Saga City - Our communities facing climate change

! Learn more at www.sagacitymovie.org !
Urban planning has great effects on collective choices that contribute to climate change. By defining the shape of a community, urban planning determines part of its energy consumption, and thus, the quantity of greenhouse gases released by dwellers. Nevertheless, it remains largely out of the general debate on this issue. SAGA CITY invites you to learn more about these stakes through to story of the city of Colvert.

Det här är MRS Walker. Hon är borgmästare för staden Colvert.

och på senare tiden, har hennes jobb varit en utmaning.

En dag, beslutade hon att det var dags för en förändring...

...att gå till botten med saker och ting, att hitta en slutgiltig lösning.

Men var skulle hon börja?

Hon behövde först veta om människor hade samma sätt att se på saken som hon.

Men, jag gick inte på mötet, men min mor gick. Många människor var verkligen på mötet. Tydligen hade Mrs walker väckt den björn som sover.

Problemen som invånarna tog upp var samma som var bekymmer för borgmästaren.

Och när borgmästaren förstod det

att stadens problem var mycket allvarligare än hon tidigare trott.

Hon såg snabbt att Staden var långt ifrån exemplarisk.

Invånarna hade inte livskvaliteten som de sökte.

Hon drog slutsatsen att hon hade massor att göra och hon behövde hjälp.

Näringsliv, arkitekter och stadsplanerare...

Många specialister blev kallade för att finna lösningar.

Och som om det inte var nog,

Staden Colvert hade fått sin utsläpps rapport.

En väldigt dålig rapport, milt uttruckt!

Vi behövde verkligen lösa det problemet också.

Vi började och vi hade massor att göra samtidigt.

Borgmästaren och hennes samarbetspartners började arbeta och brainstorma,

de förstod att de måste lösa problemet med utläppen av växthusgaser,

Colvert måste också ta hand om andra problem.

Det är just det de gjorde och det är hela historien som jag berättar just nu.

Allt började på 50-talet och då var Colvert fortfarande en väldig nära gemenskap.

då efter ett par år hade alla råd med minst en bil.

Då blev det lättare att röra sig,

människor lämnade då det gamla grannskapet och började bosätta sig på landet.

Gata efter gata, hus efter hus.

... staden började sprida ut sig alltmer.

Idag har nästan alla sitt eget hus.

Vi har det.

Det är jag, Nancy och våra två barn: Nathan och Megan.

Vårt grannskap är lugnt, rent, säkert och framför allt är det nära till naturen.

Åtminstone, var det så det var i början.

Vi var stolta över vår nyfunna livskvalitet, glömmer att vi byggde en stad som var beroende av bilar och olja.

Bilar uppmuntrar stadsutbredning, vilket gjorde det nödvändigt att köpa en bil.

Och ju längre vi lever, desto mer behöver vi en bil.

Jag behöver en lite mer än de flesta.

Plus, med vårt tänkande gjorde det staden renare och effektivare, vi separerade på verksamheter.

Vi använde områdesindelning för att undvika industrier nära förorenande hus.

Trevlig tanke!

Men genom att driva vår logik till dess extrem,

Vi gjorde det så det nuförtiden, vårt hus, jobb, verksamheter, offentliga tjänster och företag

är så långt ifrån varandra att vi inte kan göra någonting alls till fots längre.

Äga en bil har blivit ett måste.

Vi använder den till att göra allt möjligt.

Eftersom vi äger en bil, tänkte vi att vi även kan använda bilen för att skjutsa Megan till skolan, vilket verkligen inte är så långt.

Sedan, så släpper vi av Nancy vid arbetet…

och sedan är det min tur…

Varje natt, så gör vi samma sak baklänges och vi kör även Nathan till sportarenan.

Han har väl rätt, att vara lite aktiv, har han inte det?

Jag är inte den enda som bor så här.

Många familjer har även två eller tre bilar! Vi kör en ofantlig mängd kilometer på en dag!

Med så många bilar finns det uppenbarligen trafik. Helt klart!

Vi har försökt lösa problemet genom att skapa en stor ringled som gick runt stadskärnan.

Men i slutändan gjorde det bara saken värre.

Nya bostäder för nya stadsdelar har skapats i varje ände.

Och med varje ny utveckling, startade nya företag som lockade ännu fler bilar.

Efter några år innebar detta med ringleden att trafiken också blev överbelastad.

Och eftersom vi inte lär oss snabbt, så trodde vi att det skulle vara bäst att bygga en motorväg.

Vi förstod inte att genom att bygga en snabbare väg skulle vi göra att människor kommer köra bil ännu mer och skapa ännu mer trafik.

Så i slutändan, är det bara en ond cirkel…

För dem som inte har en bil, är saker inte lättare.

Det här är min mor. På grund av sin ålder kan hon inte köra bil längre.

Det finns många människor precis som hon som inte har en bil.

De är antingen för gammal, för unga, för fattiga eller de bara vill inte ha någon bil.

Moderna städer är ofta fientlig mot dessa bil lösa människor.

Min mor har en hel del problem att komma för att träffa oss.

Och mer ofta är det inte, för att göra det lättare för henne, hämtar jag upp henne, med bil.

Samma sak när hon behöver gå någon annanstans, till exempel när hon ska till järnaffären.

I dag när vi behöver köpa något,

Det är alltid lite längre bort och vi tar nästan alltid bilen för att komma dit.

Sammantaget så är bilen mer än någonsin närvarande.

Vägar, broar, utbyte, viadukter och parkeringsplatser

är alla infrastruktur som vi måste bygga upp och upprätthålla.

Och det är dyrt för oss alla!

Det har blivit en asfalt -djungel.

Det blir verkligen verkligen varmt här ibland!

Nåväl, vi har verkligen målat in oss i ett hörn!

Vi lade stora ytor att skapa parkeringsplatser som skapade värme öar som ökar smog riskerna som allvarligt kan påverka vår hälsa.

Min son kan berätta om detta.

Men i stället för att lösa problemet vid källan, skulle vi hellre lita på teknik för att rädda oss,

även om det ofta bidrar till att öka vårt utsläpp av gaser till växthuseffekten.

Vi alla försöker bara förbättra våra liv.

För vissa innebär det en större TV, en spa…, en pool, ett större hus, en större gård

Vi köpte alla dessa saker genom att tänka det var den bästa av världar.

Och varför inte? Vi hade plats och tillräckligt med resurser!

Men nu kan vi äntligen se att det finns en nackdel med alla dessa saker!

Vi vill minimera vår påverkan, men vi anser att göra små saker, alla för sig själv inte är tillräckligt…

Och sedan! Vi hade en vanlig stad, med alla möjliga sorters problem

som direkt bidrar till klimatförändringar.

I Colvert beslutade vi att ändra saker. Jag säger "vi" eftersom borgmästaren ville att alla skulle delta.

Vi enades om en långsiktig vision.

Tillsammans skulle vi minska våra utsläpp av växthusgaser och omvandla Colvert till ett renare, grönare och en mer välmående stad.

Det första borgmästarens team gjorde var att minska den urbana gränsen.

Det skulle inte byggas bortom en viss gräns!

Om det finns mindre mark kommer att utvecklare att skynda sig och ta upp de återstående landarealerna.

Med mindre tillgänglig mark, skulle de bygga mer kompakt, hus för fler människor och tjäna mer pengar.

Jag vill inte offra min familjs välbefinnande att bo i en hönsfarm är dock helt uteslutet!

Men det är inte vad vi gjorde.

Genom att tala tillsammans, förstod vi att vi kunde återuppbygga staden på sig själv,

ordna upp och skapa mera kompakta stadsdelar, utan att gå på varandras tår.

Det är ganska enkelt: här är hur vi gjorde det.

Först, att ha en levande och stark stadskärna, vi bad två stora arbetsgivare att flytta dit.

Det är tydligen bra för fastigheter och företag. En sak säker, stora förändringar började hända.

Fler människor på en mindre plats gav fler företag och fler tjänster.

Huvudgatan började komma till liv och det är nu angenäm plats att bo, arbeta eller gå runt och träffa människor.

Tydligen kan inte min mor inte sluta prata om det!

Vi måste erkänna att staden gjort enorma ansträngningar för att göra gatorna, offentliga torg och parker mer levande…

Vi har även byggt nya!

Men vänta! Det är inte allt!

På den andra sidan av floden fanns de gamla övergivna industriella byggnaderna.

Med hjälp av staden renoverade man dem och ägarna till huset har startat butiker och företag. Där finns även bostäder.

Allt på en plats!

Jag trodde aldrig det skulle fungera, men det finns definitivt mycket mer liv i grannskapet nu.

Och det är även mycket grönare också!

Söder om staden förvandlade vi tågstationen till en bussterminal.

Som också skapade spännande nya användningsområden.

Men vi kan inte stoppa där!

Vi skapade en stadsdel som var trevligare för fotgängare och cyklister.

Vi höll inte tillbaka. Och det fungerar!

Nancy och jag, vi älskar att koppla av på den nya gågatan.

Det är livlig och det finns alla sorters människor där också!

Under tiden, Megan spelar med sina vänner på en delad gata där bilar inte är förbjuden,

men där de inte ar den enda prioriteringen.

Alla gator har blivit tillgängliga igen, och det är också blivit säkrare och roligare för alla.

Det är inte längre bara en bilväg…

… även om Megan fortfarande hittar på sätt att skrämma oss.

På andra sidan av staden gav vi ett köpcentrum ett nytt liv genom att göra det till hjärtat av en ny stadsdel.

Det var mycket utrymme runt byggnaderna, så beslutade vi att använda dessa bättre.

Vi byggde en flera nivåers parkeringshus där det finns flera platser, på ett mindre utrymme.

Det är hur vi tog tillbaka ytan och skapade nya parkeringsplatser genom att bygga nya byggnader.

Och ingen tid så blev grannskapspolitiken nästan lika livlig som i storstan!

De återstående parkeringsplatser har kommit till ytan.

I stället för riktas i floden av kloakvattnet, när regnvatten infiltrerar marken eller dräneras mot en damm.

Specialister kallar det en anlagd lagring damm.

Med träden vi har lagt till, har värmeöarna nästan försviunnit . Alla åtnjuter det mycket mer.

Tja, Megan gör det i alla fall!

Här är den stadsdel där Nathans bästa vän lever. Vi vill kalla det för "Knutstad".

Det är typen av förorter där det finns bungalows, inga tjänster och där vändningar och kurvor gör att röras sig kräver tre gånger längre väg än en direkt körväg.

Staden ville göra det till ett mer komplett område.

Så man byggde gemenskapens centrum i hjärtat av omgivningen.

Då ändrades sedan dess regler och föreslagna åtgärder för att öka områdets densitet och göra det möjligt för butiker och företag att bosätta sig.

Verksamhet lockar fler och fler människor som locka mer verksamhet.

Några fotgängare hittar genvägar, mellan de dåligt anslutna gatorna,

och en ny cykel väg gör det möjligt idag för barn att undvika återvändsgränder…, vuxna också för den delen.

Med fler människor lever i grannskapet, kan staden erbjuda en bra busstjänst på en reserverad bana.

Saker är idag bra i "Knutstad".

Uppströms, byggdes staden ett nytt grannskap nära den gamla kvarnen.

Jag flyttade dit med min familj.

Därifrån är det enkelt att njuta av naturen och inte påverka för mycket.

Det var målet när vi beslutade att bygga en miljövänligt grannskap.

Colvert införtde stränga byggnationsregler.

Omgivningen är mer kompakt och bostäder planeras bättre.

Till exempel utsätts inte byggnader av miljön.

och därför använder de mindre energi och producerar det mindre växthusgaser.

Tätheten i grannskapet gör infrastrukturerna effektivare.

Ju mer människor per kilometer, desto mer valuta för våra pengar.

Människor, en pulserande stad, en tillförlitlig buss tjänst… Jag får det, nu!

När vi talar om bussar,

medan vi skapar grannskap centra, försökte vi länka dem med ett bra kollektiv transportsystem.

Den gamla kvarnen är länken till "Knutstad", järnvägsstationen i köpcentrum och de alla ansluta via stadskärnan.

Vad bra om kommunikationerna verkligt pålitliga.

Bussarna skydd är bekväma, och det finns bänkar och tid tabeller som visar när nästa buss kommer.

Och eftersom det är effektivt, vill fler människor använda den och flytta närmare staden.

Det är så populär att staden tänker öka tjänsten!

Nu är det mycket mindre stressande på våra dagliga resor.

Nancy arbetar i grannskapet och jag arbetar med tidningens pressar, i stadskärnan.

Jag åker naturligtvis buss dit!

På samma gång, har stadens minskat antalet parkering som befläckar stadskärnan och har bilpooler.

En bil kan uppenbarligen ersätta 8 enskilda bilar!

Och det finns också tjänsten där man lånar en cykel. Jag har inte provat det ännu, men jag hör det är verkligen användbart eftersom det finns stationer överallt.

Nu kan vi åka runt i staden utan att använda vår bil.

Tack vare detta kan alla som lever i Colvert må mycket bättre.

Men vi har långt ifrån gjort allt. Vi har många andra projekt att ta itu med.

Först och främst måste vi göra ringleden vänligare för alla.

Sedan kommer vi att ersätta de mest populära busslinjer med ett lätt järnvägssystem.

Slutligen, som ett alternativ till motorvägen, ansluter vi Colvert till närliggande städer genom att sätta på tåget tillbaka på rätt spår.

Detta är hur, med mindre steg och viktiga beslut,

Colvert fick det bästa betyget gällande växthusgaser utsläppen i hela landet

och bidrog i kampen mot klimatförändringar.

Vi använde denna utmaning att fullständigt se över hur vi utvecklas och organiserade vår stad.

Vi är idag gärna säga att vi lever i Colvert:

Det är inte bara en trevlig, ren och välmående stad…

men det är en modell stad också!

För borgmästaren är saker bättre än någonsin.

Hon överträffat de människornas förväntningar och jag tror att hon ska vara i sin kraft för ett tag.

Du tycker kanske var detta bara en saga, där allt bara magiskt hände.

Men så är inte fallet.

Vi kom inte alla överens först.

Vi var rädda för att göra uppoffringar genom att ändra hur vi bodde.

Men det största steget som vi var tvungna att ta var att ändra vårt sätt att se på saker och ting.

Till slut blev vi verkligen lyckliga.

Och jag, lite mer än de flesta! Och jag är verkligen stolt säga det…