Colin Stokes: Hur filmer lär ut manlighet.

När Colin Stokes 3-årige son fick se en bit av "Star Wars" blev han omedelbart uppfylld av den. Men vilka budskap tog han åt sig från klassikern? Stokes önskar sig fler filmer med positiva meddelanden till pojkar om att samarbete är hjältemodigt, och att det är lika manligt att respektera kvinnor som att besegra skurken.(Filmad på TEDxBeaconStreet)

En av de bästa sakerna med att vara pappa

är filmerna man får gå och se.

Jag älskar att dela mina favoritfilmer med mina barn,

och när min dotter var fyra år,

gick vi och tittade på
"Trollkarlen från Oz" tillsammans.

Den fyllde hennes fantasi i månader.

Hennes favoritfigur var Glinda, naturligtvis.

Det gav henne en bra ursäkt
att ha på sig en glittrig klänning

och bära på ett trollspö.

Men ser du den filmen
tillräckligt många gånger,

så börjar du inse hur ovanlig den är

Vi lever idag, och uppfostrar våra barn,

i en sorts barn-fantasi-spektakulär-industri komplex.

Men "Trollkarlen från Oz" var enastående.

Den inledde inte en trend.

Det tog fyrtio år innan trenden tog fart,

intressant nog med en annan film

som hade en kille i metall

och en pälsklädd kille

som räddade en flicka,
utklädda till fiendens vakter.

Vet ni vad jag talar om?
(skratt)

Just det.

Det är stor skillnad på dessa två filmer,

ett par riktigt stora skillnader
emellan "Trollkarlen från Oz"

och alla filmer vi tittar på numera.

En är att det finns väldigt lite våld i
"Trollkarlen från Oz"

Aporna är rätt aggressiva, och äppleträden också..

Men jag tror att om "Trollkarlen från Oz"
skulle ha gjorts idag,

skulle trollkarlen ha sagt:
"Dorothy, du är frälsaren av Oz

som profetian förutsåg.

Använd dina magiska skor för att besegra

den elaka häxans datorskapade armé."

Men det är inte så det går till.

En annan sak som jag tycker är unik

med "Trollkarlen från Oz" är att de mest heroiska

och kloka och också skurkaktiga figurerna

är kvinnor.

Jag började lägga märke till detta

när jag visade "Star Wars" för min dotter,

vilket var många år senare,
och situationen var helt annorlunda.

Vid den tiden hade jag fått en son.

Han var bara tre år då.

Han var inte inbjuden till visningen.
Han var för liten.

Men han var barn nummer två,

och övervakningen var inte lika strikt
(skratt)

Så han släntrade in,

och det präglade honom

som en ankmamma gör med sina ankungar,

och jag tror inte att han förstod vad som hände,

men han är sög verkligen i sig det.

Jag undrar vad han sög i sig.

Ser han temat om hjältemod

och uthållighet och lojalitet?

Ser han att Luke

ansluter sig till en armé för att störta regeringen?

Ser han att

det bara är pojkar i universum

förutom tant Beru, och prinsessan förstås,

som är riktigt cool, men som liksom bara väntar
större delen av filmen

tills att hon kan ge hjälten en medalj
och en blinkning

för att tacka honom för
att han räddade universum, vilket han gör

med den magi som han föddes med?

Jämför detta med 1939 och "Trollkarlen från Oz"

Hur vinner Dorothy sin seger?

Genom att bli god vän med alla

och genom att vara en ledare.

Det är den slags värld
som jag hellre skulle uppfostra mina barn i --

Oz, alltså? -- och inte i den värld där killar slåss,

där vi vi liksom måste vara.

Varför är det så mycket Kraft
-- Stort K, Kraft --

i filmerna som vi har till våra barn,

och så lite gul tegelväg?

Det finns mycket bra skrivet om intrycket

som våldsamma pojk-filmer har på flicker,

och ni skulle läsa in er på det.
Det är mycket nyttigt.

Jag har inte läst lika mycket
om hur pojkar reagerar på det.

Jag vet från egen erfarenhet att

Prinsessan Leia inte erbjöd
ett adekvat sammanhang

som jag kunde använda för
att hitta rätt i vuxenvärlden

som är rumsrent.
(Skratt)

Jag tror det fanns ett ögonblick för den första kyssen

när jag egentligen förväntade mig
att eftertexterna skulle börja rulla

för det är ju slutet på filmen, eller hur?

Jag slutförde mitt uppdrag,
jag fick flickan.

Varför står ni fortfarande där?

Jag vet inte vad jag förväntas göra.

Filmerna är väldigt fokuserade
på att besegra skurken

och få belöningen,
och det finns inte mycket utrymme

för andra förhållanden och andra resor.

Det är nästan som om ifall du är pojke,

är du ett dumt djur,

och om du är flicka,
skall du ta med dig stridskostymen.

Det finns gott om undantag,

och jag försvarar Disneys prinsessor
inför vem som helst.

Men de är ett meddelande till alla pojkar,

att de inte är,
alltså pojkarna är inte riktigt målgruppen.

De gör en fenomenal insats med att lära flickor

hur man skall försvara sig mot patriarkatet,

men de visar inte nödvändigtvis pojkar

hur de kan försvara sig emot patriarkatet.

Det finns inga förebilder åt dem.

Vi har också några fantastiska kvinnor

som skriver historier till våra barn,

men hur tredimensionella
och härliga Hermione och Katniss än är

så är det fortfarande krigsfilmer.

Och den mest framgångsrika studion genom tiderna

fortsätter att veva ut klassiker efter klassiker

som allihop handlar om

en pojkes resa, eller en man,

eller två män som är kompisar,
eller en man och hans son,

eller två män som uppfostrar en liten flicka.

Fram till i år, som många av er tänker på

då de slutligen gjorde "Modig".

Jag rekommenderar den.
Den finns att hyra nu.

Kommer ni ihåg vad kritikerna sa
när "Modig" kom?

"Oj, jag kan inte förstå
varför Pixar har gjort en prinsessfilm."

Den är mycket bra.
Låt inte sådant hindra er.

Nästan ingen av dessa filmer
klarar Bechdel-testet.

Jag vet inte om ni hört talas om det.

Det har inte blivit populärt än,

men kanske kan vi idag skapa en folkrörelse.

Alison Bechdel är en serietecknare,

och på mitten av 80-talet,
skrev hon ner det här samtalet

som hon haft med en vän om
att bedöma filmer som de såg.

Det är väldigt enkelt.
Du skall bara ställa tre frågor:

Är fler än en av figurerna i filmen

en kvinna med repliker?

Försök att nå upp till den ribban.

Talar dessa kvinnor med varandra
vid något tillfälle i filmen?

Och talar de då om någonting annat

än killen de båda gillar?
(skratt)

Sådär?
Tack. (applåd)

Tack så mycket.

Två kvinnor som talar med varandra om saker.

Det händer. Jag har sett det,

och ändå ser jag det mycket sällan i de filmer

som vi känner igen och älskar.

Faktum är att i veckan gick jag och såg

en riktig kvalitetsfilm, "Argo".

Oscar-varning, drar in massor pengar,

ett koncentrat av vad en kvalitetsfilm
från Hollywood skall vara.

Den klarar inte Bechdel-testet.

Och jag tycker egentligen inte att den borde göra det,
för en stor del av filmen,

jag vet inte om ni har sett den, men mycket av filmen

utspelar sig på en ambassad där män och kvinnor

gömmer sig under ett gisslandrama.

Där finns ett stort antal scener med män

som har djupa, ångestfyllda samtal i detta gömsle,

och det stora ögonblicket
för en av skådespelerskorna är

att titta in genom en dörr och säga,
"Kommer du och lägger dig, älskling?"

Det är Hollywood.

Så låt oss titta på siffrorna.

År 2011, av de 100 mest populära filmerna

hur många av tror ni faktiskt har
kvinnliga huvudpersoner?

Elva. Det är inte illa.

Det är inte procentuellt lika många kvinnor

som vi just valt in i kongressen, så det är ju bra.

Men det finns ett tal som är ännu större

som kommer att slå er med häpnad.

New York Times publicerade förra året en undersökning

som regeringen hade gjort.

Här har ni resultatet.

En av fem kvinnor i Amerika

påstår att de blivit utsatta för
ett sexuellt övergrepp någon gång i sitt liv.

Nu tror inte jag att vi kan skylla det på populärunderhållningen.

Jag tror inte att barnfilmer
har något med detta att göra.

Jag tror inte ens att

musikvideos eller pornografi
har något direkt med detta att göra,

men något är fel,

och när jag ser den statistiken,

är en av de saker jag tänker på

att det där är en massa sexualbrottslingar.

Vilka är de killarna?
Vad lär de sig?

Vad lär de sig inte?

Tar de till sig storyn att

en hjältes jobb är att besegra skurken med våld

och sedan hämta belöningen,
som är en kvinna

som inte har några vänner och inte pratar?

Suger vi i oss den historien?

Ni förstår,

som en förälder med förmånen

att uppfostra en dotter

precis som alla ni andra
som håller på med samma sak,

upplever vi världen och sådan statistik
som mycket skrämmande

och vi vill förbereda dem.

Det finns verktyg vi kan använda,
som "girl power",

och vi hoppas att dom hjälper,

men jag frågar mig,
kommer "girl power" att beskydda dem

om vi samtidigt, aktivt eller passivt,

tränar våra pojkar att behålla sin "boy power"?

Jag tror faktiskt att filmlistan

är ett sätt att göra något mycket viktigt,

och jag vänder mig främst till papporna nu.

Jag tror att vi måste visa våra söner

en ny definition av manlighet.

Definitionen av manlighet
är redan uppochnervänd.

Ni har läst om hur den nya ekonomin

förändrar rollerna som vårdgivare
och familjeförsörjare.

De är helt annorlunda.

Så våra söner kommer
att behöva hitta något sätt

att anpassa sig till detta,
att skapa nya förhållningssätt till varandra,

och jag tror att vi verkligen måste visa dem,
och vara förebilder för dem,

hur en riktig man

är någon som litar på sina systrar

respekterar dem och vill ha dem i sitt team,

och står emot de riktiga skurkarna,

de män som misshandlar kvinnor.

Jag tror att vårt jobb med filmlistan

är att ta med de filmer som klarar Bechdel-testet,

om vi kan hitta dem,
och att leta efter hjältinnor

som finns där

och som visar verkligt mod,
som för människor samman,

och få våra söner att identifiera sig
med dessa hjältinnor

och säga, "Jag vill vara med i deras lag"

för de kommer att vara med i deras lag.

När jag frågade min dotter vem som var
hennes favoritfigur i "Star Wars"

vet du vad hon sa?

Obi-Wan.

Obi-Wan Kenobi och Glinda.

Vad har dessa två gemensamt?

Kanske inte bara den glittriga klänningen.

Jag tror att dessa människor är experter.

Jag tror att det är de två figurerna i filmen

som vet mer än någon annan,

och älskar att dela sin kunskap med andra

och hjälpa andra att nå sin potential.

Alltså, de är ledare.

Jag tycker det är bra att min dotter
strävar efter sådant,

och jag tycker om den typen av strävan
för min son.

Jag skulle önska att fler strävade mot detta.

Jag vill ha färre äventyr för min son
där han får höra

"Gå och kämpa ensam"

och fler äventyr där han ser
att det är hans jobb att gå med i ett lag,

kanske ett lag lett av kvinnor,

för att hjälpa andra människor att bli bättre

och vara bättre människor,

som i Trollkarlen från Oz.

Tack.