Era Högheter,
FN:s Generalsekreterare,
ordförande för Generalförsamlingen,
verkställande direktör
för FN:s kvinnokonvention
och utvalda gäster.
Idag lanserar vi en kampanj som
fått namnet Han För Henne.
Jag vänder mig till er för att
vi behöver er hjälp.
Vi vill stoppa ojämställdhet mellan könen.
Och för att göra detta behöver vi
ha alla delaktiga.
Det här är första kampanjen av sitt
slag från FN.
Vi vill försöka sporra
så många män och pojkar som möjligt
att bli förespråkare för förändring.
Och vi vill inte bara prata om det.
Vi vill försöka
se till att det är konkret.
Jag blev utsedd till Goodwill-ambassadör
för sex månader sen.
Och ju mer jag pratar om feminism
ju mer inser jag
att kampen för kvinnors rättigheter
alltför ofta har
blivit synonymt med manshat.
Om det är någonting jag vet säkert
så är det att detta måste få ett slut!
För att tydliggöra;
definitionen på feminism
är tron på att män och kvinnor
ska ha likvärdiga rättigheter
och möjligheter.
Det är teorin om politisk, ekonomisk
och social jämställdhet mellan könen.
Jag ifrågasatte könsbaserade
föreställningar redan för länge sedan.
När jag var åtta år blev jag förvirrad
när jag kallades dominant
eftersom jag ville regissera skådespelet
som vi skulle visa upp för våra föräldrar.
Men killarna blev inte det.
När jag var 14 blev jag sexualiserad
av en viss typ av media.
När jag var 15 slutade mina tjejkompisar,
en efter en, i sina älskade sportlag
eftersom de inte ville framstå
som muskulösa.
När jag var 18 var mina killkompisar
oförmögna att uttrycka sina känslor.
Jag bestämde...
att jag var feminist.
Allt detta verkade, för mig, okomplicerat.
Men mina senaste efterforskningar
har visat att feminism har blivit
ett impopulärt ord.
Kvinnor väljer att inte identifiera sig
som feminister.
Uppenbarligen är jag en av de kvinnor
vars uttryckssätt ses som
för starkt, för aggressivt,
isolerande och antimän...
... oattraktivt till och med.
Varför har ordet blivit
ett så obekvämt ord?
Jag är från Storbritannien
och jag tycker att det är rätt att jag får
samma lön som mina manliga motsvarigheter.
Jag tycker att det är rätt att jag ska
kunna ta beslut om min egen kropp.
(Applåder)
Jag tycker att det är rätt att
kvinnor är involverade,
å mina vägnar, i de policy och beslut
som kommer påverka mitt liv.
Jag tycker att det är rätt att kvinnor
bevärdigas samma respekt som män.
Men tyvärr finns det inte ett enda land
i världen där kvinnor kan räkna med
att få dessa rättigheter.
Inget land i världen kan ännu säga
att de har uppnått jämlikhet
mellan könen.
De här rättigheterna anser jag
vara mänskliga rättigheter.
Men jag är en av de lyckligt lottade.
Mitt liv är ett rent privilegium
för mina föräldrar älskade inte mig mindre
för att jag föddes som dotter.
Min skola begränsade inte mig
för att jag var flicka.
Mina mentorer förutsatte inte att jag
inte skulle gå lika långt
för att jag kanske
skulle föda barn en dag.
Dessa influenser var ambassadörer
för jämlikhet mellan könen
som formade mig till den jag är idag.
De vet kanske inte om det
men de är ouppmärksammade feminister
som idag förändrar världen.
Vi behöver fler av dem.
Och om du fortfarande hatar ordet,
det är inte ordet som är viktigt
det är tanken och ambitionen bakom det.
För det är inte alla kvinnor som upplevt
samma rättigheter som jag har.
Statistiskt sätt är det
väldigt få som har det.
1997 framförde Hillary Clinton
ett berömt tal i Beijing
om kvinnors rättigheter.
Tyvärr är många av de sakerna hon
ville förändra fortfarande aktuella idag.
Men vad som stod ut mest för mig
var att mindre än 30 procent
av publiken var män.
Hur kan vi uppnå förändring i världen
när endast hälften av den är inbjuden
eller känner sig välkomna
att delta i diskussionen.
Män...
Jag skulle vilja ta tillfället i akt
att utöka er formella inbjudan.
(Applåder)
Jämlikhet är er fråga också.
För fram till denna dag,
har jag sett min fars roll
som förälder, bli lägre värderad
av samhället, trots att
jag har behövt hans närvaro som barn
lika mycket som min mammas.
Jag har sett unga män lida av
psykisk sjukdom
oförmögna att be om hjälp av rädsla
för att det skulle göra de
mindre manliga--
eller mindre av en man.
I Storbritannien är självmord den främsta
dödsorsaken bland män
mellan 20- 49. Mer än i trafikolyckor,
cancer och hjärt -och kärlsjukdom.
Jag har sett män bli sköra och osäkra
av en förvriden uppfattning om
vad som dikterar manlig framgång.
Män har inte heller förmånen
att vara jämlika.
Vi pratar inte så ofta om män som blir
fångade i könsstereotyper.
Men jag kan se att de blir det.
Och när de är fria kommer även
kvinnors situation förändras
som en naturlig reaktion.
Om män inte behöver vara aggressiva
för att bli accepterade,
behöver inte kvinnor känna sig tvungna
att vara underdåniga.
Om män inte behöver kontrollera
behöver inte kvinnor bli kontrollerade.
Både män och kvinnor borde känna
att det är okej att vara känslosamma.
Både män och kvinnor borde känna
att det är okej att vara starka.
Det är dags att vi alla ser på kön
som ett spektrum
istället för två motsatta ideal.
(Applåder)
Om vi slutar att definiera varandra
genom vad vi inte är
och börjar definiera oss själva
genom vad vi är, kan vi alla vara friare.
Och detta är vad Han För Henne handlar om.
Det handlar om frihet.
Jag vill att männen börjar axla
detta ansvar så att deras döttrar,
systrar och mödrar
kan bli fria från fördomar.
Men så att även deras söner har tillåtelse
att vara sårbara och mänskliga så att de
själva tar tillbaka kontrollen
över de delar som övergetts.
Och genom att göra detta, bli en ärligare
och mer fullständig version av sig själva.
Du kanske tänker:
"Vem är den här Harry Potter- flickan?"
Och varför
talar hon inför FN?"
Det är en väldigt bra fråga.
Jag har ställt mig själv samma fråga.
Allt jag vet är att jag bryr mig om
det här problemet och jag vill
förändra till det bättre.
Och efter att ha sett vad jag har sett
och fått chansen
kände jag att det låg på mitt
ansvar att säga något.
Statsmannen Edmund Burke sa:
"Det enda ondskan behöver för att segra
är att de goda ingenting gör".
I min nervositet för detta tal
och i mina tvivlande stunder
sa jag strängt till mig själv
"Om inte jag...?"
"Vem?"
"Om inte nu...?"
"När?"
Om du har liknande tvivel
när möjligheterna ligger framför dig
hoppas jag att dessa ord ska hjälpa dig.
För...
verkligheten är sådan att om vi
ingenting gör kommer det ta 75 år,
eller tills jag är nästan 100
innan kvinnor kan förvänta sig
samma lön som män
för samma utförda arbete.
15,5 miljoner flickor kommer giftas bort
inom de kommande 16 åren, som barn.
I nuvarande takt dröjer det till 2086 innan
alla flickor på den afrikanska landsbygden
tillåts en högstadieutbildning.
Om du tror på jämlikhet
kanske du är en av de
ouppmärksammade feminister,
som jag talade om tidigare.
Och för detta applåderar jag er.
Vi kämpar för ett gemensamt ord.
Men de goda nyheterna är att vi har
en gemensam rörelse.
Den har fått namnet Han För Henne.
Jag inbjuder er att ta ett steg framåt
att bli sedda, och fråga er själva:
"Om inte jag, vem?
Om inte nu, när?"
Tack så väldigt, väldigt mycket.
(Applåder)