huset.

114
00:05:19,920 --> 00:05:22,536
I själva verket var min största utmaning

115
00:05:22,560 --> 00:05:25,465
att ta mig över lastbryggan
utan att bli överkörd.

116
00:05:26,200 --> 00:05:29,160
Jag är väldigt utsatt i vissa situationer:

117
00:05:30,000 --> 00:05:33,976
Flygplatser, korridorer,
parkeringsplatser,

118
00:05:34,320 --> 00:05:35,520
lastbryggor.

119
00:05:36,080 --> 00:05:38,096
Jag måste vara väldigt försiktig.

120
00:05:38,120 --> 00:05:41,056
Jag måste vara beredd och flexibel

121
00:05:41,080 --> 00:05:43,400
och förflytta mig så fort jag kan ibland.

122
00:05:44,680 --> 00:05:46,696
Jag fick jobbet,

123
00:05:46,720 --> 00:05:49,776
och i min nuvarande roll reser jag mycket.

124
00:05:49,800 --> 00:05:52,680
Att resa är en utmaning
för oss alla nuförtiden.

125
00:05:53,280 --> 00:05:56,350
Ni kommer till flygplatsen,
rusar genom säkerhetskontrollen,

126
00:05:56,370 --> 00:05:57,620
tar er till gaten.

127
00:05:57,640 --> 00:06:01,320
Fick jag mitt yttersäte, min fönsterplats?
Fick jag uppgraderingen?

128
00:06:02,080 --> 00:06:04,560
Till att börja med:
Jag rusar inte igenom något.

129
00:06:04,580 --> 00:06:05,576
(Skratt)

130
00:06:05,600 --> 00:06:07,650
Och speciellt inte igenom kontrollen,

131
00:06:07,670 --> 00:06:10,720
jag får utstå en manuell kontroll.

132
00:06:11,560 --> 00:06:13,206
Jag ska inte gå in på det.

133
00:06:13,360 --> 00:06:15,336
Och sedan tar jag mig till gaten,

134
00:06:15,360 --> 00:06:19,136
och tack vare talets gåva,
som mina föräldrar sade jag föddes med,

135
00:06:19,160 --> 00:06:21,200
talar jag med gatepersonalen, och säger:

136
00:06:21,220 --> 00:06:23,780
"Förresten, min elrullstol
väger så här mycket,

137
00:06:23,800 --> 00:06:25,416
den har ett torrcellsbatteri,

138
00:06:25,440 --> 00:06:27,840
och jag kan köra den ner till dörren."

139
00:06:28,640 --> 00:06:32,126
Och dagen innan hade jag ringt till staden
som jag är på väg till

140
00:06:32,150 --> 00:06:37,200
för att se var jag kan hyra en elrullstol
ifall min skulle gå sönder på vägen.

141
00:06:37,680 --> 00:06:39,840
Så i min situation är det lite annorlunda.

142
00:06:40,480 --> 00:06:41,736
När jag kommit på planet

143
00:06:41,760 --> 00:06:44,960
använder jag talets gåva
för att be damen lägga upp min väska,

144
00:06:44,980 --> 00:06:46,780
och de hjälper mig med det.

145
00:06:46,800 --> 00:06:48,536
Jag försöker att inte äta och dricka

146
00:06:48,560 --> 00:06:51,200
eftersom jag inte vill resa mig
och gå omkring i planet.

147
00:06:51,220 --> 00:06:53,056
Men naturen har sin gång,

148
00:06:53,080 --> 00:06:55,656
och för ett tag sedan hade jag inget val.

149
00:06:55,680 --> 00:06:58,056
Jag gick längst fram i planet

150
00:06:58,080 --> 00:07:00,456
och pratade med flygvärdinnan, och sade:

151
00:07:00,476 --> 00:07:03,870
"Kan du vakta dörren?
Jag når inte till låset."

152
00:07:04,640 --> 00:07:08,416
Så där sitter jag och uträttar mina behov
när dörren flyger upp,

153
00:07:08,440 --> 00:07:10,000
och där står en man

154
00:07:10,880 --> 00:07:13,416
med en skräckslagen blick i ansiktet.

155
00:07:13,440 --> 00:07:14,821
Jag såg säkert likadan ut.

156
00:07:15,880 --> 00:07:20,570
När jag kom ut såg jag
att han satt på andra sidan gången,

157
00:07:21,520 --> 00:07:24,700
och han skäms något fruktansvärt.

158
00:07:25,120 --> 00:07:27,816
Så jag går fram till honom och säger:

159
00:07:27,840 --> 00:07:30,486
"Kommer du minnas detta lika väl som jag?"

160
00:07:30,506 --> 00:07:32,840
(Skratt)

161
00:07:36,120 --> 00:07:38,096
Och han säger: "Jag tror det."

162
00:07:38,116 --> 00:07:39,776
(Skratt)

163
00:07:39,800 --> 00:07:43,096
Men han pratar nog inte
vitt och brett om det som jag gör.

164
00:07:43,120 --> 00:07:44,936
(Skratt)

165
00:07:44,960 --> 00:07:47,736
Vi fortsatte prata under resten av resan,

166
00:07:47,760 --> 00:07:51,656
och vi lärde känna varandra -
våra familjer, sport, arbete -

167
00:07:51,680 --> 00:07:53,376
och när vi landade sade han:

168
00:07:53,400 --> 00:07:56,620
"Michele, jag såg att du fick hjälp
med väskan. Ska jag ta ner den?"

169
00:07:56,640 --> 00:07:58,780
Och jag sade: "Ja tack, gärna."

170
00:07:59,440 --> 00:08:01,576
Och vi tog adjö

171
00:08:01,600 --> 00:08:03,580
och det viktigaste den dagen

172
00:08:03,600 --> 00:08:07,296
var att vi inte skulle skiljas åt skamsna,

173
00:08:07,320 --> 00:08:09,736
med känslan av skam.

174
00:08:09,760 --> 00:08:12,176
Han kommer inte glömma det,
och inte jag heller,

175
00:08:12,200 --> 00:08:14,456
men jag tror att det han kommer minnas

176
00:08:14,480 --> 00:08:17,490
är vårt samtal och vår diskussion.

177
00:08:18,240 --> 00:08:20,216
När man reser internationellt

178
00:08:20,240 --> 00:08:22,816
kan det vara än mer utmanande ibland.

179
00:08:22,840 --> 00:08:25,576
För några år sedan var jag i Zanzibar,

180
00:08:25,600 --> 00:08:27,216
och jag kommer inrullande.

181
00:08:27,240 --> 00:08:28,440
Tänk dig detta:

182
00:08:29,440 --> 00:08:33,895
Kort, vit, blond, kvinna i rullstol.

183
00:08:33,919 --> 00:08:36,240
Det händer nog inte varje dag.

184
00:08:37,360 --> 00:08:40,936
Jag rullar fram och med talets gåva
börjar jag prata med killen vid disken.

185
00:08:40,960 --> 00:08:44,340
Mycket trevlig, och jag frågar
om deras kultur och så vidare,

186
00:08:44,360 --> 00:08:47,216
och jag såg att det inte fanns
någon landgång.

187
00:08:47,240 --> 00:08:49,176
Så då var jag tvungen att säga:

188
00:08:49,200 --> 00:08:51,256
"Först måste min rullstol lyftas på,

189
00:08:51,280 --> 00:08:53,520
och jag behöver även hjälp med trappan."

190
00:08:53,920 --> 00:08:57,776
Vi spenderade runt en timme tillsammans
när vi väntade på flighten,

191
00:08:57,800 --> 00:08:59,656
och det blev en helt fantastisk timme.

192
00:08:59,680 --> 00:09:03,136
Vi lärde oss så mycket
om varandras kulturer den dagen.

193
00:09:03,160 --> 00:09:04,576
När jag var ombord på planet

194
00:09:04,600 --> 00:09:07,536
klappade han mig på ryggen
och önskade mig lycka till,

195
00:09:07,560 --> 00:09:09,776
och jag tackade honom
så mycket för hjälpen.

196
00:09:09,800 --> 00:09:13,840
Och även denna gång tror jag
att han kommer minnas vårt samtal

197
00:09:13,860 --> 00:09:17,840
mer än känslan när jag kom inrullande
då han var lite avvaktande.

198
00:09:19,440 --> 00:09:21,856
Som ni märker så får jag mycket hjälp.

199
00:09:21,880 --> 00:09:23,816
Jag skulle inte vara där jag är idag

200
00:09:23,840 --> 00:09:28,176
om det inte vore för min familj,
mina vänner, mina kollegor

201
00:09:28,200 --> 00:09:29,896
och alla främlingar

202
00:09:29,920 --> 00:09:33,200
som hjälper mig varenda dag i livet.

203
00:09:34,040 --> 00:09:37,856
Det är viktigt att ha stöd i livet.

204
00:09:37,880 --> 00:09:40,496
Att be om hjälp är en styrka,

205
00:09:40,520 --> 00:09:42,016
inte en svaghet.

206
00:09:42,036 --> 00:09:45,010
(Applåder)

207
00:09:48,880 --> 00:09:51,776
Vi behöver alla hjälp någon gång i livet,

208
00:09:51,800 --> 00:09:54,216
men det är precis lika viktigt

209
00:09:54,240 --> 00:09:57,656
att vi ställer upp och hjälper andra.

210
00:09:57,680 --> 00:10:00,856
Det måste bli en vana att ge tillbaka.

211
00:10:00,880 --> 00:10:04,760
Självklart påverkar vi vår egen framgång,

212
00:10:05,600 --> 00:10:09,176
men kom ihåg att vi måste
hjälpa andra till framgång,

213
00:10:09,200 --> 00:10:12,880
precis som människor
gör för mig varje dag.

214
00:10:14,000 --> 00:10:17,536
Det är livsavgörande att hjälpa varandra

215
00:10:17,560 --> 00:10:22,880
eftersom samhället i allt högre grad
stoppar folk i fack

216
00:10:24,040 --> 00:10:26,560
baserat på förutfattade meningar
och på ideologier.

217
00:10:27,600 --> 00:10:30,120
Vi måste se förbi ytan

218
00:10:31,080 --> 00:10:33,216
och bli konfronterade med sanningen

219
00:10:33,240 --> 00:10:36,096
att ingen av oss är det du ser på ytan.

220
00:10:36,120 --> 00:10:38,216
Vi är så mycket mer,

221
00:10:38,240 --> 00:10:41,880
och alla kämpar med saker vi inte kan se.

222
00:10:43,240 --> 00:10:46,216
Att leva ett liv utan fördömanden

223
00:10:46,240 --> 00:10:50,576
gör det möjligt för oss alla
att dela upplevelser med varandra

224
00:10:50,600 --> 00:10:53,656
och lära oss något helt nytt,

225
00:10:53,680 --> 00:10:57,360
precis som de personer
jag pratat om tidigare.

226
00:10:59,280 --> 00:11:00,313
Så kom ihåg:

227
00:11:00,333 --> 00:11:03,116
De enda skor du verkligen kan gå i

228
00:11:03,136 --> 00:11:04,530
är dina egna.

229
00:11:04,840 --> 00:11:06,680
Jag kan inte gå i dina.

230
00:11:07,280 --> 00:11:10,256
Jag vet att du inte får plats i mina 25:or

231
00:11:10,280 --> 00:11:11,376
(Skratt)

232
00:11:11,400 --> 00:11:12,930
men du får gärna försöka.

233
00:11:14,080 --> 00:11:16,440
Men det finns något ännu bättre än det;

234
00:11:16,920 --> 00:11:20,776
med medkänsla, mod och förståelse,

235
00:11:20,800 --> 00:11:23,496
kan vi gå sida vid sida

236
00:11:23,520 --> 00:11:25,576
och stödja varandra.

237
00:11:25,600 --> 00:11:28,256
Och tänk på hur samhället skulle förändras

238
00:11:28,280 --> 00:11:29,936
om vi alla gör så

239
00:11:29,960 --> 00:11:33,400
istället för att döma
baserat på det man kan se.

240
00:11:33,960 --> 00:11:35,176
Tack!

241
00:11:35,200 --> 00:11:38,200
(Applåder)

242
00:11:40,920 --> 00:11:42,455
Tack!