I had a black dog, his name was depression, svensk text

Jag hade en svart hund. Hans namn var depression.

Så fort den svarta hunden dök upp,

kände jag mig tom och livet verkade gå långsammare.

Han kunde överraska mig med ett besök helt utan anledning.

Den svarta hunden fick mig att se och känna mig äldre än jag är.

Medan resten av världen verkade njuta av livet, kunde jag bara se det genom den svarta hunden.

Aktiviteter som vanligtvis skänkte mig glädje, slutade plötsligt att göra det.

Han tyckte om att förstöra min aptit.

Han tuggade upp mitt minne och min förmåga att koncentrera mig.

Att göra något eller att gå någonstans med den svarta hunden kräver supermänniskokrafter.

I sociala situationer skulle han sniffa upp det lilla självförtroende jag hade

och jaga bort det.

Min största rädsla var att bli upptäckt.

Jag oroade mig för att personer skulle döma mig.

På grund av skammen och stigmatiseringen av den svarta hunden var jag ständigt orolig att jag skulle bli upptäckt.

Så jag lade stora mängder energi på att dölja honom.

Att upprätthålla en känslomässig lögn är utmattande.

Den svarta hunden kunde få mig att tänka och säga negativa saker.

Han kunde göra mig irriterad och svår att vara med.

Han skulle ta min kärlek och begrava min intimitet.

Han älskade inget hellre än att väcka mig med starkt repetitivt och negativt tänkande.

Han gillade också att påminna mig om hur utmattad jag skulle bli nästa dag.

Att ha en svart hund i sitt liv handlar inte så mycket om att känna sig lite nere, ledsen eller olycklig...

som värst handlar det om att vara fri från känslor helt och hållet.

Ju äldre jag blev, desto större blev hunden

och han började hänga omkring mig hela tiden.

Jag jagade bort honom med allt jag kunde komma på som skulle kunna få honom att springa iväg.

Ofta skulle han komma och sätta sig över mig.

Att falla blev lättare än att resa sig igen.

Så jag blev ganska bra på att självmedicinera…

vilket egentligen aldrig hjälpte.

Till slut kände jag mig totalt isolerad från allt och alla.

Den svarta hunden hade äntligen lyckats ta över mitt liv.

När man tappar all glädje i livet kan man börja ifrågasätta vad som egentligen är meningen med det.

Tack och lov, var det här tiden då jag sökte professionell hjälp.

Detta var mitt första steg mot återhämtning och en viktig vändpunkt i mitt liv.

Jag lärde mig att det inte spelar någon roll vem du är,

den svarta hunden påverkar miljoner, och åter miljoner människor;

den är en byracka som finns för alla.

Jag lärde mig också att det inte fanns någon silverkula eller något magiskt piller.

Medicinering kan hjälpa vissa och andra kan behöva en annan strategi helt och hållet.

Jag lärde mig också att om man är känslomässigt äkta och autentisk till dem som är nära en,

kan det ge en helomvändning.

Det allra viktigaste jag lärde mig var att inte vara rädd för den svarta hunden och jag lärde honom några nya egna tricks.

Ju mer stressad du är, desto högre skäller han,

så det är viktigt att lära sig hur man tystar sitt sinne.

Det är kliniskt bevisat att regelbunden träning

kan vara lika effektivt för att behandla mild till måttlig depression som antidepressiva.

Så, gå på promenad eller ta en springtur och lämna byrackan bakom dig.

För en humörsdagbok; att få ner dina tankar på papper kan vara renande och ge nya insikter.

Håll också koll på vad du har att vara tacksam för.

Det allra viktigaste att komma ihåg är att oavsett hur dåligt du mår...

om du tar de rätta stegen, och pratar med de rätta personerna, så kan och kommer du bli av med ”svarta hund-dagarna”.

Jag skulle inte säga att jag är tacksam för den svarta hunden, men han har varit en otrolig lärare.

Han tvingade mig att omvärdera och förenkla mitt liv.

Jag lärde mig att, istället för att fly från mina problem är det bättre att omfamna dem.

Den svarta hunden kommer kanske alltid att vara en del av mitt liv

Men han kommer aldrig mer att vara det odjur han en gång var.

Vi har nått en förståelse.

Jag har lärt mig att genom kunskap, tålamod, disciplin och humor

kan även den värsta svarta hunden bli något helande.

Om du har det svårt, var aldrig rädd för att be om hjälp.

Det finns absolut ingenting att skämmas för.

Den enda skammen är att gå miste om livet.